Någon form av Rollspel ;)

Zelia möttes av en ivrig vit fluffboll när hon klev ut genom ytterdörren, Ollie hade nästan kastat sig upp i hennes famn och var i full färd att slicka "rent" hela hennes ansikte. Zelia log genom skrattattackerna men använde sedan sina förmågor till att lugna Ollies sinne.
Hon skulle ner till stadens centrum för att leta reda på en ny medicin för att läka såret på hennes högra lår. En av de svarta druiderna hade skjutit henne med en pilbåge och orsakat ett djupt hack vilket gav blodet all möjlighet att svämma ut, nu ett par dagar efter var jacket täckt med ett illaluktande lager var.
De svarta druiderna hade länge ansett att hon "inkräktar i naturens naturliga livsbana", vilket hon inte förstod sig på för fem öre och därmed vägrade lyssna till.

(( Ska karaktärerna bara träffas helt random? ))

((hur overklig ska deras "värld" vara? ska det typ finnas skolor etc???))

Callan stegade trött ut genom dörren till vandrarhemmet. Han skymtade två tjejer bakom hushörnet som han skulle gissa på hade stått och väntat på att han skulle komma ut, något som han var mycket van vid. De viskade och tisslade, och verkade allmänt efterblivna. Han ägnade dem inte en blick, utan ville helst komma därifrån så fort som möjligt. Han hade råkat ut för ett mycket kraftigt virus, som gjorde att han hostade något förbannat. Dessutom hade hans tankeläsar-förmåga försämrats, vilket han inte gillade. Just därför tänkte han ta sig en tur till stadens apotek och se om han kunde hitta något botemedel där, han stod inte ut med viruset. Men snart blockerade hans väg av de två tjejerna, och den ena tjejen sträckte ut handen mot honom som om hon ville röra honom. Han gjorde ett halvhjärtat försök att vika undan, men tjejen verkade envis och låtsades inte om hans gest. Hon placerade sina händer på hans axel. "Callan", sade hon. Han blundade, försökte stänga ute hennes tankar. Han visste redan vad hon tänkte, hur svag hon blev i benen är hon såg på honom och han hade inget behov av att få veta mer.
"Okej, jag har verkligen inte tid just nu." Han höjde händerna i luften lite oskyldigt, flyttade hennes händer från hans axlar lite lätt, och såg lite ursäktande på de båda tjejerna innan han gick vidare mot apoteket. "Jag har mycket att göra", konstasterade han sedan tyst, mer till sig själv än de två tjejerna.

((Det beror ju på vad barn fantiserar om, jag som barn brukade fantisera om skolor... Fast det var ofta superhjälteskolor, Hogwarts-aktiga saker och hur min skola krossades till småsmulor... X'D))

Jorí smälter faktskt rätt bra in i folkmassan trots den stora käppen som hon går med. Tack och lov för att alla häromkring är den andra mer unik än den andra. Så man smälter i princip in ju mer utstående man är, vilket är precis vad Jorí trivs med. Hon vet inte riktigt vad målet är idag, hon vet att hon ska ordna pengar men hur och från vem är fortfarande oklart. Kanske ska hon göra ett försök till att stjäla från någon affär, men man vet aldrig säkert vilken valuta man får fatt på då. Jorí suckar och fortsätter vandra gatan fram. Hon kan fickstjäla, fast hon vet inte om det är värt det.

Folket på gatorna flyttade knappt på sig då gänget kom rusande förbi dem. David sprang tätt bakom ledaren i gänget, ingen fick lov att springa före honom hur situationen än såg ut.
Skickligt hoppade han över ett staket med vana rörelser innan han landade med en lätt kullerbytta på andra sidan och gömde sig bakom ena hörnet till den höga byggnaden.
Då han väl var säker på att vakterna hade sprungit förbi flinade han åt Gale som stod bredvid honom. De var de enda i gänget som hade flytt undan den vägen.
"Apoteket", läste Gale från byggnaden framför honom. "Det var ju trevligt... jag går tillbaka till kojan i alla fall."
"Visst, jag stannar här en stund och ser om jag skulle kunna få tag på lite fickpengar", svarade David innan han försvann in i folkmassan.

Jorí vandrar runt och när hon tycker sig ha chansen slinker hennes hand ned i fickan på någon hon går förbi. Det är inget svårt, speciellt inte eftersom hon är van. Tur det egentligen, hon minns i början när hon nästan blev fasttagen varenda gång. Det hade varit ett helvete att nästan åka in i fängelset dag in och dag ut. Samtidigt fick man ta det försiktigt så man inte lyckades stjäla av en annan tjuv, oftast var det bara att sticka men vissa tar ju sina vinster riktigt seriöst. Jorí är kanske en av dem som hämnas eller tar sina vinster på lite för stort allvar men ingenting som någonsin dödat någon. Inte än iallafall.

Zelia tecknade åt Ollie att sätta sig ner när de anlänt till apoteket, vilket han omedelbart löd till. "Jag kommer snart, duktig vovve." Var de sista orden som lämnade hennes mun innan hon öppnade apotekets dörrar.
Hennes blick flög över rummet, och försökte leta sig till den rätta avdelningen. "Infektioner" var skyltat i andra ändan av rummet, att det hon var utsatt för kallades infektion var det ingen tvekan om. Zelia förflyttade sig till den utsedda avdelningen och började koncentrerat leta igenom hyllorna som nådde ända upp till lokalens tak.

När Callan hade gått i över tio minuter var han äntligen framme vid byggnaden som tydligen var apoteket. Det var första gången han var här, och inte konstigt, han hade aldrig blivit sjuk förut. Nåväl, inte såhär sjuk i alla fall. Han kvävde en hostning innan han försiktigt öppnade dörren till apoteket och såg sig om i rummet för att hitta hyllan med hostmedicin. Han kunde inte påstå att han uppskattade den stora folkmassan inne i byggnaden, den gjorde snarare honom nervös. Med händerna i fickorna och blicken lite vilande mot golvet började han gå mot hyllan han skulle till.

(( okej, lame inlägg, jag vet :s ))

Stella gick utan plan på vart hon skulle gå, hon väntade på att natten skulle falla så hon skulle kunna få energin att gå, röra sig jag allt. Hennes ljusa nästan vita jag väckte uppmärksamhet då många här på bakgatorna verkade vara mörkt klädda. Så hon går ut, ut på gatorna och mer in i stadens hjärta där hon ser en mataffär, ett apotek och likande, undra vad det skulle vara till?