Privat YOHIO-roll <3

Jag började öppna, i paketet fanns...

Jag reste mig sakta upp någon kastade en sten mot mig men träffade YOHIOS fönster

(Du får säga vad som fanns i paketet!!)

Shirin stod bredvid fönstret och glaset splittrades, hon skrek och blod skvätte.
-Snälla hjälp, skrek hon.
Glasrutan var stor. En sten till på fönstret. Mera glassplitter mera skrik från Shirin. Mera blod.
Jag tvekade inte en sekund utan dök in i glasmolnet.
Snälla söta skrik inte, tänkte jag. Det gör så ont. Det kändes som om mitt hjärta höll på att slitas sönder. Skriket skar genom mig som den vassaste kniv. Det gjorde tusen gånger ondare en glaset som smattrade mot huden. Jag försökte dra ut henne. Skriket tystnade plötsligt. Tack söt, tänkte han. Nu var det enklare att dra ut Shirin.
Hennes ögon var slutna. Det sipprade blod ur hennes mungipa. Jag torkade bort det. Hennes händer var fulla av blod och hennes vita klänning var rödfläckig. Hon blödde kraftigt från huvudet. Hon var avsvimmad.
Jag kramade Shirins livlösa kropp.
-Åh Shirin.
Men något var fel. Jag kände inget hjärta mot mitt. Jag lade handen på Shirins hjärta. Inga slag. Han höll handen där länge. För det kunde inte vara sant. Det fick inte vara sant. Jag skrek. Shirin. Död. Nej. Nej. NEJ. Det värsta som någonsin kunnat hända. Medan mina tårar föll på hennes kind tänkte jag på tiden vi haft tillsammans, Shirin och jag. Alla skratt, alla kramar, alla gånger vi gråtit i takt med Harry Potter-filmerna. Alla gånger jag fått känna doften av henne. Hon och jag var ett. Hon var en del av mig. Jag skulle aldrig bli hel igen. Aldrig. Tårarna blandade sig med hennes blod. Kärleken var så stark att den skrämde mig.

Jag såg YOHIO gråta över hans tjej jag haltade in

Den brunhåriga flickan gick in i sin lägenhet och stängde dörren. Hon hade visserligen ett skadat ben men HALLÅ NÅGON ÄR DÖD HÄR?! Jag fylldes av en oändlig ilska.
Jag lyfte Shirins kropp och gick in. Jag tvättade bort allt blod. Jag tog ut hennes finaste klänning och tog på henne den istället för det blodiga. Så lade jag henne i sängen. Det såg precis ut som om hon sov. Jag lade mig bredvid henne och grät mig till sömns. Jag tänkte aldrig mer vakna. Aldrig.

Jag tittade ut genom fönstret
Jag knakade på hos honom

Jag vaknade bara någon minut senare då det knackade på dörren.
-Snälla inte nu, muttrade jag. Jag strök bort tårarna ur ögonen.
Jag öppnade dörren för att se den brunhåriga flickan igen.

Hur är det med dig? frågade jag tyst

-Jag mår skit, svarade jag. Och det var ju sant.

Tänkte väll det sa jag och lät mina tårar falla