Landet inanför

Kira tittade på dem allihop och undrade om de alla var galna. De ville ha normala konversationer, veta vilka gator de är på och är artiga, det vad som om de inte var medvetna om att det var ett krig utanför.

" Det är hemskt kriget sa Ebba och ser på de andra tjejerna och hörde en bomb några hundra meter där ifrån

Dawn nickade och ryste till.

" jag förstår inte hur mäniskor kan göra såhär mot varandra sa Ebba nu visade hon hur hon egentligen kände för krigen och för krigen som stod i historien

Dawn satte sig ner och ångrar nästan att hon ville att dom skulle stanna.
Kanske de var några av de få överlevande som fanns kvar, men hon visste inte vad hon skulle säga.

(jag är ledsen, jag hinner inte just nu så om ni vill kan ni få köra med Gillian och så kanske jag kommer igen när jag hinner)

" Hörni kanske vi är fyra av de få överlevarna kvar sa Ebba och såg på de andra tjejerna

Kira tittade på tjejerna och sedan ut genom fönstret.
"Världen är inte vad den har varit" sa hon lågt och skrattade sedan.
"Det finns fler folk där ute än man tror, men ingen av dem vill visa sig" sa Kira.