PRS Jag och Nessie Black

Jag gick efter Nicholas.
"Ehm.. Nicholas.."

Nicholas vände sig om och kollade på henne utan att svara.

"Ehm, jo, jag ville bara säga förlåt för att jag... Ehm.. ropade på dig.. Jo, du vet... I växthuset... Ehem..."
Jag kände hur mina kinder blev högröda.

Nicholas log svagt och kollade på hennes kinder.

"Ehm, och jo, jag undrade bara om du ville hänga någon gång? Kanske nu, eller ikväll eller imorn?"
Varför sa jag allt det där? Jag verkade nog galen.
Mina kinder blev, om möjligt, ännu rödare...

Nicholas ryckte svagt på axlarna och kollade bort. Han visste inte hur han skulle göra.

"Förlåt, jag är så korkad..", sa jag och blev lite blank i ögonen.
Ååh, vad gjorde jag? Allting blev så jobbigt, men jag hoppades ändå att Nicholas skulle förstå.
Eller kanske ville han hänga med mig till och med...
Nej, jag måste sluta!, tänkte jag sammanbitet.

Nicholas kollade på henne.
En tår rann ner för hennes kind. Han strök försiktigt bort den.

"Tack", svarade jag och tittade rätt in i hans ögon.
Vi bara stod där, och tittade på varandra.
En lång stund, kändes det som. Men det var härligt att bara se på honom.
Han som jag upptäckt var så söt.

Nicholas ler lite och möter hennes blick.
Hon är söt, det ser han. Men han tog sig inte för att säga något.