Prs mellan Wolfie och Jessica

"Instämmer", svarade jag sanningsenligt och reste mig upp. Jag visade Adele ut och slog igen dörren med en suck. Sedan slöt jag ögonen och snubblade fram till ett fönster. Jag öppnade det på vid gavel och rös till av den kalla kvällsluften. Med fönstret öppet skulle jag kunna ta mig ut utan att orsaka för mycket förödelse i mitt hus.

Adele började promenaden hem och ångrade att hon inte tagit med sig sin schal. Det var rätt så kyligt nu och hennes kläder var varken speciellt varma eller tjocka.
Hon såg byn där framme och hörde svaga skratt och rop från den allmänna krogen. Säkert många som satt där och drack sig fulla....
Adele kom fram till sitt hem och gick genast upp på sitt rum. Hon öppnade upp sitt fönster så det inte skulle bli så kvavt. Sedan gick hon ganska snabbt och la sig.

I två timmar gjorde jag ingenting annat än att stirra på klockan tills den slutligen slog åtta. I samma stund som klockan slog kände jag hur en rysning for igenom hela min kropp och hur jag tvingades ned på knä. Ett ljud som varken var mänskligt eller djuriskt slapp ur min mun och förvandlingen började.

Den enorma vargen kände inga känslor förutom hat. Den morrade från nosen enda ner till svanstippen och strök öronen platt bakåt. Den såg sig om efter en flyktväg och upptäckte ett fönster. Den kastade sig ut och sprang mot byn, ledd av sin blodtörst.

Adele vände och vred på sig i sängen men hon kände att hon inte kunde sova. Hon gick upp igen och smög nerför trappan, förbi sina föräldrars sovrum och sin morbrors sovrum. Hon skulle nog ta en liten promenad för att rensa tankarna....
Hon drog på sig en schal som fanns nere i hallen och öppnade sedan dörren ut. Den kyliga kvällsluften slog emot henne och hon började smått promenera.

Vargen strök igenom skuggorna och dräglet hängde i dess käftar. En honas söta doft smög in i vargen nos och den började hotfullt följa den. I skenet från en lykta syntes en ung hona. Vargen morrade lågt och började sakta smyga på sitt byte.

Adele tyckte sig höra något och vred lite på huvudet. "Det är säkert bara någon fågel" mumlade hon för sig själv och fortsatte gå. Men så hörde hon något som lät som ett morrande. Hon stannade upp och såg sig om ordentligt men fick inte syn på vargen som stod i skuggorna. "Hallå?". Det kanske bara var någon fylle gubbe som drällde runt...

Honan hade inte upptäckt vargen och den smög tyst närmare. Med ett vigt skutt var den över henne.

Adele skulle precis vända för att gå hem igen då vargen hoppade över henne. Hon stirrade skräckslaget på vargen. Hur stora var oddsen? Att en varg skulle våga sig in i byn.
Hennes andning blev häftigare och hon verkade inte kunna göra något...vargar var rätt så starka hade hon hört.

Vargen slog honan till marken och trasslade in frambenen i hennes sjal. Den morrade ilsket och fick käkarna om hennes arm. Vargen bet till och kände smaken av blod. Men det stillade inte dess blodlust, det bara stärkte den...

Adele kunde inte hålla sig för att högt flämta till utav smärta då vargens käkar smällde runt hennes arm. "Snälla..." bad hon den fastän hon förstod att den nog inte skulle förstå henne. Men hon hade inget annat hopp direkt.
Med sin andra arm försökte hon få bort vargen från sig.