Instängda.

”Men vi sa ju 00.00”, sade Alice samtidigt som hon lät flicklampans strålkastare svepa runt i rummet.
Alice hostade ofrivilligt till, det var sannerligen dammigt. Hela rummet verkade täckt av damm.
”Jag undrar när någon var här inne sist?” sade hon och tog ännu ett steg in.
Nyfikenheten började ta över rädslan. Framför dem fanns en liten entré. Två trappor på var sida om rummet gick upp på en övervåning. Två röda mattor låg uppför trapporna och ännu en röd matta i mitten av rummet i entrén. Alice gick ännu några steg in och lös med lampan uppför trapporna. Ljusstrålen mötte ett räcke som hindrade folk på övervåningen att ramla ned. Väggarna var tapetserade i någon blommig tapet och över den hängde det ett flertal målningar. Rakt fram mellan trapporna fanns det en dörr och jämte dörren en stor spegel. Det fanns också dörrar som verkade gå in under trapporna där det troligtvis befann sig garderober.
”Wow.” var det enda Alice fick fram.
Så började nästa hostattack.

Hon drog sin schal över näsan och munnen. "Säkert inte så länge sedan eftersom det här ett vanligt hus att hänga i." sa hon och såg sig om. "Kanske en vecka sen eller en månad.." Hon gick upp för en av trapporna och damm flammade upp när hon tog ett sreg. Knarrande hördes när hon satte ner foten. "Yes ett riktigt spökhus. Jag älskar det här!"

Lou kunde inget göra en att himla med ögonen.
"Vem bryr sig det är ett gammalt hus ensen?" Sa hon och lade armarna i kors.
Hon tog ett steg fram och suckade när det knakade till.
"Ett gammalt hus som snart kommer ramla ihop" sa hon, hon gick fram till ett fönster, som hade en stor vit duk över sig och drog loss den. Hon hostade lätt när dammet landade över henne. Någo. Hade suttit upp träplankor över glaset. Lou drog lätt i en träplanka och den ena biten gick lät av. Det var trotts allt riktigt gammalt.

Viktor, som kanske är lite väl framfusig för tillfället, går bara vidare in genom huset och drar undan en duk, han tror att det ska vara en spegel eller något bakom men icke - det är ett gammalt porträtt som faktiskt är i ovanligt bra skick för att vara ett så här gammalt hus... måste varit väl skyddat av den här duken. Viktor kastar den på golvet och försöker läsa vem porträttet är av på den lilla plaketten nedanför, men den är så rostig att det enda han får ut är "Ed" och "nk", han gissar på att "Ed" tillhör förnamnet och "nk" efternamnet. Han kan ju ha läst fel också.

”Så vilket rum börjar vi med? Minst en timme i varje rum var det va?” frågade Alice.
Alice såg sig själv i spegeln. Hennes vanligtvis bleka hy verkade var ännu blekare, hur förstod hon inte. Så vände hon sig åter mot dem andra.
”Jag föreslår övervåningen.”
Det var som om något där upp lockade på henne. Hon visste att hon måste upp och började försiktigt gå uppför den ganska ruttna trappan.

Lucy såg på dem och nickade. "Japp det är så. Jag ska se om sängarna funkar för jag tänker hålla MITT löfte." Hon såg på dem och gick upp och höger längst en korridor och gäspade stort.

Viktor går uppför trappan och försöker se till att inte trampa någonstans som ser för farligt ut. Men han är fortfarande snabbt uppe för att inte vara så seg. Fast Viktor vet inte om han orkar stanna hela helgen, men under natten minst. För han vill inte gå hem, hans morsa kommer ju döda honom.

Lou går tyst upp efter dem andra.
Hon drar handen genom håret.
"Så... Vart är spökena då?" Frågar hon och himlar med ögonen. Hon tror inte att det finns några spöken här.
Hon flinade lätt innan hon lutade sig mot en vägg.
"Det finns säkert råttor eller möss här" sa hon sedan och rynkar näsan. Hon har två möss och 1 råtta hemma. Hon älskar gnagare men.. Bara när man har dem som husdjur.
Annars är dem bara ifräscha.

Alice kände sig blekna ännu då Lou nämnde råttor, hon hatade både råttor och möss. Hon kollade ned emot rummet som de varit i och tycktes sig skymta något, en rörelse och önskade febrilt att det inte var en råtta. Utan att säga något började hon gå igenom korridoren som ledde upp i ett enormt rum. Det såg nästan ut som ett bal rum där de förr hade stora fester och danser.
”Kolla”, utbrast hon fram till en gammal grammofon och blåste bort lite av dammet.
Så började hon veva på veven vid sidan och tyckte igång den. Skivan var hackig och ljudet var inte det bästa men en långsam melodi spred sig i det stora rummet. Alice skrattade till lite och kollade på de andra.
”Häftigt”, andades hon.

Hon såg in i den gamla eldstaden och började göra iordning den genom lägga in ved och tände sedan med en tändare och hon log. "Sådär ja." Hon såg på Lou. "men råttor är inte farliga Lou. Mördare är det." Hon reste sig och gick fram till henne. "Om du är rädd så kom till mig." Hon såg på Viktor. "Har ni hört om mördaren som rymt? Han gömmer sig nog i skogen.."