In Wonderland (PRS)

Alexa ser förskräckt på den förbytta Hattmakaren.
"Hattmakare, du måste lugna dig." Säger hon med samma ton som hennes blick måste ha. Hon är säker på att vad han än sa inte var speciellt positivt, alls. Med en tanke på den svarta i täten som kommit in i gläntan som har ett svärd vid sidan och ser... extremt mordisk ut med sin ögonlapp - nej, vad är det hon tänker på? Hon kan inte döma någon sådär! Han kanske är trevlig... eller något.

Hattmakaren hörde knappt Alexa. Han var för upptagen med att stirra ursinnigt på mannen som var i täten. Knekten Stayne. Den röda drottningens högra hand....
"Vakta din tunga Hattmakare, du vill väl inte tappa den tillsammans med ditt huvud?" Stayne skrattade högt och rått.
Sedan föll hans blick på Alexa. "Dig har jag inte sett förut. Vad gör du med de här galningarna?". Han tittade en aning nyfiket på henne även om han fortfarande såg mordisk ut.
Hattmakaren började nästan se mordisk ut själv.

Alexa vet inte riktigt vad hon borde svara på det, för hon tycker inte om den svartklädde mannen och med tanke på hattmakarens blick borde hon kanske inte göra det heller för den delen.
"Jag ramlade liksom in." Säger hon vekt nog, det låter galet. Men det kanske är bra. Klart att det är bra! Det är ju Alexas dröm!

"Ramlade in? Du verkar lika galen som de andra" sa Stayne hånfullt. Han gick förbi Alexa fram till Hattmakaren.
Hattmakaren själv stirrade bara mörkt på Stayne. "Ner mer det sabla storhuvudet!" skrek han igen. Han hade för stunden tappat det lilla vett han hade.
"Jag varnade dig Hattmakare" sa Stayne och skakade hånfullt på huvudet. Han drog ett svärd ur en skida.

"Men tycks inte ditt psyke också falla lite i kanterna, Herr Svärd?" Säger Alexa till den svartklädde mannen som nu heter Herr Svärd, för det tycks passa mannen med kort stubin. Han vänder huvudet mot henne och Alexa ångrar sig inte, det här är ändå en dröm. Inget kan skada henne i en dröm.

"Dödade mig då om du kan!" sa Hattmakaren och skrattade galet. Han tänkte inte låta Stayne döda honom!
Knekten skulle precis svara Alexa då han hörde Hattmakaren mörkt vände han sitt huvud mot honom. "Tur för dig så ska inte jag döda dig. Jag ska bara se till att du inte flyr när du förs till bödeln".
Hattmakarens skratt tystnade, han såg bara mörkt på Stayne. Sedan började han skratta igen av någon konstig anledning.

De andra vid bordet stämmer in i skrattet och Alexa flinar och dricker teet som är kvar i koppen. Herr Svärd tycks vara frustrerad, förvirrad också men mest förargligt frustrerad. Men det får han gärna vara, men Alexa är måttligt förvirrad över att drömmen inte tagit slut än.

"Era dårar" sa Stayne och skakade argt på huvudet. "Ni skrattar till och med när döden står bredvid er". Han nickade åt några vakter som kom fram och försökte gripa tag i Hattmakaren.
Hattmakaren skattade fortfarande bara och gjorde inget motstånd. Han tänkte inte dö, men han ville inte heller slåss och spilla ut allt te.

Alexa ser på vakterna, men är som fastfrusen och vågar inte riktigt göra något åt det. Men det hindrar inte hennes förvåning när den lilla musen dyker upp med ett nåls-liknande svärd och ska försöka stoppa dem. Hon gör till och med ett bra jobb och Alexa "råkar" hälla varmt te över Herr Svärd - inte mycket till hjälp men det var roligt.

Hattmakaren skrattade högre då Mallyumkin började slåss. Och ännu högre då Stayne fick te över sig.
Stayne var för upptagen med att försöka få tag på musen att han inte märkte Alexa fören det var försent. "Din lilla snorunge" morrade han och riktade sitt svärd mot henne istället.
Då allt te redan var utspillt på Stayne så gjorde det inget om han slogs lite. Så Hattmakaren drog ett eget svärd som han hade vid sin sida och hoppade framför Alexa. "Kom an då knekt!".