Striden om Friedewi. (Roll för alla)

(Ska på kalas ^^ så mallen kommer senare )

Zoeia slog långsamt up ögonlocken. Hon var ganska trött och absolut inte på humör att bli väckt. Hon kastade en irriterad blick på Ailoin (kvinnan hon bodde hos).
"Kan jag inte få sova lite till?" Trotts att hon var trött var Zoeia's stämma ljus och klar. Ailoin skakade på huvudet och drog fram en klänning ur an hög byrå: den var lång och ljusrosa med en vid kjol i satäng och livet broderat med glaspärlor. Det var en klänning som lika gärna kunde tillhört en prinsessa. Fast Zoeia var inte någon prinsessa, hon var bara eftertraktad för sin otroliga skönhet.

Mall:
Fullständigt namn: Merenwen Celebrindal
Kallas: Wen
Ålder: 16, men gillar inte sin ålder eftersom hon betraktas som ett litet barn.
Kön: Kvinna
Väsen/Art/Ras: Magiker, men inte en så kraftfull sådan.
Utseende/Kläder: http://browse.deviantart.com/art/KIRIBAN-Nayhelime-200945382
Men tänk henne mer som en 16-åring. ^^
Vapen: Wen undviker helst strider eftersom hon inte har lärt sig något om vapenstrider, och hon är ingen fullbordad häxa. Men hon har en försvarsdolk i bältet.
Kommer ifrån: En stad blandad med magiker och även en liten skara människor. Tillsammans med sin bror vandrade Wen och han ut från staden och till ett friare liv. Förr eller senare splittrades deras vägar och nu är Wen ensam.
Familj: Hennes mamma var häxa och hennes pappa var människa. Pappan försvann när Wen var mycket liten för att han blev tvingad till att vara soldat. Mamman bor fortfarande kvar i hemstaden, men Wen har inte hört av henne på år. Wen har också en bror.
Övrigt: Har en svart fågel som "husdjur". Hen återkommer till Wen genom en kallelse.
Rollare: Rosie Lestrange

Lia vaknade då hennes lillasyster Mona ruskade om henne.
"Syster vakna" ropade hon.
"Vad är det?" mumlade Lia. Hon satte sig upp i sängen och sträckte på sig.
Mona fnittrade till, och gav henne den trasiga spegeln som dom ägde. Lia kollade på sig själv i den. Hennes hy hade blivit rosa under kvällen. Hon skrattade, och ändrade till sin vanliga hudfärg.
Lia ruffsade till Mona's hår, som log brett.

Zifon satt uppe i ett träd. Hon var bered, så fort någon varelse var inom synhåll var det ute med den. Det hade varit enklare att bara bli dimma och obemärkt närma mig offret men det hade inte varit lika roligt.
Hon hörde en gren brytas och hon blev på genast konsentrerad. Hon såg att det var ett rådjur som gick runt 50 meter ifrån henne. Zifon log, det här var som en lek för henne.
Hon hoppas ljudlöst mellan träden närmare rådjuret.
Rådjuret märkte ingenting och var helt omedveten om vad som väntade den.
Hon böjdes sig ner från trädet med spjutet i handen precis ovanför den.
Ett skrik liknande läte hördes när hon hoppad ner på dens rygg så den föll ihop på marken.
Hon tog spjutet och stack in det i nacken på den.
Efter ett tag var den död.
Hon log för sig själv och skrattade.

Fullständigt namn: Lakshmi
Kallas: sitt förnamn
Ålder: Ser ut som 12 år men är ändå en av de äldsta varelserna.
Kön: Kvinna
Väsen/Art/Ras: Druid (en människa fast kan läsa tankar och få framtidsvisioner)
Utseende: Svart hår och gråblå ögon
Kläder: En röd klänning
Vapen: Dolk
Kommer ifrån: fria folket
Familj: Ingen mänsklig men hon bor hos vargar
Övrigt: Hon är mycket vis och snäll och kan förvandla sig till en flygekorre när hon ska spionera på fienden.

[Sätter fullt nu i rollet nu. Självklart ni som ännu inte skickat in era mallar som skrivit i tråden får vara med men sedan är det stopp.

Wolf: När vände sig Alduya om? Hon sprang tillbaka till lägret, hennes läger, alltså där soldaterna slagit läger men I will go with the flow. xD ]

Alduya trodde sig först att hon var förföljd av något, något som inte var mänskligt fast vem var hon att döma, hon var ju inte mänsklig själv. Så kände hon lukten, lukten av flickan med det röda håret. Hon hörde ett ljud av att något revs och så såg hon flickebarnet komma ut på stigen framför henne. Alduya steg lätt åt sidan medan flickebarnet störtade fram. Inom ett litet ögonblick var Alduya framme vid henne, log ett litet galet leende och grabbade tag henne i nackskinnet.
”Det där var inte särskilt smart av dig”, sade hon samtidigt som hon slängde upp flickan på ryggen och började springa igen.
Den extra tyngden gjorde henne ingenting och de flög fram genom skogen. Det dröjde inte länge innan de var framme vid lägrets kant. Alduya hoppades att hon skulle få en belöning för flickan. Även om hon inte skulle ha någon information var hon något soldaterna kunde ha att roa sig med.

Min karaktärs namn tog jag från en hinduistisk gudinna (jag är lite små intresserad av hinduismen eftersom att de har så fina namn) och min gudinnan Lakshmi står faktiskt för visdom.

(Ja, det var det jag menade med att hon vände sig.)

Det gick för snabbt för att Susi skulle hinna reagera. Inom några sekunder hängde hon över en rygg som något slags jaktbyte. För varje steg kvinnan tog dunkade hon mot hennes rygg. Och varje gång hon dunkade i stönade Susi och bankade på kvinnans rygg. "Släpp ner mig!" sade hon högt och försökte krångla sig ur det stenhårda greppet. Ett plågat gny smet ur henne när hon för andra gången slog käken i kvinnan ryggtavla. Vart var dem påväg? Susi var ganska säker på att de gick mot lägret. Och hon hade ingen bra känsla inför det.

(Innan jag skriver någonting, vad händer just nu?)