Du är aldrig ensam [Sv]

aww... Börjar nästan gråta nu ju.. ♥

Är väldigt imponerad! Du skriver väldigt bra^, tycker jag! ♥ ^^

tack ♥

Jättebra! Ska bli kul att se fortsättningen av brevet^^

Ledsen för segandet... Har haft mycket men här kommer ett kapitel hoppas ni gillar det!

________________________________________________________________
Kapitel 4- hemligheternas kammare
Albus fick upp brevet och la det i sin hand innan han öppnade upp de dubbelvikta sidorna.

Nu är det 50-år jubileum för hemligheternas kammare. Vad du än gör så lita inte på någon lärare eller elev som hävdar att kammaren inte existerar. Den enda anledningen till att de säger som så är att de är rädda. Rädda för att ni elever, kanske särskilt du Albus, ska ge sig ner dit om de skulle nämna det.
Anledningen till att jag nämner det här för dig är att enligt traditionerna så har kammaren öppnats var 50:e år. Dock var det båda de andra gångerna pojken Tom Dolder som låg bakom allt, trots det måste du vara försiktig. Jag kan inte förklara mer nu… Jag är ledsen Albus, det finns saker som du inte förstår…
Kramar Ginny

Albus kände ilska bubbla upp inom honom. Det här var inte alls vad han hade väntat sig. Det var någonting som Ginny dolde för honom. Han kände det på sig.
Just som Albus satt och funderade som mest stormade resten av slytherineleverna in i uppehållsrummet, där bland Rose. Albus vinkade henne tills sig fortfarande ganska irriterad.
”Vad?” undrade Rose förvirrat som även hon lyckades avläsa på Albus att han var ganska irriterad.
Han drog upp brevet och pekade menande på det.
”Visste du något om det här?” frågade han sammanbitet
Rose stirrade på det och läste snabbt igenom Ginnys prydliga lilla handstil. Hon bet sig besvärat i läppen och skakade lite lätt på huvudet.
”Nej” sa hon och tittade ner i golvet
Albus suckade och verkade i all sin ilska och nyfikenhet inte alls uppfatta Rose besvärade uttryck.
”Jag känner på mig att mamma döljer något. Något om kammaren… Eller om någon händelse samtidigt…”
Rose ryckte lätt på axlarna och bytte snabbt samtalsämne.
”Vi kanske ska gå och sova nu?” frågade hon kvickt.
Albus såg sig om och upptäckte att många andra elever redan var på väg att gå och lägga sig.
Han nickade trött och Rose suckade lättat och stack snabbt iväg till sin sovsal med ett kort ”God natt!”
_____________________________________________________________________________

Som vanligt säg gärna vad jag kan förbättra!

Bra!

tack ♥

^.^

Superba!

Fingemang!