Privat rollspel mellan Mort och Mily

Therese var tyst och hoppades att vad det än var så skulle de inte uptäcka dom.

Ramuh satt spänt och kollade på männen. Han kunde skymta en kvinna med dem också. Hon hade vitt hår och där hennes ögon skulle sitta fanns inga. Ramuh visste vad hon var men tur väl verkade de inte vara dem de var ute efter för i så fall hade det varit kört för dem. Då de försvann andades Ramuh ut och lutade sig emot stammen.
"Det var nära ögat", sade han och kände hur stressen över allt började släppa något.
Det var egentligen inte flickans fel att han kände som han gjorde, snarare var det de äldste men han insåg att han behandlade henne fel även om han inte trodde på hela den utvalde saken.
"Är du okej?" frågade han sedan samtidigt som han drog upp en erisk ur väskan.
Frukten var mörkt röd och såg farlig ut men var ofarlig.
"Vill du ha en?" frågade han henne och räckte fram den mjuka frukten samtidigt som han tog en tugga ur en av dem själv.

- Jag mår bra säger Therese och tar glatt emot fruken. Therese äter av fruken och ser sig om. Hon gillade frukten det var sälan hon gillade någon frukt men den här var faktsit god

Ramuh log ett litet leende. Ofta hade han aldrig svårt till leenden men det tog emot. Han hade varit borta ifrån sin familj för länge och han var som sagt orolig.
"Vi väntar här en stund sedan letar jag upp Jericho och så ger vi oss av igen. Då du kommit till de äldste är du säker", sade han och lade till i sitt huvud och jag kan bege mig hem.

" Då kan den äldste som du kallar personen förklara ett och annat för mig säger Therese hon ville ha en grundlig förklaring.

Ramuh log men sedan dog det ut.
"De äldste är våra ledare. Det är inte en person utan flera. Det är dem som bestämmer över rebellerna..." Han avbröt sig men fortsatte sedan, "eller de vägleder oss mera precis som prästinnorna men om det skulle bli en makt kamp mellan dem skulle prästinnorna vinna enkelt."
Det gick en kall kår längst hans ryggrad då han tänkte på dem, deras obehagliga ögon.
Så reste han sig och kollade ut. Mörkret vilade nu över skogen och natten var kommen men det hindrade inte Ramuh som såg lika bra i mörker som i ljus.
"Jag hämtar Jericho, vänta här", sade han bestämt och lämnade några frukter innan han försvann ut i mörkret.

Therese väntar vid trädet hon tänkte på det killen hade sagt.

Ramuh visslad svagt likt en fågel och travande mellan träden kom Jericho tillbaka. Alla hästarna för rebellerna var viktiga då de bara hade några få. Alla var mycket väluppfostrade och vältränade.
"Hej pojken", viskade han och lät valacken nosa på hans hand, "jag tror det är bäst att vi hämtar prinsessan där inne och beger oss."
Stilla i sina tankar började ha fundera på om han borde behålla Jericho, han hade trotts allt tjänat honom bra.
"kom igen", viskade Ramuh till flickan då de åter igen var vid trädet. "Det är dags."

Therese gick mot dom och tänkte det tog inte så lång tid.

"Rida eller gå?" frågade han.
Än var det någon timme till staden under jorden men om de begav sig sydost skulle de kunna ta en annan ingång och på så sätt skulle han tjäna tid. Han skulle kunna lämna henne där och sedan fortsätta hemåt.

[Är lite svårt att komma på saker då jag inte har så mycket att "jobba" med, ]