Privat roll mellan Molly Evans och Shaunee

Efter en stund är vi klara.
Det börjar bli mörkt ute och de flesta börjar gå och lägga sig.
Vissa - däribland jag - är inte trötta, utan går ut igen för att leka.
"Är du trött?" frågar jag Freja.

"Nej, mycket pigg", jag ler. "Ska vi leka något?"

Jag ler tillbaka.
"Ja!" utropar jag och skuttar ut genom grottmynningen. Det är mycket vackert utomhus, den gyllene solen lyser mjukt upp den mörka skogen på sin färd mot andra sidan.
Sedan märker jag att Freja står bredvid mig och jag börjar ivrigt skutta.
"Vad ska vi leka?" gläfser jag.

Jag ler, men säger: "kanske Dunken?"

(Haha, visst kreativt? xD)

Jag lägger huvudet på sned och tänker efter. Noga.
"Då behöver vi vara fler" svarar jag efter en kort stunds övervägande.
"Vi kanske kan samla ihop några fler?"
Jag spanar mot grottöppningen. De flesta ligger ihopkrupna längs väggarna.

"Visst", svarar jag, och Sawa börjar gå bestämt mot dörröppningen, där några med silvergrått päls ligger och vaktar grottöppningen.

Jag skäller försiktigt mot de tre vargarna som ligger ihopkrupna i en klump.
Jag känner mig ganska djärv, eftersom alla tre står högre i rang än jag och jag försöker visa mig underlägsen. Ena hannen visar tänderna och morrar åt mig att gå. Jag skyndar mig tillbaka mot Freja.
"Ingen av dem ville leka" säger jag trumpet.
"Kan vi inte fråga några andra?" frågar hon hoppfullt. Jag skakar på huvudet.
"Jag vet inte, de har ganska hög rang"
Det jag egentligen menar är; Jag har väldigt låg rang
Hon ser lite snopen ut, men strax är hon på bättre humör.
"Då får vi leka något annat" gläfser hon glatt.

"Ja, som vad då?!", Sawa är minst lika euantisk (hur familjen stavas det...?).
"Hm...", jag rynkar pannan.

(Har ingen aning )

Jag tittar spänt på Freja, men hon verkar inte komma på något.
Inte jag heller - jag är inte så van vid att leka med andra vargar, så jag brukar mest spendera min fritid ute i skogen med att jaga eller skutta eller liknande. Jag vet inte om jag ska föreslå något sånt, hon kanske tycker det är tråkigt?
"Hm, när jag är själv brukar jag vara ute i skogen och jaga på skoj och sånt" säger jag tveksamt och Freja spetsar öronen.

(Haha, ok! )

Jag lyssnar. "Fortsätt"