Mitt namn är Lulu

Aaa, du borde få livstids fängelse för hjälp till mardrömmeri!!!
Aja baja Liv!

åå det var ganska fint skrivet av dig!♥ men jag bara undrar om hennes lillasyster ska ha ett underbart skratt ska det väl vara typ mer haha inte väl hihi? eller *confused* det var fint iaf!

Jättebra!

Bra ;D

AWESOME!!!!!!

Haha tack för kommentarerna, nu kommer kapitel 7

Kapitel 7
Första matchen

"Rawenclaw!Rawenclaw!Rawenclaw!" Stridstjutet hörs ända från uppehållsrummet, och med ens inser jag; det är lördag, och Rawenclaws första Quidditchmatch för säsongen. Min första Quidditchmatch utan att Jane kollar på... säger en liten röst inuti mig. Matilda, min nya bästa kompis, ser min dystra min, och säger att
"Jane kommer tillbaka, jag lovar på min mammas liv att hon gör det!" Då börjar jag skratta, för Matildas mamma var tydligen helt hemsk mot Math (mitt smeknamn på henne, hon kallar mig för lulle), innan hon dog för nån månad sen. Maths pappa drog när Lindy (mamman)blev på smällen. Kanske därför som hon var så arg på Math, för att hon "jagade bort hennes livs kärlek" så att säga. Iallafall, vi båda håller på att kikna av skratt, eftersom Lindy inte direkt är vid liv, sedan bryter det ut ett kuddkrig, när Emilie i sängen bredvid min, kastar en kudde på oss för att få tyst på oss.

"Jag vill se en rättvis och sjyst match!" Ljuder Madame Hoochs röst. Sedan blåser hon i visselpipan, och spelet är igång. Jag har fått en ganska bra kvast från mamma och pappa, kommer inte ihåg märket, men den lyder vad jag än vill att den ska göra! Jag skjuter iväg mot Klonken med en sådan fart, att jag skrämmer iväg de flesta från Hufflepuff laget. Det innebär en perfekt chans för mig att sätta ett mål. Jag skjuter iväg igen, lägger mig platt mot kvastskaftet och...
"...SÄTTER ETT MÅÅÅÅÅL!!!!! RAWENCLAWS JAGAR-RESERV LULU DAVIS SÄTTER RAWENCLAWS FÖRSTA MÅL!!! LYCKA TILL, LILLA FÖRSTAÅRSELEV, GE HENNE EN RUNGANDE APPLÅD, GOTT FOLK!!!" Hör jag Lee Jordan skrika i sin mikrofon. Jag känner mig jättestolt, och efter ett halvtimmes långt spel lyckas våran sökare fånga kvicken. Vid det laget har jag redan satt de flesta av våra mål. Jag? Jag kan knappt tro det...
"RAWENCLAW!!!RAWENCLAW!!!RAWENCLAW!!!RAWENCLAAAAAAAW!!!!!!!" Ljuder det från läktarna. Så här lycklig har jag nog aldrig varit tänker jag medans jag blir bortburen av alla andra från vårt elevhem.

När vi kommer upp till uppehållsrummet väntar det redan en person där, som säger;
"Grattis Lulu!"
Det är Jane!

Va? jane? Förvirrad. Kan du inte skriva mer?

Nu kommer förklaringen:

Kapitel 8
Hemligt uppdrag

"JANE?!?!" Skrek jag, både utom mig och ultraglad. Jag hör hur Mary härmar mitt läte, och vi rusar båda fram till henne. Jag säger bara, att det var tur för Jane att det fanns en soffa bakom henne, för vi närmast tacklade ner henne i vår iver.
"Hahaha, ta det luuuuungt hörrni, jag är ju äntligen hemma, ni vill väl inte ha kål på mig nu?"
"LUNGT?! LUNGT?! DU SKRÄMDE JU IHJÄL OSS!!" Tjuter Mary argt, men jag ser på henne att hon är jätteglad för att Jane är hemma. Då känner jag hur ännu en kropp ansluter sig till vår varma (Och blöta, Jane hade snö på sin mantel. Skumt, för det var ju bara 10 oktober... Det måste betyda att hon varit i norr, nyligen också...) kram. Det var Math, och hon var genuint glad för min skull, det kunde jag se.
"Jag saaaa ju att hon skulle komma tillbaka, Lulle-bulle! Jag saa ju det!!" Skriker hon glatt, sedan tillägger hon att
"Nu tycker jag att vi firar, både att vi slog Hufflepuff och att våran Jane är tillbaka!"
"JAAA!!" Stämmer resten av Rawenclaw in.

Drygt tre timmar senare inser Mary, att vi måste berätta för Dumbledore att Jane är tillbaka. De försöker få mig att inte följa med, menar på att jag borde fira min Quidditch seger med Math, Emilie, Tim och alla andra, men det finns en anledning att Sorteringshatten tyckte att jag passade i Rawenclaw; jag är inte dum! Jag kände på mig att de dolde något, så jag satte på mig min ledsen-hundvalp-min, bad, bönade, menade på att Hibiscus borde få lära känna vår rektor (och jag), att jag inte ville släppa ifrån Jane efter sådan lång separation och att jag ville berätta detaljerat om hur bra min nya kvast är. Till slut fattade de att jag inte gick att lura, så de tog med mig till den enormt fula och ohygieniska örnstatyn av sten som maskerade ingången till Dumbledores kontor (man har väl läst Hogwarts: en historia!)

"Goddag Lulu, Jane, Mary. Slå er ner, slå er ner. Så, hur gick det, Jane? Kom Karkaroff på dig? Eller fick du tag på den?" Dumbledores ord förbryllade mig. Vaddå Karkaroff, han var ju rektor för Durmstrangs, vad skulle Jane ha att göra där? Och vad var den?
"Jag fick tag på den, men om du tänker berätta mer inför Lulu måste du ta med henne! Även om hon är förstaårselev! Annars kan Tom få reda på allt genom att läsa hennes tankar! Orden ger henne skydd som inget annat kan!"
"Fenixorden?!" Pep jag. Som jag sa, jag är allt annat än korkad. Dumbledore suckade tungt, men jag anade en road glimt i hans ögon.
"Nej, inte fenixorden, Örnens order, mer känd som Blå sällskapet. Det är en orden som också bekämpar Tom Dolder, mer känd som Voldemort." (Jag ryckte till, men antog att jag skulle bli tvungen att väja mig snart) "Bara det att vi i blå sällskapet kommer från Rawenclaw. Eller ja, de flesta, det finns andra personer i andra elevhem som har skarpa hjärnor de med. Visste du att vi människor använder bara 10% av vår hjärna till vardags? Jo, vi i Örnens orden kan använda upp till 30% av vår hjärna, så vi kommer på briljanta och diskreta planer för att störta voldemort, som ingen annan skulle ens fantisera om att komma på. Så, Lulu, är du med?" Jag tyckte att det var en väldigt lång "predikan", men jag förstod vad han menade, och svarade;
"Ja!"
"Underbart, jag berättar för Flitwick med en gång!" Han böjde sig över sitt skrivbord och tog fram en liten mörkt blå sammetspåse. Sedan lade han i en miniatyrkvast, en minimodell av min kvast.
"Lulu, du måste klippa av en liten lock från ditt hår, ska jag göra det?" Sade Jane dämpat
"Oki." Svarar jag. Sedan känner jag när Jane tar tag i en liten hårtest och skär loss den med hjälp av sitt trollspö. Sedan gick hon fram till Dumbledore och påsen. Han gjorde en liten snurrande rörelse med sin trollstav, och min hårlock blev hopbunden med en silvrig tråd. Sedan lade han i en liiiiiten ysse pysse (levande) miniatyr av min katt och min uggla. Sedan band han ihop den lilla sammetspåsen med lite till av mitt hår, och lite av hans. Jag kände att i samma ögonblick som dubbelknuten blev knuten drog en vindpust genom rummet, och Dumbledore sade då;
"Lulu Davis, välkommen till vårt blåa sällskap Örnens order!"


Vad tycks? Kommentera!! Det gör mig så glad

AWESOME!!!

Jätte bra!!