Hogwarts med marodörerna

AWSOME DETTA MÅSTE JAG BEVAKA ANARS KOMMER JAG ATT DÖ!!!!!!!!!

superbra

Hej! Tack för alla glada kommentarer! Vill ni att något ska hända? Meddela mig!

Remus POV
Det var en kall och eländig novembernatt. Remus var inne i Spökande Stugan och hade nyss förvandlat sig.
Han rev och slet i saker, desperat för att döda. Det var tur att de andra killarna inte var i huset för då vore de döda vid det här laget.
Remus ylade och hade ingen kontroll över sig själv. Det gjorde ont att inte ha det, varulvs-Remus kände inget, men när Remus var sig själv så kände han sig hemsk.
Som ett monster.

Melanies POV

Torsdag morgon vaknade Melanie tidigt. Hon klädde på sig, borstade tänderna och gick sedan ned till uppehållsrummet.
Där satt redan två personer som såg på henne. Det var Alice och Remus.
"Hej" sade Melanie tyst.
"Hej!" sade Remus, nästan för ivrigt "Vi pratade bara om det växlande vädret, det ändrar sig hela tiden .. nämen då ska jag gå och göra mig iordning då."
Melanie höll kvar hans blick en sekund och la märke till hur trött han såg ut. Inte bara som om han var nyvaken, utan som om han hade varit vaken hela natten.
Melanie såg på Alice. "Jaha?" sade hon.
"Jaha." svarade Alice i samma ton "Jag ska också gå och göra mig iordning" sedan försvann hon också.

Vad hade de pratat om egentligen? Det hade snöat var dag i tre veckor. Inte fanns det något omväxlande väder här inte. Näe.
De här tankarna följde Melanie till stora salen, från stora salen, till lektioner och från lektioner.
Innan spådomskonsten lyckades hon dra Alice åt sidan.
"Vad pratade du och Remus om på riktigt?" viskade hon.
"Han sa ju det!" viskade Alice tillbaka "Om vädret!"
"Men kom igen Alice! Det har snöat varje dag i tre veckor!" väste Melanie
"Lova att inte säga! På hedersord! Inte till Lily, inte till någon!" sade Alice. Melanie nickade. "Remus vill fråga dig till Hogsmeade!"
"Men varför gör han inte det då?"
"För att han tror att du kommer säga nej! Du är ju som dn stängd bok! Man vet aldrig vad du tänker!" sade Alice och gick in i klassrummet.

Resten av lektionen så var Melanie helt stum.

AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!

Grymt!!

♥♥♥

AWSOME!

Jätte bra!!!

oooooooooo!!! meeeeeeeeeeera!!

MERA!

Förlåt! Jag har haft så mycket att göra, men här kommer det! Tack för alla snälla kommentarer!

Den kvällen hände det. Melanie satt vid Gryffindors uppehållrums brasan. Där satt hon och gjorde spådomskonsts läxan. Remus kom fram till henne.
"Du, Melanie, jag undrar om du skulle ... du vet ... vilja följa med mig till Hogsmeadepå lördag?" sade han nervöst och sakta.
"Visst, det blir bra. Vid 11-tiden vid muren kanske?" Melanie hade svårt att förstå att detta hände.
"Okej. Bra. Jag ska gå tillbaka till killarna. Ehm.. Hejdå Melanie." sade han och vände sig om och gick till de andra marodörerna. Vad Melanie inte visste var att Remus log stort på vägen dit.

Fredagen gick långsamt framåt. Melanie var nervös inför morgondagen. Gröten som hon ätit på morgonen åkte runt fram och tillbaka. Lektionerna verkade bara bli tråkigare och längre allt eftersom.

Men fredag kväll kom också, liksom en stor regnskur. Melanie undrade om de skulle få se solen igen förrän nästa år.
Medan Alice och Lily satt och gjorde trolldrycksläxan så såg Melanie ut genom fönstret och tänkte. Den här saken med Remus lyfte upp hennes problem med sin pappa och hon hade inte tänkt på det på en hel dag, vilket var skönt. Hon hade inte gått runt med tung oro över hennes axlar idag.