Harry Snape

Nej, absolut inte. Potter är far till någon annan. Vet faktiskt inte vem än.

kanske till Hermione o.o

Heh tror nog att det blir någon påhittad c:

Kapitel 4. Halloween

Dagarna mörknade och spökandets dag närmade sig, Halloween. Harry tog på sig ett par byxor och en skjorta. Han såg sig om efter den gröna slipsen. Mitt i allt letande så krockande han in i Draco.
'Är det denna du letar efter?' sade han med ett flin.
I sin högra hand höll han den gröna slipsen med silver ränder. Harry nickade kort och tog slipsen ur hans hand.
'Jag går och äter.' sade han och gick mot dörren. 'Och du.. Glöm inte att knäppa skjortan.'
Harry kollade ned på sin överkropp, visst var skjortan där men knäppt var den inte. Han kände hur kinderna hettade till och började genast knäppa knapparna.

På kvällen så gick Harry mot Stora salen för att delta i festmiddagen. På väg in i salen så sprang en flicka förbi honom så snabbt att han bar nära på att ramla omkull. Han vände sig om för att se vem det var. Flickan med stort brunt puffigt hår från Gryffindor sprang mot flickornas toalett. Harry ryckte på axlarna och gick in i Stora salen.

Festmåltiden var underbar. När maten var nära att komma upp samma väg igen så sköt Harry bort tallriken. Just då så kom professor Quirrell in i salen.
'Ett troll... i fängelsehålorna... tyckte ni borde få veta det.' efter att ha sagt dessa ord så svimmade Quirrell av.
Paniken bröt ut hos många. Professor Dumbledore var tvungen att sända upp små smällare för att få tyst på alla.
'Prefekter, led genast eleverna i era elevhem till sovsalarna!'
Slytherins prefekter reste sig genast upp och ledde alla Slytherins elever till uppbehållsrummet. Då kom Harry ihåg vad som hänt innan han steg in i salen. Flickan från Gryffindor hade sprungit mot toaletten och ingen hade gått in i salen sedan dess. Han hade varit sist. Flickan var fortfarande på toaletten och visste inte om trollet. Han såg sig om efter Draco, som tydligen var precis bredvid honom.
'Draco..' viskade han till Draco. 'Jag såg en flicka..'
'Vi har inte tid att prata flickor nu Harry.' avbröt han irriterat.
'Nej! Lyssna! En flicka från Gryffindor sprang mot toaletterna innan festmåltiden och kom aldrig tillbaka.'
'Och?'
'Flickan vet inte om trollet! Hon kan dö! Vi kan inte bara lämna henne åt hennes öde!'
'Vem var det?' frågade Draco.
'Hon med brunt puffigt hår.' svarade Harry kort.
'Granger? Den smutsskallen? Aldrig att jag räddar henne.' fnös han ut.
'Men vi kan inte bara lämna henne.'
'Jag kan.' sade Draco och ryckte på axlarna.
'Visst, då går jag själv.' sade Harry argt och svängde in i en korridor mot flickornas toalett.
Han hörde till sin lättnad hur något följde efter honom.
'Låt gå då!' fräste Draco och gick upp bredvid honom.

Plötsligt kändes en fruktansvärd stank, trollet var nära. Snart hördes ett lågt grymtande och ljuder av hasande fötter, gigantiska fötter. Harry svalde hårt när han såg den. Runt fyra meter hög, nitgrå hud och en enormt klumpig kropp som mer såg ut som en stor sten. Trollet höll i en jättelik träklubba som släpade i golvet på grund av trollets långa armar.
'Det här är ingen bra idé.' sade Draco skräckslaget när han såg klubban.
'Vi måste!' sade Harry tyst och smög närmare.
Harry och Draco var endast någon meter från flickornas toalett då trollet gick in genom dörröppningen. Harry vände sig mot Draco.
'Jag tar hand om trollet du tar Granger. Okej?'
Draco nickade kort. Harry tog ett djupt andetag innan han gick in. Precis när han gick in så hördes ett skrik, Granger. Han såg sig snabbt om. Granger satt ihopkrypen mot en vägg och trollet gick mot henne.
'Hey!' skrek Harry för att få trollets uppmärksamhet.
Det fungerade. Trollet vände sig långsamt om och kollade på Harry.
'Ja du där! Kom och ta mig!'
Trollet grymtade innan han med tunga steg gick mot Harry. Harry backade ut ur rummet. Tillslut så backade han in i väggen, nu var det kört. Trollet gick mot Harry med klubban i högsta hugg. När trollet precis var på väg att slå in klubban i huvudet på Harry så duckade han och trollet slog istället till sig själv i huvudet, trollet föll sedan till marken, död. Ett mirakel hade behövds för att Harry skulle klara detta och ett mirakel hade inträffat.

Draco släpade ut Granger från flickornas toalett och sa åt henne att gå sin väg. Sedan gick han in mot toaletten igen. Harry rynkade på nästan och följde efter. Draco satte på vattnet för att tvätta händerna.
'Vad gör du?'
Draco kollade upp.
'Jag rörde en smutsskalle gissa?' sade Draco.
Harry bara skrattade, han var så dum. Harry förstod att det skulle ta ett tag för Draco att förstå att det inte är något fel med att vara mugglarfödd.

Harry lade sig i sin säng. En sak var säker, den natten sov han gott. Väldigt gott.

SÅ BRA!!!

Mer!

Kapitel 5. Rätt sida?

Harry gick ut ur sovsalen och in i uppbehållsrummet. Han satte sig ned i en av de smaragdgröna sofforna framför den varma brasan. Det var en regnig söndags morgon, men regnet kände ju inte Slytherin eleverna till då deras uppbehållsrum låg under vattnet.

Harry kände hur soffans andra ände tyngdes ned, någon hade satt sig bredvid honom. Han vände sig om för att se vem det var. Gregory Goyle satt bredvid honom i soffan.
'Hej Gregory.' sade Harry med en gäspning.
'Hej Harry.' sade Gregory. 'Förresten.. Är dina föräldrar dödsätare?'
'Va? Nej? Är dina?'
Gregory nickade.
'Nästan alla här har dödsätare till föräldrar.'
'Jaså..' mumlade Harry.
'Funderar inte du på att bli?'
'Bli vad?' frågade Harry förvirrat då han helt hade glömt vad de tidigare pratat om.
'Dödsätare såklart!'
'Jaha.. Nä jag vet inte.'
'Kom igen! Har du aldrig känt en dragning till den mörka sidan? Har du aldrig velat stå vid Mörkrets Herres sida och sparka den gamla gubbstruten Dumbledores bak? Det har jag. Jag ska bli som far och mor.' sade han stolt.
'Nja.. Vet inte.' sade Harry osäkert och kliade sig i huvudet. 'Låt mig tänka på saken.'

Bra!!!!!! NEJ HARRY, SVIK INTE DINA FÖRÄLDRAR OCH ALLA ANDRA!!!!! NEEEEEJ!!!

Kapitel 6. Fnittrande kärlek

Gregorys ord ekade i hans huvud. Den mörka sidan? Var det rätt? Var det fel? Det var frågor som Harry gärna ville ha svar på. Harry satt och petade i sin frukost. Varför skulle det vara så svårt att göra ett litet val? Om han gick med den mörka sidan, skulle han då svika sina föräldrar? Skulle hans vänner gilla honom mer om han var.. Ond? Eller skulle de gilla honom mindre? Frågorna snurrade runt i Harry huvud och det gjorde honom illamående. Han sköt ifrån sig tallriken och reste sig snabbt upp och sprang ut ur salen.

Han stod hukad över toaletten och lät allt komma upp. När det endast var luft kvar så gick han ut från båset och gick mot handfatet och såg sig i den smutsiga spegeln. Hans hy var ovanligt blek och mörka påsar syntes under hans ögon. Harry suckade och gick ut från toaletten.

'Hej Harry!' sade Draco glatt.
'Oh hej.' sade Harry med en suck.
'Vad är det? Du ser lite blek ut.' sade han smått oroligt och kände på Harrys panna. 'Jag tror du är sjuk Harry. Kom så går vi till Madam Pomfrey.'
Harry protesterade inte utan lät Draco lägga en hand om honom och leda honom till sjukhusflygen.

'Vad har hänt här då?' frågade Madam Pomfrey när de anlände.
'Jag tror han är sjuk Madam.'
Madam Pomfrey kände på hans panna och rusade sedan till ett skåp på andra sidan salen. Hon rotade bland massor av flaskor och burkar innan hon hittade en stor lila flaska med en stor vinkork i. Hon tog fram ett litet glas och hällde i innehållet från den lila flaskan. Sedan rusade hon tillbaka till Harry och gav honom glaset. Harry kollade ned i glaset.
'Se så! Drick nu!' sade hon och klappade med händerna för att mana på honom.
Harry svepte allt i glaset.
'Bättre?' frågade Madam Pomfrey och tog glaset ur hans hand.
Harry nickade.
'Så bra. Mr Malfoy, ta nu hand och Mr Snape och låt honom sova en stund.'
Draco nickade och förde Harry ut ur salen och ned mot fängelsehålorna.

När Harry vaknade så var allas sängar tomma. Harry sträckte på sig och klädde snabbt på sig och gick sedan till frukosten.

När han gick in genom dörren så möttes han av en springande Draco. Draco kastade sig om halsen på Harry.
'Vad håller du på med?' frågade Harry förvirrat.
'Vet du hur länge du sovit? Tre dagar Harry! Jag har saknat dig.'
'Något mer?'
'Mm ja.. Granger är läskig. Man kan nästan se hur hjärtat poppar upp ur bröstet på henne när jag är i närheten. Hon är kär! I mig! En smutsskalle!' klagade Draco.
Harry var nära att skratta ihjäl sig. Han. Lämnade en frågande Draco och gick skrattandes in i salen för att få lite mat.

Men visst hade Draco rätt. Var de än var så var Hermione Granger där. Även när hon hade näsan ner stoppad i en bok så såg man då och då hur hon kollade upp över boken och kollade drömskt på den blonda gestalten. Men Harry förstod henne, Draco var ett riktigt ögongodis.

Wow! Hermione...? :O