Drassica.

JAA!!!!!!!!!!!
SNÄLLASNÄLLASNÄLLA FÅR JAG DET??!!!
TACK SNÄLLA WOLFZ!!!
Du är den allra bästaste!♥

Ja det får du ♥ du förtjänar att vara det♥ du är bäst ♥ vackraste ♥

Åhh blir avis vill vara Jessica D:

Aww detsamma till dig Wolfz ♥

Hihi! *Räcka ut tungan åt Gi*
Du kan få vara PANSY om du vill .. (a)

Lite kyss scener kommer i detta kapitel.

Kapitel 6.
Vem där? - Del 4.

"Jess, berätta vad som hände." Hermione kollade ner på mig, jag låg i den mjuka sängen i sjukan.
"Jag lovar Hermione, jag trillade bara." Jag ljög för henne, men man såg att hon inte trodde på det. Jag höll med om det eftersom jag ljög om det, jag ville inte bara att de skulle veta om Draco och den där förbaskade Pansy. Om de skulle veta så skulle de döda Draco och sen skulle jag aldrig få se hans fina bleka ansikte mer.
Hermione kollade ner på mig och höjde oroligt på ögonbrynen, "talar du sanning?" hon kastade ett par oroliga blickar på mig. Jag försökte verkligen ignorera hennes oroliga blickar men jag kunde inte, jag försökte verkligen men jag kunde inte.
"Jag lovar Hermione, jag talar verkligen sanning." Jag kollade på henne och gav henne ett falskt leende, hon log tillbaks och sedan vände hon säg mot Ron och Harry som satt och fnissade åt hennes fråga hon frågade mig flera gånger.
"Ronald Weasley och Harry Potter vad flinar ni åt? Ni ska tycka synd om tjejen inte flina åt henne, hon har ju skadat sig riktigt illa." Hermione skrek till, Harry och Ron försökte sluta skratta men de kunde inte utan de skrattade henne rakt i ansiktet. De skrattade högre och högre.
"Men Hermione, om Jess säger att hon trilla så gjorde hon det. Hon ljuger inte om sådana saker. Eller hur Jess?" Harry kollade på mig och flinade lite till men slutade flina efter ett par sekunder, sedan vände Hermione om sig och kollade oroligt på mig igen.
"Jag lovar, jag har bara trillat." Mumlade jag och kollade på Harry som nu log mot mig. Jag log genast tillbaks.
"Jag hoppas du gör det." Svarade Hermione kort och sneglade mot Ron som satt och höll på att finger kamma sitt mellan korta hår.
Hur kunde jag ljuga mot mina nya vänner? Tänk om de fick reda på det och sedan sluta hänga med mig? Jag skakade på huvudet och samtidigt på mina idiotiska frågor, jag kollade bort mot Harry som såg frågande mot mig.
"Vad är det Jess?" Frågade han, han la huvudet på snett och höjde ena ögonbrynet.
"Inget, jag tänkte på nåt bara." Svarade jag kort och log sedan snabbt mot honom, han log tillbaks och vände sedan blicken mot Hermione som kollade på sin klocka.
"OJJJ, klockan är snart elva. Vi måste tillbaks, de kommer undra vart vi är." Hon kollade genast upp från sin klocka och såg stressad ut. Harry och Ron reste sig från stolarna som de satt på, de dammade bort lite smuts från sina kläder och sedan kollade de ner på mig.
"Vi ses imorgon Jessica." Sade alla tre samtidigt och skrattade efter åt. Jag hängde på och skrattade lite.
"Vi ses imorgon, ha det bra." Sade jag innan de försvann från den stora dörren.
Jag vinkade adjö och Hermione vinkade tillbaks, efter de hade stängt dörren lutade jag mig tungt på vänstra sidan av kudde, slutade på ögonen och försökte sova.

Jag väcktes av någon som skakade på mig, jag öppnade ögonen genast och såg någon framför mig, någon som var jätte blek. Mörkret täckte ansiktet men det blonda håret kunde man se tydligt, jag rös till.
"Vem där?" Sade jag tyst även om jag visste att det var Draco.
"Det är jag din dummer, det är jag Draco." Sade han och satte sig på huk. Man såg hur han böjde på sig.
"Vad gör du här." Sade jag, jag himlade med ögonen fast han kunde inte se det eftersom det var mörk.
"J-jag ville bara se om du mådde bra." Han kollade in mig i ögonen, det kändes som om hans kalla grå ögon lyste i mörkret.
"Jag mår bara bra, du kan försvinna." Jag vred på mig ansikte och lutade den mot andra sidan av kudden, kudde var kall och mjuk.
"Lumos Maxima." Viskade Draco och ett blått ljus fyllde hela rummet av ljus. Jag ville vrida på mitt ansikte för att kunna se Draco , men det var försent han hade redan gått över till andra sidan.
En av mina tårar visade sig fram jag visste inte varför men jag hade känslan om att tåren betydde känsla om kärlek.
"Vad nu?" Frågade han och kollade överraskad på mig när han såg några tårar falla ner från mina ögon.
Jag sa inget utan bara blundade och hoppades på att det skulle sluta rinna ut en massa tårar, men istället rann det ut fler. Draco tog fram sin hand och la den på mitt ansikte sakta började han dra på mina kinder och torkade bort mina kärleks tårar. Sedan tvingade han mig att stirra in i hans grå kalla ögon, jag kollade in i dom, jag såg en blick jag aldrig såg. Jag såg en blick som betydde något fast jag visste inte vad.
"Har du haft den känslan innan, Jessica?" Frågade han och tog närmare sin bleka vackra ansikte, det var bara några centimeter ifrån mitt.
"Vilken känsla Draco?" Frågade jag och kollade ivrigt i hans kalla grå ögon.
"Den här känslan?."
Draco andades på mina läppar.Jag kände hans kalla andedräkt. Jag kollade ivrigt igen mot honom, jag ville bita på min läpp innan han tog tag i mina kinder och pressade sina kalla läppar mot mina varma läppar. Min ena hand vilade på hans kalla bleka hals, hans händer var fortfarande på mina våta kinder. Mina läppar rörde sig i samma rörelse som hans kalla läppar rörde sig. Min andra hand var nu i hans gyllene blonda hår, jag drog sakta igenom hans hår, hela håret förstördes. Mina tårar rann ännu mer, lyckliga tårar rann det ned från mina kinder sedan mot Dracos kalla bleka händer. Så snart han slutade kyssa mig reste han sig upp och började gå mot dörren.
"Hey, vart är du på väg?" Jag ropade efter honom, men han fortsätta att gå. Utan ett ljud stängde han dörren till sjukan.
Jag fortsätta att stirra på dörren som han försvann ut från, jag tänkte att han skulle komma tillbaks men det gjorde han inte.
Nu hade mina kärleks tankar levt igen så började de flyga i mitt huvud.

"Han kysste dig Jessica, Han kysste dig.
Jessica måste bli ihop med Draco, så de kan kyssas igen. Ja de måste dom."

Rösten i mitt huvud började snacka tusentals saker, fast jag bara flinade och slängde mig mot andra sidan av sängen och pillade på mina läppar.
"Han kysste mig verkligen." Jag slutade att le och tog genast bort handen från läpparna.

JAAA DÅ FÅR JAG KYSSA DRACO OCKSÅ? VISST??? ♥

Wolfz du är fantastiks ingen kan skriva som dej du har talang.... ♥♥♥♥♥♥

Kapitel 7.
Du måste!

Jag hade missat 1 och en halv vecka redan av lektionerna, jag visste inte vad vi skulle ha och jag visste inte ens vad lärarna hette.
Jag och Hermione satt vid samma skolbänk längst framme på lektionen försvar mot svartkonster, vi tittade på professor Snape som undervisade hur man förvandlar en ödla till ett odjur. Han visade även hur man besegrade odjuret som sprutade eld.
Men jag lyssnade inte utan jag ritade i mitt block, svartkonst lektionerna var bara för tråkiga.
Hermione slog till mig med hennes armbåge och kollade sedan surt på mig, jag kollade genast upp men professor Snape såg ilsket på mig, han var verkligen arg på mig man kunde se det i hans ansikte. Ilskan brann i hans ögon.
"Miss Olson, jag kräver din uppmärksamhet hitåt, du har redan missat jätte viktiga lektioner." Han kollade på mig ilsket igen, hans kål svarta ögon var du röda av branden från ilskan.
"Det är inte mitt fel" skrek jag till, jag vände mig om och stirrade på Pansy som satt och skrattade.
"OLSON" hans röst blev kall och ilsken. Jag vände mig om och kollade på honom. Ilskan inom mig hade nu varit i varje del av min kropp, jag kunde inte sluta brinna inombords.
"Ja, professor?" Frågade jag och höjde på ögonbrynen.
"Vi tar det när jag avslutat min lektion." Han gav ett stelt leende mot Draco som satt bakom mig. Varför skulle Snape ge honom ett snett leende? Jag skakade på huvudet, jag kollade upp igen. Snape fortsätta att stirra ilsket på mig. Jag skakade av min ilskan och kollade på honom och brydde mig inte om professor Snape. Hermione kollade förvånat på mig, jag visste inte varför men jag försökte ignorera hennes blickar också.
Efter ett par minuter av tystnaden, öppnade Snape munnen och fortsätta att prata. Hermione vände blicken och kollade på Snape igen, jag vände blicken och kollade ut från fönstret, solen var borta, bara regn öste ner från det gråa himlen.

Snape hade äntligen avslutat lektionen, jag och Hermione gick över till Harry och Ron som snabbt la tillbaks sina böcker in i deras väskor och slängde väskorna över deras väl tränade armar.
"Kom nu vi måste gå" sade Hermione och sneglade bort mot dörren, jag, Harry och Ron gick snabbt efter innan Snape falsk hostade och kollade på mig.
"Och vart är Miss Olson på väg?" Sade han och kollade ilsket på mig.
"Jag ska gå?" Svarade jag och kollade ilsket tillbaks.
"Vi ska prata." Sade han kort och reste sig upp från stolen han satt på.
"Okej" jag kollade sedan på Harry som kollade ilsket på Snape. "Ni kan gå jag kommer senare." Sade jag innan de hade försvunnit ut från dörren som stängdes med en rejäl smäll.
Jag stod kvar på min plats där jag stannade när Snape falsk hostade, jag vände ryggen sakta mot Snape och där såg jag Draco sitta kvar och stirrade på mig.
"Vad gör han här" morrade jag till och kollade ilsket på Snape.
"Ta det lugnt, Miss Olson. Du ska nämligen plugga med Draco hela denna vecka i biblioteket eftersom du missade en hel del.
"Jag tänker inte arbeta med Malfoy." Morrade jag ännu en gång, ilskan brann inom mig igen, jag förvandlades från en lugn person till en ond ilsken person.
"Du måste, Miss Olson. Annars gör du så att Slytherin förlorar poäng." Sade han och log mot Draco som gav mig ett elak leende.
Jag kunde inte stå ut med deras irriterande falska leende, så ilskan brann ännu mer allt jag tänkte på var eld, eld, eld och ELD. Plötsligt brann den svartgröna gardinen jag stirrade på. Jag hoppade till och kollade sedan på professor Snape som såg lika förvånad ut som mig och Draco. Både Draco och Snape kollade genast på mig.
"Vad stirrar ni på?" Sade jag och kollade ivrigt på dem, tanken flög att det var jag men det var bara omöjligt att det var jag.
"Vad gjorde du?" Skrek professor Snape och kom sakta fram till mig.
"Jag gjorde ju fan ingenting!" Morrade jag tillbaks. Jag gick bakåt för att Snape tvingade mig stirra in i hans ilskna ögon men jag försökte att inte göra det.
"Ut här ifrån, Malfoy ta Olson till biblioteket låt henne inte gå tills Olson har gjort klar sin läxa." Morrade han och vände sig om till den brinnande gardinen, Draco sprang fram till mig tog tag i min arm höll den med ett hårt grep och snabbt sprang vi ut från Snapes klassrum.
"Släpp mig." Skrek jag och försökte knuffa undan honom. Men han höll om hårt, jag försökte ännu en gång men han släppte inte taget.
"Vad gjorde du?" Sa han och stirrade in i mina ögon, jag stirrade ivrigt tillbaks.
"Jag sa att jag inte gjorde nåt." Morrade jag till, han höll fortfarande i min arm och drog mig efter honom till en mörk vrå.
"Du ljuger" sade han kort och tvingade mig att fortsätta stirra in i hans grå ögon. Jag sa inget utan fortsätta att kolla ivrigt, han gick sakta och jag gick sakta bakåt. Till slut stöttade min rygg med väggen.
"Jag vet att du ljuger" sa han och la andra handen på väggen så jag inte kunde gå.
"Jag ljuger inte" morrade jag, "Håll din käft Olson." morrade han tillbaks och hans kinder möttes med mina kinder .
"Jag vet vad du är, och jag vet att det var du." Viskade han i mitt öra, han viska det med en kall och ilsken röst, han rörde sakta på ansiktet och tog den så nära mitt ansikte. Jag försökte göra motstånd fast jag lyckades inte, han fick tag på mina läppar, han kysste dom sakta med sina kalla läppar. Jag stod helt stilla, han fortsatte att kyssa mig, hans kalla läppar rörde vid mina andra gången, så snart så insåg han vad han gjorde igen. han gick bakåt, kollade ivrigt på mig.
"Förlåt jag menade inte det där." Sade han och kollade ner i golvet. Jag kollade förvånat på honom, varför kysste han mig? skulle jag kyssa tillbaks? Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag följde mitt hjärta.
Jag slängde mig in till hans kalla famn han tog emot mig, jag la ena handen på hans nacke och den andra handen la jag på hans kalla kind och jag pressade mina läppar mot hans kalla läppar. Hans händer vilade på min rygg. Sakta rörde jag mina läppar i samma rörelse som Draco. Vi stod i mörkret och kysstes i nästan fem minuter, men jag avbröt den eftersom jag hörde Pansys röst som kom närmare. Jag knuffade undan Draco genast och snabbt tog upp min väska som trillade när jag slängde mig mot Dracos kalla famn. Jag slängde den över min axel och jag såg hur Draco gav ett snett leende.
"Men gud, bete dig Malfoy." Sa jag och log tillbaks.
Snart såg jag Pansy dyka upp och gick mot Malfoy som log, men leendet försvann när Pansy kysste honom, hon la inte märke till mig. Men sen när hon vände sig om så såg hon mig, jag skrattade men samtidigt var jag ledsen över att Draco kysste mig och nu kysste han en hund.
"Olson." Sa hon och la ena armen runt Dracos midja.
"Parkinson." Sade jag ilsket.
"Vad gör du med henne?" Frågade hon och vände sin fula blick mot Draco.
"Snapes order, Pansy Snapes order." Sa Draco och knuffade undan henne.
"Okej" svarade hon kort och försvann sedan sin väg.
"Ska vi gå till biblioteket?" Frågade jag och försökte ignorera det som hände mellan mig och Draco och mellan Pansy och Draco.
"Jessica, jag svär jag ska..." Sade han, men jag bara gick därifrån.

Absolut bästa kapitlet hitills tycker jag
Har verkligen ingenting alls att klaga på allting var precis
så underbart bra som det SKA vara när du skriver
och återigen, DU SKRIVER TUSEN GGR BÄTTRE ÄN MIG.

Fattar du?!

Om inte...
Så måste jag tyvärr leka Voldy och tortera dig lite ^.^

Draco är bara min ♥3333333333
ÄLSKAR DIG & DIN FANFICTION!!!

Ohhh, du är bara för underbar. ♥ Kan ej beskriva hur mycket du får mig att le ♥ Du är 1000000000000 bättre ♥33333

Detsamma till dig!
När får jag MER?

Känner mig extremt tjatig men...STÅ UT!
Jag väntar 4ever på den här underbara fanfiction ♥