Familjen Potters sista timmar

Grym ff! Du äger på att skriva. MEEER!!!

Bra!!!!

Tack för alla kommentarer!


Del 7

Lily sprang in i sovrummet där Harry låg och sov sött i spjälsängen. Lilys ögon fylldes återigen med tårar då hon tänkte på hur synd det var att hennes son skulle behöva växa upp i en sådan farlig värld där trygghet endast existerade i sagorna. Hon tänkte på hur hennes son skulle behöva fly från ena till andra stället och aldrig finna någon ro. Hon lyfte upp pojken från sängen och tog honom i famnen, utan att väcka honom. Hon såg på hans lilla späda kropp, i nattens kyla skulle han frysa ihjäl i sin pyjamas. Hon letade upp ett par strumpor i garderoben och rotade fram hans vinterjacka som låg instuvad längst in i byrålådan. Därefter tog hon fram sin trollstav och la en lätt trötthetsförtrollning över sin son, för att förhindra att Harry skulle bli besvärlig under resan. Med Harry i famnen och osynlighetsmanteln över axeln började hon gå mot dörren i sovrummet för att ansluta sig till sin man, i väntan på Sirius ankomst.
Två steg från dörren hejdades hon av ett högt skrik. Lily blev chockad. Det var det värsta skrik hon någonsin hört. Skriket genomsyrades av panik och ånger. Men det värsta var inte skrikets ton, utan att det tillhörde James. Hon hade aldrig förr hört honom låta sådär, inte ens den gången han skållade sig när han försökte koka potatis på mugglarvis.
”James!” ropade Lily hysteriskt. Lily sprang ut från sovrummet mot trappan för att skynda mot sin man. James stod som förstenad. Helt vit i ansiktet och stirrade ut mot trädgårdsgången. Lily följde motvilligt han blick och upptäckte en syn som fick blodet i hennes ådror att frysa till is. Hjärtat hoppade upp i halsgropen och hon var nära att tappa sin son i golvet. Gående mot deras dörr kom en svart figur i huva. Även då de inte kunde se hans ansikte visste dem båda instinktivt vem denne var. En genomträngande kyla, kallare än andedräkten från tusen dementorer spreds från den mörke gestalten in i varenda hörn av deras annars så hemtrevliga hus. Varje sekund kändes som en halv livstid. Den mörke gestalten närmade sig huset och snart skulle han spränga upp deras dörr. Det fanns ingen räddning. Sirius hade kommit försent. Ingen skulle kunna vittna till deras förfall. Allting skulle sluta här, tillsammans med hennes älskade familj och Lord Voldemort.

Åh gud vad spännande!!
Meeeer!!!!

AHH NEJ INTE VOLDEMORT D:

Skön kommentar!
Förlåt, men det är oundvikligt... :'(

Grymt bra! Har du skrivit några mer fictions?

Awesooooome!!!!

Tack! Nej inte än, men det kommer så småningom



Taaack!

Snälla mer!!!!!!