Robin Hood (fyra personer)

(Växjö ^^ skriver så fort Mort har skrivit )

[Min hemstad ju, Eller nästan. x) ]

Ash hörde ljudet av hovar bakom sig och såg ett gång män komma travandes. Så plötsligt faller en av männen till marken och Ash ser kvinnan som verkade vara deras fånge. Han ler lite smått men bestämmer sig sedan för att hjälpa kvinnan som liknade de vildingar som bodde ute i skogen. Snabbt tog han sig fram till klungan av män.
”Och vem i helv…” började en av dem men Ash sänkt honom med svärdshjaltet innan han hann fortsätta meningen.
Då ytterligare en man vände sin koncentration ifrån kvinnan och emot honom kände han adrenalinget pumpa. De var stora och muskolösa män medan Ash var något ranglig men Ash hade sin snabbhet till sin fördel.

Midna visste så klart inte vart de skulle men Robin och Much kom strax ikapp henne.
"Du gjorde det rätta" sa Robin och Midna tittade på honom.
"För dig var det rätta, din familj var döda och Much följde med dig, så för dig var det inget svårt" sa Midna och såg på Robin.
"Tror du att det inte var svårt för oss att lämna alla bakom oss?" sa Much och Midna såg på honom.
"Ni är folkets hjältar, ni kommer tillbaka när ni behöver det! För er är det en lek" sa hon bara och Robin tittade på henne.
"Känner jag dig sedan innan? Jag minns att jag har hört de orden förut" sa han och Midna ryckte bara på axlarna. Hon tänkte inte avslöja vem hon egentligen var. Hon mindes Robin sedan hon var liten. De var lika gamla och hon hade träffat honom på baler när hon var liten. Men att någon skulle komma ihåg henne tvivlade hon på. Hon följde efter de båda männen tills de stannade.
"Vad har vi här?" sa Robin och Midna tittade på en man och kvinna som slogs emot soldater.
"Master" sa Much bedjande men Robin drog en pil och sköt mot en av männen. Pilen träffade marken precis framför mannens fötter och soldaterna tittade på dem.
"Välkommen till mina skogar" sa Robin och Midna suckade, han hade alltid varit dramatisk. Midna la en pil på strängen men spände inte bågen. Soldaterna såg på Robin.
"Ta honom" sa de och några av soldaterna sprang emot dem.

Sidara ser smått chockat på när först en man och sedan Robins gäng och en kvinna kommer till hennes hjälp. Vad ville de nu då? Visst hon uppskattade hjälpen, men vad? Det var längesedan hon hade träffat människor hon hade som vanligt hållit sig för sig själv, eller visst hon hade sett Robins och hans män, ja snott mat från deras läger med, utan att bli upptäckt även om maten som var försvunnen blev det.
Hon hoppar undan från ett svärdshugg och snabbt kör hon in dolken i hans armhåla där rustningen sviker och soldaten faller död ner. Snart är de alla döda och Sidara börjar rota bland de döda männen hon ville ha sina vapen och tillhörigheter. Sedan vänder hon sig till dem, "Tack, de var lite väl många." säger hon på bruten engelska och vågar knappt kasta en blick på mannen som hon visste var i kungens tjänst, skulle han känna igen henne trots att hon hade förändrats?

Pilen var bara en snudd ifrån honom och chockat tittade han upp. Även om han bara sett mannen på flygblad förut så var det ingen tvekan om vem han var. Under bråkdelen av sekunden som Robin och hans lilla följe tagit Ash uppmärksamhet hade kvinnan dödat ännu en av soldaterna. Ash gillade inte att ta liv och ifall han någonsin ville tillbaka till sin familj så vore han döds dömd om han tog en soldats liv. Istället parerade han soldaten han slogs emots svärd utan att själv attackera tills han ser sin chans. Ash tog ännu ett steg bakåt och soldaten som inte hade ögon för något annat än striden snubblade till och tappade balansen för någon sekund. Han slog soldaten likt den andra allt vad han hade med svärdfästet men denna gången i mannens nacke. Soldaten sjönk ned emot marken och Ash var glad över att Robin hade lockat de andra till sig.
Inte förrän kvinnan åter igen talade kastade han ännu en blick på henne. På något sätt var hon bekant men han kunde inte riktigt placera henne men för tillfället hade han bara ett mål i sitt sikte.

Robin slog till en av männen som kom emot dem och Much avväpnade den andra. Midna tittade på den tredje mannen som sprang emot henne. Hon fick upp sin kniv i handen och slog till honom i nacken.
"Män, vad är det med män och locka till sig problem" muttrade hon och såg på Robin som log stort.
"Vad vore livet utan lite faror?" frågade Robin och Midna fnös.
"Enklare" svarade hon bara och Robin vände sig emot de andra.
"Så vilka har vi här?" frågade han.

Sidara kastade en blick på Robin, hon var inte glad över att berätta vem hon var. Eller ja, inför den andra mannen, inför kungens tjänare, varför han nu hjälpt henne var en annan fråga?
"Sidara" svarade hon bara kort, men log lite för att kompensera den korta presentationen. Hon granskar honom och ser att han inte har förändrats sen sist, då hade de haft en grillad kyckling dom hon tagit, det var skönt att slippa laga själv ibland.

Namnet fick hans minne att klarna. Sidara, ingen hade lyckats fånga henne efter hennes flykt och här stapplade han på henne och Robin Hood samtidigt.
”Ash”, svarade Ash lätt.
Han lät sitt svärd slinka in i skidan utan att rengöra det då det inte fanns något blod på det.

"Vad trevligt att ni tittade in i våra skogar" sa Robin och vilade sig emot sin båge. Much ställde sig bredvid honom och Midna lutade sig emot trädet. Hon stoppade ner kniven i stöveln igen och pilen i kogret.
"Jag är Robin, det här är Much och damen är Midna" sa Robin och Midna tittade på dem. Hon undrade vad en dam som verkar ha blivit tillfångatagen av sheriffens soldater och en riddare verkade göra tillsammans?
"Så vad för er till våra skogar?" frågade Robin leende.

Sidara ser på Robin och hans män, "Jag har länge vart i era skogar, några månvarv, flyr från skog till skog." sa hon bara och drog på sig sitt svärd och dolkarna i bältet runt midjan och kontrolerar att armskyddet är på där kungens sigill är inbränd, inget hon vill visa för dem. Sedan börjar hon gå igenom mannen närmast sig fickor och hittar en liten börs med silver och ser sedan åter upp på dem. Hon var som ett av skogen själv, ständigt på flykt och ständigt höll hon sig undan från folk, typiskt att hon störtat in i händerna på massa soldater.