~PRS mellan dillen99 och AlexZz~

(Vem är han?)

"Gärna, men tänker du förtjäna det?" Svarar Grell och struntar i att hon faktiskt sticker, även om han finner det en aning ologiskt att hon bara drar. Det är inte som att Tedd kommer gilla det, men aja, Tedd ligger blodig på golvet.

((Typ Tedd eller Grell))

När jag kommer till vårt matbord så känner jag en plötslig lust att bara gråta, och det är precis vad jag gör.
Tårarna kommer av sig själft och jag kan inte stoppa dem.
Jag går och sätter mig i en soffa medans tårarna rinner.
Jag visste vad jag var ledsen för, för att imorgon så skulle jag antagligen dö precis som min.... syster.
"Syster" viskar jag och sätter upp knäna till hakan och gömmer huvudet.
"Snälla hjälp mig" ber jag tyst.
Jag hade vart troende i hela mitt liv. Jag kunnde inte sluta tro nu, men det är en stor tjänst jag ber om. <tänker jag.
"Jag ber" snörvlar jag mellan andningen och hostan och snoret.

Grell har ljudlöst ställt sig bredvid henne och ser på henne, ber hon? Skrattretande nog så verkar hon be. Grell har aldrig själv sett värdet i att tro på något som ändå inte kommer hjälpa, som ändå bestämde hans öde i förtid. Något som satte honom här. Här i hungerspelen. Vad det än är förtjänar inte att bes till. Men ändå så lyckas Grell hålla masken.
"Inte behöver du väl ha hjälp. Det är väl därför du tänker avvika helt från strategin Tedd gav oss?" Frågar Grell, bara en smula av anklagan för att han inte ska låta helt likgiltig.

Jag ser häpet på Grell när han kommer och pratar med mig. Jag torkar snabbt bort tårarna och vänder ryggen till honom.
"Det väll inte du något om, alla älskar dig, du vet exakt vad du ska göra" säger jag och ser ner.
"Och jag behöver be" snyftar jag och vill lämna allt.
Jag tänker på min syster och tårarna kommer nästan igen.
Jag vänder mig sakta om och ställer mig upp, jag står ungefär en decimeter ifrån honom och säger; "att vara mig är inte lätt, att leva livet som om det vore sista dagen, att aldrig bara riktigt mätt, att aldrig bli älskad eller omtyckt, fast det vet väll du inget om" fnyser jag och står kvar.

"Borde du döma någon du inte ens känner?" Svarar Grell och lägger armarna i kors. "Må så vara att jag inte förlorat mina syskon, men det ger inte dig rätten att säga att jag inte har en aning." Fortsätter han med en solklart irriterad underton. "Jag vet hur det känns att vara oälskad, men jag såg till att göra något åt det istället för att be till någon som ändå inte hjälper när man behöver det." Grell är irriterad, riktigt irriterad men något på rösten indikerar att han en gång trott på guden också men det är även exakt lika solklart att han hatar den. "Din gud må kunna döma folket för deras brott, men du kan inte döma mig för saker som du inte har en aning om." Fortsätter Grell i samma tonfall. "Bara för att avsluta, så behöver du inte tro mig. Men kom inte och döm mig, förrän du vet vem som är mig." Det blir det avslutande och Grell förväntar sig utskällning, slag eller något liknande. Saker han fått utstå förut.

Jag vill slå honom, hårt men jag kan inte.
"Nej, förlåt" säger jag och lunkar från honom med trött blick ned i marken.
Jag stannar två meter bort och säger, med vänd rygg till honom " kom bara ihåg att jag inte vill skada dig, då kanske du har hjärta att inte ta kol på mig först i morgon." Det är det enda jag säger innan jag går in på mitt rum och stänger dörren om mig.
Jag tr av mig klädena och byter till nattlinne.
Jag kryper ned i sängenoch förväntar mitt nästan att han ska komma och skälla ut mig ordentligt i mitt egna rum.

Grell ser efter henne, varför ska hon prata med honom om hon bara ska sticka sedan? Grell är inte intresserad av att sitta och äta middag med alla just nu. Han orkar inte lugna ned sig så att han fortfarande ska verka som den där oberörda jäkeln med låga poäng. Aja, oavsett så sticker han till sitt rum, beställer lite mat genom de där äckliga knapparna och äter knappt innan han går och lägger sig. Inte för att han kommer sova på hela natten. Distrikt 4 och 1 kommer dö först imorgon. Men på något sätt har hans distriktpartner fått honom vela.

Jag somnar jupt utan att ha ätit någon kvällsmat.
När jag väcks av ett rop i dörrhandtaget flyger jag upp i sittande ställning.
"Vad?" Flämtar jag till min stylist.
"Du måste upp!" Säger hon hastigt.
Jag blänger på henne och tar upp kudden.
"Gå" morrar jag dovt och kastar kudden mot henne.
Hon stänger nabb och skriker efter mig när hennes klackar låter i trägolvet när hon går från mitt rum.
"Jaja" muttrar jag och kliar mig i ögonen.

Grell lyckas somna, att beställa efter och använda sömnpiller hjälpte ju till såklart. Men ändå vaknar han tidigt, såpass att det ser ut som att solen just gått upp när han tittar ut genom fönstret. Solen har just gått upp, det är bara timmar kvar innan han ska in på arenan och mörda. Han halvt om halvt utmålade en ny plan. Han ska till ymnighetstornet, och ta död på de han kommer åt på vägen, och skaffa prylarna, få sina partners tro att han har deras ryggar och sedan ta död på så många han kommer åt i karriärist-distrikten. Han ska sno så mycket resurser han orkar med och sticka vidare till ett säkert ställe.

Jag ser ut genom fönstert där solen visar sig bara lite, den hade antagligen precis stigt upp.
Om bara några timmar var det dags, dags för blodbadet som Grell kommer sätta mig i, han var ju trots allt farligast av alla spelare i år även fast han fick det att se ut som om han var den minsta att oroa sig för.
Jag drar bort det stora täcket och bryr mig inte om att försöka bedda den stora sängen.
Jag går till en stol som står vid ett bord med en spegel ovanför.
Jag ser in i de trötta och slitna ögonen, jag ser på de mörka ringarna under ögonen och det rufsiga håret.
Jag tar upp en borste och borstar ut håret så det låg rakt till min rygg.
Jag ser sedan in i spegeln. Det enda som syntes i ansiktet var en liten antydan till skräck och en bild av någon annan.
Jag flämtar till och tittar ännu närmre.
Jag ser henne, jag ser henne i mitt asnikte.
Klart att jag kunnde det, hon hade ju trots allt vart min syster.
"Oj" ´viskar jag åt de tydliga dragen efter min syster.

Jag tar på mig en vit blus som var lite egenomskinlig och ett par svarta byxor med svart bh.
Jag ser mig sedan om i det stor rummet och tänker bara en sak; Stackars tjej som drogs in i det här
Jag lämnar rummet med en nedlåten blick och går till det stora matbordet där stylisterna väntade, inte Grells, hans stylist reste sig precis när jag kom in i matrummet och gick till Grells rum. "Lycka till" viskar jag för mig själv åt stylisten.
"Så du lyckades göra det omöjliga ser ja´" snäser min stylist till mig.
Tedd bara flinar åt mig och säger: "Bra att du kom, undrar om Grells stylist kommer klara sig ut ur rummet helskinnad, för jag fick höra att hon knappt gjorde det" säger han och gör en skest mot min stylist.
Hon ser sig misstroget på mig.
"Hon lämnade ju inte rummet" fnyser jag och ler sedan mot Tedd.