Plats: Jorden, USA Tid: 2098

[Jag börjar precis innan bomben faller]


Laine slänger sig på den gamla soffan. Den knakar under hennes tyngd. Hon lägger huvudet mot en av de neonfärgade kuddarna och drar det rufsiga håret ur ögonen.
"Så... Ska jag förhöra dig eller?" Säger hon till pojken som ligger utsträckt på golvet.

Ett stridflygplan svävar över New York City....

Han nickar och Laine sträcker sig efter religionsboken.

Fler och fler människor har upptäckt planet. Folk börjar undra...

Hon slår upp sida 125, men råkar tappa boken. Den glider någon meter på det blanka parkettgolvet och under soffbordet.

Något stort och svart faller genom himlen...

Laine reser sig ur soffan och kravlar sig in under bordet. Sträcker sig efter boken.



Det stora svarta slår i marken....


Det skakar och mullrar. Väggarna faller ihop. Stora bitar av taket faller ner. Hon skriker. Henne kompis skriker inte. Blod över allt. Skrik. Tårar.
Och allt blir svart.

Jag satt i mitt rum plötsligt skakar det till, mitt hus blir förstört jag tittar oroligt ut genom fönstret
Staden är förstörd

[skulle vi inte börja sex månader efter bomben? 0.o ]

( I don't know )

[Skriv gärna i tredje person Det blir lite lättare att läsa om alla skriver i samma form]

Laine vaknar inte upp förr ens efter minst en timme. Hennes hjärta bultar våldsamt och hon kan inte andas. Det värker förfärligt i vänstra handleden, hennes huvud bultar och det visslar i öronen.
När hon försiktigt krälar sig fram under bordet vågar hon först inte titta. Det är mörkt. Hon är rädd för mörker. Men det är inte det som skrämmer henne. Hon känner lukten av blod.
"Luke?" viskar hon hest fram utan att öppna ögonen. "Lucas, är du där?"
När ingen svar kommer ställer hon sig upp och öppnar ögonen. Hon blinkar några gånger innan hon vänjer sig vid mörkret.
Laine skriker högt av förfäran. Hon är äcklad, rädd, förskräck och chockad på samma gång.
Lucas, hennes bästa vän, ligger med vidöppna ögon och öppen mun vid hennes fötter. Golvet runt omkring är täckt med blod. Men värst av allt är att det inte är HELA Lucas som ligger där. Död. Det är bara överkroppen...

Mort:

Jag tror inte att jag skrev det... O.o

EDIT:

Du menar...



Ok

Inte så lång tid.. Ett halv år?


? Jag trodde du menade hur länge det varit innan bomben släptes... >_<

[aha, okej. Jag missuppfattade, blev bara lite fundersam. Skriver då jag är hemma och ska förhoppningsvis få igång den ena datorn med. Yay, ursäkta för att jag kladdar. x)]

[Nej, det var jag som missuppfmpattade Förlåt =( ]

[Startar också med att bomben faller då. Brukar gå segt i början för mig men förhoppningsvis kommer jag igång sen. xP Btw, är van vid att skriva i jag-form så om jag klantar mig så är det bara att hojta till. : )]

Hera stampade frustrerat med foten i parkettgolvet.
"Men mamma! Alla andra får ju gå." stönade hon högljutt. Varför kunde inte hennes mamma förstå att hon inte var en liten unge längre? Det spelade ingen roll hur många gånger Hera förklarade att det inte skulle vara någon över 15 år på festen, hon fick ändå inte gå. "Det är så orättvi..." Hon avbröts av att hela världen plötsligt skakade till. Hera förlorade sin mammas ansikte med blicken och tappade balansen. En högljudd explosion fick det att slå lock för öronen på henne, taket rasade in och Hera skrek. Hon visste inte var Alex var, och hon hade ingen aning om vad som hände med hennes pappa. Paniken stegrades inom Hera, allt hon visste var att hon måste ta sig ut från lägenheten. Med ena armen som skydd över huvudet slet hon upp balkongdörren och sprang ut ur lägenheten. Familjens lägenhet låg på andra våningen, alltför högt upp för att Hera ens skulle ha övervägt att hoppa under andra omständigheter, men dörren var blockerad av det nedrasade taket och hon hade inget val. Hon slöt ögonen, tog ett språng upp på balkongräcket och kastade sig ut i luften. En kort stund kändes det som att Hera flög, och hon fick en galen impuls att skratta. Sen landade hon hårt på grusgången nedanför och foten vek sig under henne.

Sharla sprang ut ur det förstörda huset och in i den förstörda staden

[Inget illa menat TildeW och förlåt att jag kladdar, men står i första inlägget "minst tre meningar per inlägg". : ) Det är inget sånt jag tycker ska följas slaviskt, men tycker personligen att inlägg som är kortare än så är väldigt tråkiga och man kommer ingenstans i handlingen. Som sagt, inget illa menat, just sayin'. : ))