PRS Reiku Black & Rosie Lestrange

Irma stod ensam kvar. Även Garm hade gått därifrån med svängande svans. Hon vände sig om och följde Rani's ryggtavla med blicken tills det kändes obekvämt att stå där.
Men hon visste inte vad hon skulle göra, eller vart hon skulle gå, så - utan att tänka på det - sökte hon sig till en grupp män som stod och samtalade. Då hon kom in i den lilla gruppen, blev männen inte lika högljudda och de såg ner på henne.
"Vad gör tösa här?" flinade en av dem, men Irma svarade inte.
"Vad gör ni?" undrade hon och två av dem kunde inte hålla sig för skratt.
"Det är ingenting", sa mannen som verkade mest allvarlig i gruppen, "Gå iväg nu och lek med hundarna."

Rani hade gått in i den varma hyddan och där stod hans far och tjurade. Inom loppet av 15 minuter hade två av männen börjat bråka för att den ena mannens hustru hade flirtat med den andra mannen. Kvinnorna på båda sidorna verkade lockas av den andra sidans män. Det skulle defenitivt bli ett problem. Nu och sen, om de inte gjorde något åt det skulle det snart rusa runt halvfärgade pojkar och flickor i öknen och norden. Det skulle dessutom försvaga dem rejält om alla mannar skulle stanna här med sina nya barn. Efter han tänkt i samma banor i fem minuter till så upptäckte han att han låg flera år i framtiden och skrattade åt sig själv. Det var först då han upptäckte Rani.
- Vad är det, Issi?

[Vänta, vänta, skrev du i din pappas perspektiv nu, eller...? xD]

Irma höjde misstänksamt på ena ögonbrynet, men lät det vara. Hon betraktades som ett litet barn kring de kraftiga männen... Hon suckade och sparkade till en sten.
Så plötsligt hördes skrik innefrån hövdingens hydda, och hon ryckte till. I snabb takt gick hon dit och drog undan skynket för att se vad som stod på där inne.
Två män från vardera klan hade såklart rykt ihop, och Irma suckade tungt.

[ Ja o-o ]

- Jag undrade bara var mattältet är. Sa Rani.
- Det är inte mat än Issi. Du kan gå och leka där ute.
- Ehm.. Pappa.. Suckade han.
- Jag har inte riktigt tid nu, gå och lek. Sa Salay'eth.
- Jag är inte 7 år. Muttrade Rani och gick ut. Han satte sig i gräset och såg på de blonda människorna. Männen hade så kort hår.. Han ville också ha en sån frisyr när han blev 16, då fick han klippa av håret.. En flicka från hans klan kom och satte sig bredvid honom.
- Hur är det? Frågade hon och log.
- Jag mår bra, jag gillar det här stället.. Sa han och vickade på tårna igen.
- Hmm.. Inte jag. Det är så kallt.

Irma tog ett steg åt sidan då Rani gick förbi henne. Antagligen hade han inte sett henne, men det gjorde henne inget. Hon kollade bakåt för att se vad han tog vägen, och han hade satt sig ner i gräset och alldeles strax hade en mörkhårig flicka gjort honom sällskap.
Hon kollade in i hyddan igen, bara för att möta en av männen som puttade ut henne.
"Lägg inte näsan i blöt, flicka lilla", muttrade han och drog för skynket. Hon fnös och stegade därifrån, osäker på vad hon skulle göra nu.

' Jag har tråkigt. ' Tänkte han, men han hade knappt tänkt färdigt den tanken förns en man röt till och sprang ut ur hyddan.
- Hunden attackerade mig! Röt han och en nordman försökte försvara hunden. Det blev bråk och inom loppet av tre minuter låg dem på marken och slogs.
' De här bråken börjar alldeles för ofta och fort.. ' Tänkte Rani och ställde sig upp, han ville stoppa dem, innan de skadade sig allvarligt. Han ropade åt Orai att sluta, när inte det fungerade började han vandra ditåt.

Garm skall åt männen som nu brottades på marken. Det var byrrackan som anklagats för attacken, och Irma visste att det mycket väl skulle kunna vara så.
Fjorgynn var nordmannen, och han fick ett hårt slag på näsan. Blod sprutade ut ur den, och Irma sprang för att hämta sin pappa. Hon behövde inte springa långt förrän den stora bjässen kom vaggandes mot henne.
"Far, far! Slagsmål på gården!"
"Jag satsar fem silvermynt på den mörka killen!" ropade fadern så högt att dottern ryckte till.
"VA?!"
Han tog sig förbi Irma med en liten läderpåse i handen som det klirrade om.

[HAHAH, asså jag dör av namnen. xD]

Dem mörka männen bytte pengar snabbare än blixten så man nästan aldrig såg det hände och när de pratade lät det som: Blbkuuhhrtlakvkle k keåeenjde KLART!
Rani morrade argt och sprang till hyddan och plockade upp sin stav. Sen sprang han tillbaka och satte hårt ena metallknoppen i Orai's rygg och i nästa rörelse träffade den andra Fjorgynn's axel. Folk började ropa och heja när slagsmålet hade tre personer och vissa skrek att det var orättvist eftersom det var två från ena stammen. En till borde ge sig in så det blev jämt!

( Jag vet xD ♥3 )

[Men de är ju nordmän, så det får vara lite awkward namn. :3]

Irma såg sin far skrika och gorma om orättvisa tillsammans med de andra. Han hade redan slagit vad med sina pengar, så Irma förstod inte varför. Han ville väll att främlingarna skulle vinna?
Hon betraktade Rani när han slogs. Fjorgynn verkade ha fått ett riktigt hårt slag på axeln, för han verkade nästan inte kunna röra på armen. I alla fall inte utan smärtor. Irma drog på munnen.
Plötsligt kom en nordkvinna springandes och skrek åt männen att sluta.
"FJORGYNN!" vrålade hon och tog tag i en av mannens väldiga armar. Hon drog så hårt hon kunde, och det var tillräckligt för att Fjorgynn skulle röra på sig. "Sluta med de här löjliga sakerna och ta ditt förnuft till fånga!"
Kvinnan, som Irma trodde hette Hilda, hade lyckats få slut på slagsmålet. När hon vrålat klart på Fjorgynn, suckade hon sedan med en bit av sorg. Hon började torkade bort blodet under hans näsa.

När Fjorgynn var ute ur slagsmålet såg Rani på Orai och gav honom ett hårt slag med metallknoppen i ansiktet.
- Lyssna på nordmännen din idiot. Är det en hund i hyddan så ta den i nackskinnet och släng ut den. Du borde veta att det finns värre saker än att bli nafsad i fingrarna av en liten voffe! Morrade Rani, han var riktigt arg. Orai såg bara på honom med dimmig blick medans blodet forsade ur hans läpp som ett vattenfall.
- Fixa det där. Sa Rani, en arg kvinna sprang fram till sin man och började sköta om hans läpp.