Flickan utan minne

Bra! Men... Utspelar det sig inte år 2017 nu? Lite konstigt....

Antar det.

Jättebra!

Tack!

Kapitel 13

Efter kanske en kvarts vagnåkning stannade vi och var framme vid slottet. Det var enormt, sju våningar och massor av torn. Skolområdet såg man inte så mycket av i mörkret, men jag kunde urskilja en hög svart massa som verkade som en skog, en vitaktig skugga som måste vara marmorgraven och bakom slottet så kunde jag i månljuset skymta ett blänk som måste vara sjön. Där ute åkte förstaårseleverna nu.

Inne i entréhallen hade man fått plats med ett hus. Det var enormt, och jag tittade mig så hänfört omkring att jag nästan krockade med en brunhårig man i tjugoårsåldern. Han hade på sig en indigoblå klädnad som passade till hans lite ljusare blå ögon.
”Hej, jag är professor Cornettus, är det du som är Sofia?”
Jag följde med till ett litet rum där det redan stod massa förstaårselever. Fastän jag bara var ett år äldre så var jag åtminstone ett halvt huvud längre än de flesta.
Professor Cornettus gick igenom vilka elevhem det fanns, men eftersom jag redan hade fått veta allt det där så kollade jag istället runt i rummet, även om det inte var så stort.
När han hade pratat klart så gick vi in till den stora salen, och jag vinkade till Rose och Albus borta vid Gryffindorbordet. Sedan vände jag blicken mot taket som var förtrollat att se ut som himlen utanför. Det var en stjärnklar natt och stjärnorna och månen lyste upp rummet lika mycket som de hundratals svävande ljusen som flög omkring. Det fanns också flera spöken som lyste som silver bland alla svartklädda människor.

Jag stod en bit bort från förstaårseleverna, eftersom jag skulle börja andra årskursen så skulle jag sorteras separat. Jag såg hur de ställde en skamfilad grå hatt på en pall. En reva i brättet öppnades och den började sjunga om de olika elevhemmen. Rose hade berättat att det var olika sånger varje år, och att hatten tillbringade varje år med att komma på en ny sång Det måste vara ett ganska enformigt jobb, tänkte jag.

Efter sången ropade professor Cornettus upp elever i bokstavsordning, och de satte på sig hatten som meddelade om vilket elevhem de skulle hamna i. Jag sökte med blicken mot lärarbordet och på en tronliknande stol satt en man i förtioårsåldern med brunt hår och skäggstubb. Jag antog att det var den nya rektorn.

Efter kanske tjugo minuter sorterades ”Zorino, Markus” till Ravenclaw och professor Cornettus började tala.
”Vi har även fått en ny elev bland oss, som ska börja andra årskursen. Välkomna miss Sofia Forest!” Jag log åt namnet när jag började gå mot pallen med hatten på. Jag hade ju inget efternamn och jag kunde ju knappast heta Potter-Weasley, så det fick bli Forest eftersom jag vaknat i en skog. Jag satte på mig hatten och hörde en tunn röst i mitt öra.
”Jaha, lilla Sofia med minnesförlust? Du har varit med om mycket den här sommaren. Synd att jag inte kan nå det som hände innan. Men nu ska vi se här, du har egenskaper från alla elevhem, det vill jag lova. Du är listig och kan utnyttja andra för din egen överlevnad,” jag tänkte på kaninfällorna ”du är lojal mot dina vänner, du är smart och klurig och du är modig. Så, var ska vi placera dig?”
”Snälla Gryffindor, mina vänner är där!” tänkte jag och det verkade som om hatten hörde mig.
”Ja, du har egenskaperna som behövs, så då är det väl bäst att det blir GRYFFINDOR!”
Jag hörde hur den sa det sista ordet högt och jag tog glatt av mig hatten och småsprang mot Gryffindorbordet, där jag klämde mig in bredvid Albus, Rose och Scorpius.
”Grattis Sofia!” sa Albus och kramade mig med ena armen.
”Vad kul att du kom med oss!” Rose kramade mig hon med och Scorpius gav mig en high-five.
”Ja, då var sorteringen slut och vi kan börja äta. Jag är er nya rektor Amigure, mer om det tar vi sedan. Varsågoda!” Det var mannen i tronstolen som jag hade sett innan som talat.

Jag vände mig om och fick se faten digna av alla olika sorters maträtter man kunde önska sig. Jag tog för mig av rostbiff, potatis, sallad med dressing och massor med grönsaker och började äta med stor aptit. Det smakade himmelskt och jag önskade att jag hade haft mer plats på tallriken. När jag hade tagit en till portion och ätit upp den med så skrapades tallrikarna rena och det dök upp flera efterrätter. Jag tog för mig av en pudding och en stor tårta till att börja med, men när jag hade ätit upp tog jag för mig små bitar av så många rätter som möjligt, för det smakade verkligen underbart. När alla verkade ha ätit upp skrapades tallrikarna rena än en gång, och rektorn började tala igen.
”Jag är alltså rektor Biggarius Amigure, och jag har tagit den här posten sedan Minerva McGonnagal gick i pension förra året. Jag har tidigare jobbat på trolldomsministeriet, bland annat på avdelningen för Magiska spel och sporter samt på Aurorkontoret. Men jag antar att ni inte är så intresserade av det, så jag ska inte tjata mer om det.” Det hördes ett uppskattande mummel ”men jag måste meddela några saker. För det första är skogen på skolans område förbjuden mark om ni inte är där på lektion eller något liknande tillsammans med professor Hagrid. Antagningen till quidditchlagen pågår under den andra skolveckan, prata med er respektive lagkapten för mer information om det. Scheman får ni i morgon vid frukosten. Vaktästaren mr Darko ber er vänligen att inte släppa stinkbomber eller liknande innomhus, ska ni göra det så får det vara ute. Jag tror det var allt, så di kan gå upp och lägga er nu. Förstaårselever var vänliga följ era prefekter till sovsalarna så ses vi imorgon. Godnatt!”

Alla förstaårselever följde med en rödhårig tjej i femte årskursen, men jag följde med Albus Scorpius och Rose. De visade vägen, som var mellan många lönngångar dolda bakom draperier eller låtsasväggar, och varnade för alla de falska trappsteg som fanns här och var. Vi fick ta en liten omväg för att komma undan poltergeisten Peeves, som var i full färd med att kasta lera på alla som gick förbi. Jag kände att jag skulle trivas här, hela slottet var så levande!

Väl uppe i Gryffindors uppehållsrum så gick jag och Rose upp för trappan till andraårstjejernas sovsal. Jag lade mig trött i sängen efter att ha bytt till nattlinne och det kändes som om jag drunknade i dunen. Men efter att ha ropat på en husalf(varelser som såg rätt fula ut med sina fladdermusöron och sin hängiga hud, men de var jättegulliga och ville gärna hjälpa till på alla sätt de kunde) som snabbt fixade det med sin egen magi så somnade jag riktigt gott, min första natt på Hogwarts.

Jaaa nytt kapitel

Åh! Bra! Mera!

Kapitel 14

Jag vaknade nästa morgon av något strävt men ändå blött som drogs runt mitt ansikte och kittlade mig i näsan. Jag öppnade sömndrucket ögonen och fick syn på en liten vit rund sak som satt på mitt täcke. Jag blinkade och tvingade ögonen att hålla sig öppna.
Det var en vanlijfärgad fluffig sak med stora svarta ögon som doldes lite bakom pälsen tittade på mig. En väldigt lång rosa tunga stack ut ur gapet och slickade mig i ansiktet.
”Va i?” Skratt hördes från sängen mittemot där en tjej som hette Tyra var.
”Det är min puffsurrare Caesar. Han letar väl efter mat” hon fnissade.
”Och hur ska han hitta mat på mitt ansikte om jag får fråga?”
”Puffsurrare gillar att äta snorkråkor, så jag antar att det är det han letar efter.”
”Charmerande...” Jag satte mig upp och tog mig en närmare titt på den lilla varelsen. Den hade dragit in sin tunga och plirade på mig med sina stora ögon. Jag kliade den på huvudet och den gav ifrån sig ett surrande ljud.
”Han är faktiskt ganska söt”

Jag tog på mig kläderna, satte upp båda fotona på Albus på min vägg och gick ner till frukosten tillsammans med Rose. Vi satte oss bredvid Albus och Scorpius, som redan hade gått ner.
Bordet dignade av mat, gröt, flingor, rostat bröd, stekta tomater, pannkakor med lönnsirap...
Jag tog lite gröt med sylt och skulle just börja äta när ett högt ljud hördes och hundratals flaxande vingar svepte över oss. Jag ryckte till och höll på att välta mitt glas med juice i gröten. Två ugglor satte sig ner vid oss, den ena var Lova som bara kom för att få hälsa lite på Rose och det andra var en kattuggla som kom med ett brev till Scorpius. Han ögnade igenom det med irriterad min och stönade när han kom till slutet.
”Det är från farfar.” Han citerade brevet med mycket gäll röst ”Jag har hört att du börjat vara med en smutsskalle i år också, som om det inte var nog med blodsförrädarna du umgås med! Du är en skam för hela släkten! De som inte kommer från riktiga trollkarlsfamlijer har inte fått lära sig våra seder och bruk, sånt slödder borde inte släppas in bla bla bla." Varför måste han vara en sån rasistisk idiot! Jag hatar honom!” Han rev pappret på mitten två gånger så att det delades i fyra delar. Sen tog han fram en penna och skrev på baksidan av en. Jag kunde läsa det uppochner. Jag bryr mig inte om vad du tycker, du är så gammaldags. Fatta att jag får vara med vem jag vill! De är precis som oss, så bara lägg ner. Jag skiter i dig!
Han band fast det vid ugglans ben och skickade iväg den.
”Jag blir så trött på honom!”

Under tiden hade Lova fått kel från Rose och bet mig i fingret. Hon var fortfarande sur på mig.
”Vad du var långsint! Här, varsågod, så du gillar mig lite bättre.” Jag tog lite flingor från behållaren och gav dem till henne. Hon nafsade mig vänskapligt i fingret och flög iväg.
”Och så blir man vän med en uggla!” Rose flinade.

Professor Cornettus kom från ingenstans och knackade mig på axeln. Han räckte oss ett schema var och gick vidare längs bordet.
”Idag är rätt bra! Vi får trolldryckskonst med Ravenclaw och förvandlingskonst med Slytherin nu på förmiddagen, och efter lunch har vi örtlära med Hufflepuff och sen trollformellära med Hufflepuff igen! Det blir är ju typ mina favoritämnen!” Scorpius såg glad ut.
”Men imorgon har vi dubbeltimma i trolldomshistoria... Fast sen är det trolldryckskonst igen, så det kan jag nog stå ut med!”
”Är trolldryckskonst kul?”
”Det är typ mitt favoritämne, och vi har det ju idag så du ska få se! Vi borde nog gå ner redan nu”
Jag tittade på min klocka som var tio i åtta, tio minuter kvar. Vi började gå ner till fängelsehålorna och ställde oss vid dörren. Det var lite kuslig atmosfär där, men den försvann när dörren öppnades och en häxa med rosiga kinder och snällt utseende öppnade dörren. Klassen började strömma in och vi satte oss vid några stora bänkar. Michelle och Claire från Ravenclaw satte sig bredvid.
”Välkomna till en ny termin! Vi har ju en ny elev här, jag är professor Ebenhouse och jag undervisar i trolldryckskonst. Vi ska idag ge oss på något lite svårt, nämligen svällelexiret. Instruktionerna har ni på tavlan och alla ingredienser finns i skåpet. Sätt igång!

Alla började gå mot skåpet för att hämta alla ingredienser, och det blev en väldig trängsel. Sen skulle man skära alla rötter i perfekta bitar och mäta upp precis rätt mängd vätskor. Men det var väldig kul, och när jag var klar så hade den antagit exakt den klarorangea nyans som den skulle. Professor Ebenhouse kom för att inspektera min kittel och gav ifrån sig ett förvånat utrop.
”Tio poäng till Gryffindor! Du var minsann en baddare på trolldrycker!”
Hon gick runt och inspekterade fler kittlar och gav ut fler poäng, men jag och Rose var de enda med perfekt nyans och som fick tio poäng. Trolldryckskonst var nog mitt nya favoritämne.
”Fyll de här flaskorna med er trolldryck och låt den mogna över dagen så blir den nog redo för piggsvinstaggarna imorgon!” Hon delade ut små kristallflaskor och jag undrade hur våra brygder skulle få plats i dem, men det visade sig att de hade blivit förstorade på insidan så det fick utmärkt plats. Jag log när jag lämnade in min flaska med en etikett med mitt namn på och jag kände mig väldigt nöjd med min första lektion.

Nån som har nån idé för något speciellt som ska hända på Hogwarts? Typ som de vises sten, Sirius Black har rymt från Azkaban, turnering i magisk trekamp etc...
Uggla mig om ni har något förslag!

SUPER BRA:-) :-)
Nej MER än super bra det är SUPER DUPER BRA!!!!!!!!!!!!:-) :-D:-!

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*ny läsare*

Du skriver så otroligt bra och spännande...
MEEEEEEEER PLEASEE!!!!!!!!!!♥♥♥♥

*bevakar* xD

Tack alla!

Kapitel 15

Förvandlingskonsten gick hyfsat bra . Läraren, professor Xerbusa, var en ung häxa med blont hår och ljusblå ögon som var väldigt vackert mot den ljusa hyn. Men hon var inte direkt min favoritlärare. När hon såg Roses tre silverknappar som hon förvandlat sina skalbaggar till gav hon dem bara ett värderande ögonkast, men när hon kom fram till en blond slytherinflicka, Emelie Smith, så började hon högljutt berömma hennes tre skalbagggssvarta knappar.
Men själva ämnet var ganska kul, och vid slutet av lektionen hade både jag och Rose en handfull knappar, mina var bruna, men hon hade några fler än mig. Så professor Xerbusa fick snällt ge oss några poäng ändå.
”Jag tycker att Xerbusa var fruktansvärt orättvis. Jag menar, hon berömde Emelies knappar och inte dina, men hennes hade ju inte ens ändrat färg! Hon favoriserar verkligen Emelie”
”Det är väl för att de är så lika. Båda är blonda, söta och elaka.”
”Alltså jag hatar verkligen hennes gäng. Jag menar, det är ju jättesynd om de andra i Slytherin som måste stå ut med henne hela tiden! ”
”Fast på pappas tid var alla i Slytherin så, vi får väl vara glada att det har blivit lite ändring i alla fall”
Jag var inte så delaktig i diskussionen eftersom att jag inte kände så många i skolan, men jag höll med om att Xerbusa hade varit orättvis. Man fick ju hoppas att örtläran skulle gå bättre.
”Vem är läraren i örtlära?” frågade jag medan jag satte mig vid lunchbordet och tog för mig av en stor grillbiff.
”Det är professor Longbottom, han är jättebra. Han är en vän till mamma och pappa faktiskt.”
Vi pratade lite om lärarna men det blev snabbt tråkigt. Så vi satt mer där och högg in på lunchen, som självklart var extremt god. Sen gick vi ner till örtläran. Jag var lite orolig, jag hade inte kunnat öva på örtlära, men det verkade spännande.

När vi kom ner till växthusen stod Professor Longbottom där och väntade.
”Hej! Idag ska vi inviga den nya terminen. Vi ska vara i växthus nummer tre idag!” Tydligen var växthus nummer tre ett växthus med farligare plantor. Vi gick in i det stora glashuset med en mässingsskylt med en trea på.
Inuti var det ganska varmt.
”Okej klassen, idag ska vi plantera om Tentaculaskott. De är små än så länge och har inte fått några rejäla taggar än, men jag rekomenderar att ni tar på er skyddshandskar så att ni inte sticker er om någon skulle ha fått nån liten tagg. Är det någon som kan säga vad man använder Tentacula till?”
Det här hade jag läst om. Det var något med drycker... Just det!
”Tentaculans gifttaggar kan användas i trolldrycker.”
”Fem poäng till Gryffindor miss Forest. Något mer?” Just det, det var något mer.
Rose hand, som redan hade varit i vädret vid professor Longbottoms första fråga viftade igen.
”Själva Tentaculan kan när man har tagit bort taggarna och lagt den i mjölk för att suga ut giftet användas i matlagning och till vissa glädjebringande trolldrycker. Dessutom kan växten användas som tjuvfälla om man ställer en kruka vid dörren när man ska hemifrån.”
”Utmärkt miss Weasley. Fem poäng till åt Gryffindor” Jag log mot Rose. Så var det ja.
”Ja, Tentaculan är en mycket användbar växt. Men de här små skotten ska vi omplantera så de får växa till sig. De kommer självfallet försöka attackera er, men de kan inte göra så mycket skada ännu. När de växer till sig och behöver ommplanteras ännu en gång kommer det vara farligare och en uppgift för mina sjätteårselever. Men nu till uppgiften. Ni ska gräva upp skotten utan att skada rötterna, så gräv en bit runt om.” Han visade på ett eget skott som han tog ett fast grepp om så att de slingrande tentaklerna inte kunde skada honom och grävde upp den. Sedan satte han den i en större kruka och begravde rötterna, de hade små taggar och försökte attackera hans hand de med, men han begravde dem med ett stort lass jord. Sedan vattnade han dem och tittade sedan upp mot klassen.
”Så här ska ni alltså göra. Dela upp er två och två och så hjälps ni åt att plantera. Sätt igång!”

Jag och Rose var med varann och med våra drakskinnshandskar på kunde skotten inte skada oss och det var faktiskt väldigt kul att plantera de aggressiva skotten. När vi efter lektionen gick upp mot slottet tillsammans med Albus och Scorpius för att ha trollformellära kände jag hur bra jag trivdes här.