Percy Jakcson - rollspel

"Okej!" Säger Alex "men först..." Han tar av sig ryggsäcken och öppnar ytterfacket. Han tar fram en servett och böjer sig ned. Han torkar bort spottet och kastar sedan iväg pappret.
"Ska vi gå?"

Mira nickar. De börjar gå. När de är framme vänder sig Mira om mot Alexander för att säga tack. 'Jag borde bara säga hj då men det känns otacksamt. Vill du komma in en stund, pappa är bagare, så vi har gott om bullar.' kommer istället ur hennes mun. Mira känner sig lika generad som Alexander ser ut att vara. Varför sade hon så? Hon visste ju att hon- hur hon än försökte- aldrig skulle få en vän. Inte en enda. Så varför bjuda någon på bullar? Varför just en söt kille? Varför?, undrar Mira.

"Varför inte?" Sa Alexander och ryckte på axlarna för att dölja det faktumet att han var väldigt generad. "Jag gillar bullar" han ler mot henne.
Tänk att hon vill vara med mig! tänker jag ivrigt.
En söt tjej!

Mira låste upp dörren och den söta, hemmadoften slog emot henne. Hon drog av skorna och slängde sin väska på golvet. Först tittade hon brar blygt på Alexander då han knöt upp skorna. Sedan tog hon mod till sig. Hon tog hans hand och drog med honom till köket. 'Mira, sötnos! Hur var det i skolan idag då? Jag håller just på att---' sade hennes far glatt innan han såg Alexanders hand i Miras. 'Eh...pappa, de här är Alexander, en vän till mig. Vi var sugna på lite fika...finns det något vi kan ta?' frågade hon och drog sin hand ur Alexanders. Hon blev förvånad öve hur mycket hon ville ha den kvar där, sin hand.

Alex slogs av den ljuva doften av bullar när Mira öppnade dörren. Han tog av sig skorna lade ifrån väskan.
När Mira tog hans hand blev han alldeles varm i kroppen.
Hon ledde honom in i köket där hennes pappa stod.
Pappan tog fram bullar och saft som han ställde på en bricka.
Mira tog brickan och gick in i rummet som troligen var hennes.

Mira blev lättad när hon såg att far sin hade städat där. Inga kläder någonstans, läxorna i en prydlig hög på bordet och sängen bäddad. Hon satte ner brickan på sängen och satte sig. 'Kom, sätt dig!' sade hon till Alex, som stod vid dörren. Sedan tog Mira en bulle och smakade. Gott, som vanligt, tänkte hon och såg sedan till sin förfärelse att hennes far glömt bort att ställa shampo-flaskan i badrummet. Flaskan hade en bild på Shreck på framsidan, och luktade jordgubb. Mira skämdes så över att ha en så barnslig shampo, men som tur tycktes Alexander inte märka något, trodde Mira i alla fall.

"Vilket fint rum du har" sa Alex när han satte sig på sängen.
Han tog en bulle och smakade. Den var ljuvlig.
"Din pappa är jättebra på att baka" sa han mellan tuggorna.
Nyfiket kollade han runt i rummet.
Det var perfekt städat.
Ett schampo med ett troll på framsidan stod på skrivbordet och skräpade.
Förutom det var det perfekt.

'Nä.' svarade Mira. Hennes.rum var inte finnt. Det var för litet för det. För smalt. Hon skrattade åt Alexanders komentar om bullarna och höll med, 'Ja! Jag däremot verkar inte ha den gåvan!' sade hon och log stort. Det var lätt att prata med Alexander. Han gjorde henne lugn och varm. Sedan rodnade Mira förståss av tanken och vände huvudet bort från Alexander.

Hon hade ett fint leende.
Det värmde i kroppen på honom.
Det Gjorde honom till gelé.
Eller det kändes så i alla fall.
När hon vände bort huvudet flyttade han lite närmare henne. Precis så att händerna snuddade.

Mira ryckte generat bort sin hand när den nuddade Alexanders. Hon lade handen på kinden och tänkte: Gud vad varm jag är! Är det...han som gör det? Vad är det med mig egentligen?!