Rollspelar nästan vad som helst!

((Vi kör på det tills vidare? Your turn))

Detta skulle med största sannolikhet inte gå bra, tänkte Calixte då han med långsamma steg tog sig fram till det rum dit alla deltagare förväntades gå för att vänta. Han gick långsamt för att hindra sina skakande ben från att ställa till med något och han hoppades innerligt att hans smått leende mask dolde alla eventuella tecken på hur hemsk han tyckte att hela situationen var.
Bakom sig hörde Calixte hur Hogwarts kämpe ropades upp men han kunde inte ha brytt sig mindre. Dörren till rummet slogs igen innan han ens hann höra ordet Durmstrang.

Kendra fick halvjogga för att hålla samma takt som Durmstrangs deltagare, en lång 18:åring som såg mer ut som en halvjätte än en elev.
Rektorn öppnade dörren till deltagarnas vänterum som Kendra kände igen från sorteringen från hennes första år. Beauxbatons deltagare satt redan i en av de röda sammetsfåtöljerna. Dörren stängdes bakom henne precis när hon kommit över tröskeln och hon kände sig i det ögonblicket väldigt liten och hjälplös.
Hon tittade på sina medkämpar, den troll-lika från Durmstrang såg ut att vara gjord av sten, och Beauxbatons kämpe log, även om han såg väldigt osäker ut.

[Tycker att vi kan komma överens om att inte PP:a varandra i fortsättningen, okej? :3 Men låt gå för den här gången...]
---
Då Calixte hörde dörren öppnas till höger om honom lade han på ytterligare ett lager på den säkra mask som han bar största delen av tiden. Den hade spruckit lite i kanterna på grund av de senaste händelserna, men att bli vald som deltagare i trekampen var ingen anledning till att tappa ansiktet så när den enorma Durmstrangeleven och Hogwarts förkämpe (som enligt Calixte såg ut som en myra i jämförelse) stegade in i rummet gav han dem inte mer än sitt sedvanliga leende.
"Grattis till vinsten", sade han vänligt på sin bästa engelska. "Jag ser fram emot att möta er. Jag 'eter Calixte Paquet, men det namnet känner ni säkert igen sedan yppropet." Han log igen och hoppades innerligt att han skulle ta sig ur trekampens kaos med livet i behåll.

((Gah förlåt, tänkte att du satt ner, och att din mask var glad, typ. Är somsagt väldigt ringrostig. Du får säga till om jag gör det igen så ändrar jag! Sorry))

Kendra sträckte fram handen till först Durmstrangeleven och sedan till Calixte.
"Jag heter Kendra, Kendra Grass." Sa hon och kände sig lätt varm om kinderna. Hon var inte bekväm med dessa två människor, inte än. Durmstrangs kämpe kändes för hotfull, och hon kunde inte riktigt läsa av Calixte. Hon kände hur modet sjönk när hon insåg att hon skulle tävla mot två killar som antagligen var bättre och starkare än henne själv, i en tävling som krävde både styrka, mod och erfarenhet. Hon tog ett djupt andetag för att lugna ner sig själv.
Hon vände sig mot Durmstrangs elev och väntade på att han skulle presentera sig, hon hade helt missat det vid ceremonin, men han visade inga tecken på att han skulle öppna munnen.

[Det är lugnt, jag vet att det är lätt hänt men jag tänkte bara påpeka det. Nästa gång är det säkert jag som gör ett misstag ska du se ]

Calixte tog handen som sträcktes fram mot honom och skakade den med ett fast grepp. Hans ljust blå ögon gjorde en ansats att möta Kendras och han log återigen. Han såg att hon rodnade och undrade om hon spelade? Det var ett känt faktum att flickorna på Beauxbatons gillade att spela oskyldiga. Tills dess att man lärde känna dem såklart.
"Trevligt att råkas", sade han innan han släppte hennes hand. "Jag 'oppas att vi kan vara vänner åtminstone ytanför arenan. Vilka är dina.. era bästa ämnen?" Calixte rättade sig snabbt. Även om Durmstrangs förkämpe såg ut inte passa in och gav intryck av att inte vilje det heller så skulle Calixte inte stänga honom ute. Det skulle se illa ut om han gjorde det.

(( Vet inte om den första meningen räknas som PP? Det gör den väl inte? Är en nybörjare igen XD Edit: Ändrar till tyckte i början som du sa c: Låter bättre. Tack så mycket för hjälpen och för att du står ut med mig :3))

Kendra tyckte Calixtes hand var varm och stadig, till skilland från hennes egen som antagligen kändes som en död fisk. Hon drog snabbt tillbaka handen och svarade på hans fråga utan att riktigt tänka.
"Jo, jag har många vänner, men ingen som jag känner mig extra nära. Quinn och jag har umgåtts sedan vårt första år, så jag antar att hon är min bästa vän. Men jag är så dålig på att knyta nya kontakter och hålla dom som jag redan har vid liv, så jag vet inte riktigt..." Hon började rodna igen när hon insåg hur hon babblade. Hon vände sig snabbt till Durmstrangs elev för att undvika pinsamma tystnader.
"Och eh.."
"Dimitri." Sa han kort utan att söka ögonkontakt med någon av dom.
"Dimitri," Sa Kendra och försökte lägga det på minnet, "Har du några nära vänner från Durmstang?"
"Inte många". Sa han och såg ut som om det var slutdiskuterat, så Kendra la ner försöken att prata med honom.
Hon vände sig mot Calixte igen och stod tyst under några sekunder.
"Så, har du några nära vänner?"
Hon hoppades att lärarna skulle komma snart, hon kändes sig inte bekväm och ville helst sluta prata innan hon gjorde bort sig totalt.

[Hmm... skulle nog säga att det är på gränsen... ett tips är att använda sig av fraser som "...tyckte [karaktären]", "[karaktären] tyckte att det kändes som..." och "i [karaktären]s ögon..." Då kommer man undan med en hel del ;3]

Calixte lyfte förvånat på ögonbrynen då Kendra började prata. Varför undvek hon hans fråga? Hade hon genomskådat att han hade tänkt ta reda på hennes svagheter? Han hoppades inte, det skulle bli mycket svårare att lära känna varandra om en massa misstänksamhet kom emellan.
Å andra sidan kunde ju faktiskt informationen om hennes vänner komma till nytta någon gång om han bara använde informationen rätt, insåg Calixte då han snabbt funderade på hur han skulle uttrycka sig.
"En 'el del", sade han med ett leende som svar på Kendras fråga. "Men det finns alltid plats för fler så länge det klaras av att hålla alla vid liv. Jag antar att dy och 'an är av den mer... stydiemotiverade typen?"

((Ändrade lite i inlägget över, tack för tipset c' )

Kendra höjde på ena ögonbrynet. Hon hade aldrig tänk sig som en som riktade in sig mer på studier än på vänner, men när Calixte frågade så kändes det ganska självklart. Hon hade några få vänner som hon umgicks med, men knöt inte band till någon av dom. Studierna hade nog alltid varit viktigaste för henne, så hon nickade till svars.
"Man behöver inte prata med skrivuppgifter." Sa hon i ett försök att skämta, men hon visste inte om hon lyckades.
Durmstangs deltagare hade gått och satt sig i en av fåtöljerna så Kendra tänkte inte ens försöka prata med honom just nu. Hon studerade Calixte under någon sekund för att avgöra om han såg ner på folk som riktade in sig på höga betyg, hon visste flera elever i de andra husen som inte tyckte att man betydde något om man prioriterade skolan, men hon kunde fortfarande inte riktigt läsa av honom.

Calixte log snett till svar vid då Kendra pratade om att socialisera med skrivuppgifter. Han insåg att det var ett skämt och även om det kanske inte var hans typ av humor hade han hyfs nog att låtsas.
"Det 'ar dy alldeles rätt i, och om en yppgift pratar med dig bör dy yppsöka vård. Förresten, vad tror ni kommer att vara den första yppgiften?" frågade han, nyfiken på riktigt den här gången.
"Något farligt", svarade Dimitri dumt nog och Calixte vände sig istället till Kendra.
"Och du?" frågade han med ett litet leende.