PRS med Little Lestrange. :3

[På mobilen, men annars tror jag man håller in alt och kringla, i alla fall på Mac. Efter det klickar du på T, så kommer olika symboler upp. Men det finns också på redigera, specialtecken. ^-^]

Glad över att ha hittat någon som inte var en av dem gamla vanliga, drog Misja in Timothy i slottet. Hon sprang - trots klänningen - mot en stor sal. Det var den kungliga salen och längst upp på en tron, satt hennes far och småpratade lite med vakterna.
"Far!" ropade hon och log brett. Kung Waalor kollade upp. "Den här pojken har blivit sänd av Nitya." Kungen ställde sig hastigt upp och betraktade Timothy storögt.
"Men han är så tanig...?" Misja skrattade generat och gav Timothy en ursäktande blick. "Är det han som sk..."
"Inte bara han." avbröt hon. "Han har vänner också. Men portalen verkar ha fört dem samman." Walor höjde på ögonbrynen och mumlade lite för sig själv.
"Säg mig, vad är ditt namn pojke? Vilka färdades du med? När kom du? När ger du dig av? Är du skadad?"

[☀ OMMGG, taaack! 8D ☀]

Timothy flackade med blicken mellan Misja och konungen som satt på tronen. Han undrade lite vad han skulle säga när kungen ställt alla sina frågor. Han verkade ha ett uppdrag, precis som Nitya sagt.
"Ööh...", började han, och kom på sig själv med att säga det alldeles för mycket, "Jag heter Timothy. Och det är Meredith, Austin och Matilda som följde med hit. Var de är nu vet jag inte dock...", sa han, "Ni vet inte? I alla fall så kom jag alldeles nyss, jag har ingen aning om när jag ger mig av. Och nej, jag mår bra. Har bara lite skrapsår...", han pillade på sin ena armbåge när han nämnde såren.

[Mwehehe.]

Kungen spärrade upp ögonen. De utvalda måste vara i toppform!
"Vakter, är ni snälla och leder honom till det finaste rum ni har. Förutom mitt, förstås." Han skrattade hest men slutade snart. "Seså, ni förstår vad jag menar."
"Jag kan visa! Jag lovar far att han ska få det bra innan har ger sig iväg." Och med dem orden tog hon Timothys hand och förde honom vidare längs slottets väggar.

Timothy såg på Misja när de stegade ut ur salen.
"Vad är det jag ska göra egentligen?" mumlade han osäkert. Alla som han hittills träffat verkade ha höga förhoppningar på honom, men han kände på sig att han skulle göra dem besvikna. Han saknade Mathilda. Hennes leende fick honom att må bra, men just nu visste han inte om han skulle få träffa henne igen.

"Det vet du väl?" Misjas leende slocknade. För ett ögonblick blev hon rädd. Timothy var perfekt. Kanske inte jättekraftig, men det fanns säkert andra nödvändiga saker som behövdes. Nitya måste ju haft någon tanke, med just honom. Han kanske var smart, snabb, eller också bara väldigt söt. "Du ska ju rädda oss?" Egentligen var det ingen fråga. "Du och dina vänner ska ju störta Walendria. Bringa fred."

"Men hur? Jag har aldrig dödat någon! Jag vet inte ens vem hon är!" utbrast Timothy. Just nu hade han bara hoppats på att det egentligen bara var ett skämt. Han suckade och såg ner i marken...

"Du, det löser sig." Hon tvingade upp hans blick och log lite. "Det är ditt öde. Allt kommer falla på sin plats, du behöver inte oroa dig." Hon tog hans hand och fortsatte gå.

[Förlåt att jag har varit så seg på sistone. Har verkligen inte haft någon fantasi, alls. ]

Timothy såg in i hennes ögon och log lite.
"Vad gör vi nu?" frågade han tillsist, "Får jag utrustning eller något?"

Misja skrattade.
"Lugn, allt sitter i dig. När det rätta ögonblicket kommer, lämnar du oss. När du lärt känna dig själv, får du din rätta utrustning. Allt har sin tid. Det enda du behöver nu är tid för dig själv." Timothy skulle trivas. Det skulle hon se till. Hon såg sig yrt omkring och öppnade en trädörr med guldhandtag.
"Jag tror bestämt att detta är rummet för dig."

[Gah! Förlåt, Sanna. Jag glömmer helt bort. >.< Du får bestämma hur rummet ska se ut, det ska ju ändå passa Timothy. ♥]