Farsoten

"God morgon." du ser bättre ut, säger en alv och ler mot henne, "Hungrig?" frågar han och ger henne en kopp te till att börja med.

Oliver satte sig på den breda fönsteret och såg ut mot friheten jag ville sågärna ha ha mer frihet

Hon dricker sitt te och känner sig genast piggare, ja bättre hon hade väl aldrig mått såhär bra? Kanske berodde det på sömnen? Det var längesedan hon sovit så bra.

Oliver ser in i fönstret där flickan vårdas. Han ser på tjejen när hon ligger i sängen

Hon sträcker på sig och drar av sig täcket, på sig har hon någon vit mjuk klänning av något tyg som var så lent att hon aldrig sett det förr.

Oliver såg noga på fönsteret hans pappa hade låtit försegla det så han inte kunde ta fönstervägen ut

"Så du är på fötter, bra." sa en alv och kom med ett par mjuka läderbyxor, stövlar och en grön tunika till det. Hon blev även rustad med ett svärd och dolkar, "Ska du ut vill kungen att du ska kunna försvara dig." sa alven medan hon drog på sig allt.

Oliver ville ingenting annat än att hjälpa byn som var sjuk men hans pappa skulle inte tillåta honom att ens gå utanför dörren till sitt rum han skulle säga att det var för farligt för en alvprins.

Sheila log åt sina vapen, hon hade för länge sedan då hennes far levt lärt sig att hantera dem, och de här var så vackra, så lätta och smidiga. Hon tar sig ut på gården och undrar vart den där Oliver kunde hålla hus.

Oliver såg ner på gården och märkte sheila. Han ville ingenting annat än ut. dörren öppnades
- Får jag gå ut nu ?? frågade han då det var hans pappa som öpnade