Dagen då allt förändrades.

Efter att ha väntat en ganska lång stund misstänkte Celia att hon hamnat fel. Inte så konstigt med tanke på hennes bristfälliga kunskaper om sådana här utflykter. Hon började gå längs med skogsbrynet och snart såg hon några små figurer längre fram. Eftersom resten av skogen låg öde var hon rätt säker på att det var dem hon letade efter. Lättat började hon trippa ditåt, med små, försiktiga steg för att inte skada sig. När hon kommit fram till gruppen tog hon ett djupt andetag innan hon hälsade.
"Goddag. Vackert väder idag." Hon hörde hur gammalmodigt det lät och bannade sig själv inombords för att ha förstört sina chanser att bete sig normalt redan vid första mötet.

((Kort, men har bara tillgång till min telefon))

Timothy vinkade blygt till Felicia då hon hälsade på dem. Hon var, enligt honom, en av de tuffaste människorna han kände; hon var helt enkelt bara sig själv och ingen annan. Han bendrade henne mycket för det.
Alice hälsning var väldigt entusiastisk och han skämdes lite över att han var så tyst och blyg och antagligen fånig. Han övervägde tillockmed att hälsa lika entusiastiskt men bestämde sig för att låta bli, det skulle bara bli pinsamt eftersom han redan hade vinkat och dessutom vågade han inte.
Det dröjde inte länge innan en liten och smal figur i vit spetsklänning dök upp. Celia hette hon, det visste Timothy. Hon gick en klass under honom och var alltid väldigt prydligt klädd och allting. Det skrämde Timothy lite, eftersom han själv inte var så värst prydlig.
Timothy överraskades inte av hennes hälsning som var rätt så gammalmodig. Han log smått för sig själv och nickade sedan till svar.

När Wilhelm äntligen kommer fram är han väldigt säker på att han är sist där. Eftersom han faktiskt hade förberett sig för det och den förberedelsen hade gjort så han stålsatt sig och kommit på en väldigt bra ursäkt - även om han använder den rätt ofta så tvivlar ingen på den när de sett hans bil. Han småövar till och med på den.
"Ledsen, bilproblem - måste fixa en bättre." Säger han viskande för sig själv när han pressar ned skinnet i väskan och stänger sedan igen väskan i sig försiktigt. För att slippa att hans pappas heliga renskinn - hans första jaktlycka någonsin för att vara specifik. Fast nu är det Wilhelm som har det, han fixar det sista och sedan stiger han ur bilen, låser och ser sig om efter de andra. När han väl hittar dem så skyndar han sig fram.
"Tja, ledsen att jag är sen, bilproblem." Ursäktar han sig kvickt.

Alice leende blev ännu större då hon märkte att både Celia och Will också hade anlänt. Ifall hon inte varit där ibland dem hade hon kunnat hoppa upp och ned, skrattat och ja, varit allmänt glad men hon visste att de andra skulle tycka att hon var konstig.
"Hej", utbrast hon ännu en gång och hälsningen var riktad emot de båda.
Alice var full av energi och grabbade tag i den enorma ryggsäcken som innehöll allt hon skulle behöva ifrån hygienatiklar till mat. De hade besämt sig att alla ta med sig egen mat vilket passade Alice jätte bra. Hon slängde upp ryggsäcken på ryggen, tillsammans med tältet och sovsäcken över axeln. En stund tittade hon på de andra.
"Alla redo?" frågade hon efter en liten tystnad.
Alicie misstänkte att det aldrig förut skådats en sådan blandning av ungdommar vid utkicksplatsen förr. Hur de blivit dem var Alice inte riktigt säker på men hon var glad över det. Hennes bästa vän Jimmy som hade varit den som Alice först velat ha med kunde inte. Redan innan Alice frågat de andra av hennes närmsta vänner hade hon vetat att de skulle ha tackat nej eller hittat på någon ursäkt och det hade Alice haft rätt i.

[Mysko inlägg, jag vet. ]

Felicia ser på dem alla och ler lite, nu var de alla samlade en märklig samling var de allt. "Alice, Timothy, Celia och Wilhelm, inte sant?" sa Felicia frågande så hon visste deras namn, vilket hon tyckte var viktigt och nickar åt Alice som såg ut som hon druckit flera liter energidryck, "Visst jag är klar." ler hon och rättar till ryggsäcken på sin rygg.

"Will." Rättar Wilhelm på automatik och hissar som på en sorts reflekterande automatik upp väskan lite på ryggen när Felicia rättar till sin. "Redo." Svarar han sedan till Alice, och han hoppas att han lagt namnet rätt då han faktiskt försökt ta reda på vem innan han kommit hit... han hoppas på att det blir rätt också.

Timothy ler blygt mot dem innan han böjer sig ner och knyter fast tältet i ryggsäcken. Han lyfter upp ryggsäcken och häver upp den på ryggen.
"Klar!" säger han sedan med ett bredare leende. Nog var de allt en underlig grupp.

Celia nickade förväntansfullt mot de andra och drog upp sin ryggsäck på ryggen.
"Jag är färdig." Sade hon med ljus röst och lade bak en mjuk hårslinga bakom örat. Hon rättade omedvetet till klänningen och slätade ut rynkorna i den innan hon stod still.
"Ska vi gå då?" Frågade hon glatt och tittade längtansfullt bort mot skogen.