Tre flickor på Hogwarts

Så nu har jag bestämt mig! Jag ska inte bara skriva om deras första år…Utan fortsätta tills alla är gifta…vilket jag hoppas dom blir

VIKTIG INFO: Jag kommer inte nämna sådär jätte mycket om vad som händer på lektionerna. Ett kapitel kommer att vara ca en till två A4 sidor i ett vanligt ordbehandlingspogram, Obs: special undantag för Bröllop, Födelsedagar och Lungoperationer (Stakars Macy kan ju inte flämta hela livet långt) då jag kommer skriva lite längre Jag är alltid öppen för förslag om vad som kommer hända dom♥♥♥


Kapitel 5: Sjukdom och kök


Rosabelle


Jag öppnade sakta ögonlocken och suckade tungt. Det var en grå torsdags morgon i början på oktober. Men alla lektioner var inställda på grund av någon influensa som drabbat typ över halva skolan. Zoé och Macy var också sjuka och låg med fyrtio graders feber och kikhosta i sjukhusflygeln. Jag hade lovat att hälsa på dom i eftermiddag. Jag svängde benen över sängkanten och gick för att leta reda på lite kläder. Det gick ganska fort att leta fram och jag granskade mig i helfigursspegeln någon sekund: jag hade satt på mig ett par tajta jeans, en vit kortärmad blus, ett par vita sneakers, ett par roliga örhängen som föreställde ett par glassar och jag hade flätat mitt långa blonda hår. Jag gick långsamt ner till sällskapsrummet och ut i korridoren. Jag kom snart till storasalen som började fyllas med frukost besökare, färre en vanligt eftersom halva skolan låg i sjukhusflygeln. Jag satte mig vid hufflepuff bordet och bredde en skiva rostat bröd med apelsinmarmelad. Sen hällde jag upp ett glas pumpasaft. Jag åt långsamt och funderade över vilken hopplöst tråkig dag jag skulle få. När jag ätit upp styrde jag med en gäspning, som nästan vred munnen urled, stegen mot biblioteket. Det var knappt någon över huvudtaget någon i biblioteket utom någon enstaka elev och den sura bibliotekarien. Jag började leta i hyllorna efter något intressant att läsa. Jag hittade en roman om någon ung häxa på 1700-talet och en bok med svåra förhäxningar för 5:te årskursen. Den första boken tog jag bara för att ha något att fördriva tiden med, jag älskat Jane Austen böckerna och hoppades att detta var något liknande, men den andra…det skulle vara riktigt kul att överaska någon lärare med att kunna utföra någon svår trollformel. Jag sjönk ner vid ett bord och började att läsa.
”Hej! Rose!” Jag hade precise börjat läsa och blev lite irriterad de samma verkade gälla bibliotekarien som blängde surt. Den som ropat på mig var Toby, en förstaårselev fast i Gryffindor. Han brukar vara ganska hygglig på lektionerna och verkade dyrka mitt hår. Det var ganska smickrande men lite jobbigt när han hela tiden klappade på mitt huvud.
”Hej Toby! Vad vill du då?” Frågar jag med lägre röst så att inte bibliotekarien skulle slänga ut oss. Toby slår sig ner mittemot mig och ler lite.
”Åh…inge särskilt, blev bara glad att inte vara den enda som inte är sjuk.” Jag nickade. Jo, det kunde jag förstå. ”Vad gör du då?”
”Jag läser lite…” Jag skakade på huvudet. Läsning hade aldrig varigt min grej. Toby såg förvånad ut, han hade frågat mig om det en gång så han visste att jag inte var så förtjust i böcker. Sen flinade jag.
”Har du hittat köket än?” Förra veckan hade Zoé råkat avslöja att vi visste var köket låg… Toby hade inte lämnat oss ifred sen dess. Nu såg Toby lite trumpen ut.
”Nä…men kan du inte visa mig! Snälla!” Han la huvudet på sned och fladdrade med ögonlocken. Med stor möda kvävde jag ett skratt.
”Okej, okej! Bara du slutar med det där!” Toby skrattade och reste sig upp. Jag gjorde likadant. ”Jag ska bara ställa tillbaka böckerna.” Han följde efter mig till hyllan jag hittat böckerna i.
”Visst! Men skynda dig!” Jag skakade lite på huvudet och gjorde onödigt långsamma rörelser. Men efter ett tag var vi ute ur biblioteket.
”Så vart ska vi nu?”

Jag klev snabbt in i köket med Toby i hälarna.
”Fröken Rosabelle!” Pep en av husalferna förtjust. ”Och ni har en vän med er! Vill ni ha lite kokoskaka och citronte?”
”Ja visst! Tack så mycket!” Ett par andra husalfer sköt fram stolar och ett bord till oss. Tobys ögon var runda som tefat.
”Coolt!” Var allt han förmådde säga. Jag storknade nästan av skratt.
”Det var precis vad jag sa första gången jag kom hit!” Vi blev snabbt serverade kokoskaka (av samma sort jag fick när jag först kom hit) och citronte (med tre skedar socker). Till min förvåning upptäckte jag att Toby var riktig schyst. Men när jag frågade:
”Varför rör du vid mitt hår hela tiden?”, blev han med ens sorgsen.
”Min lillasyster och min pappa dog i en bilolycka för ett år sedan. Min lillasyster, Lily hette hon, hade precis likadant hår som du har. Jag kan liksom inte låta bli…” Hanns röst sprack och hanns ögon blev dimmiga.
”Åh…herregud, jag är ledsen! Jag hade ingen aning!” Jag kände mig som en idiot.
”Du kunde ju inte veta, jag brukar inte säga det till folk. Jag ska sluta röra vid ditt hår om det är irriterande!” Jag tänkte efter och valde mina ord med omsorg.
”Jag kanske tyckte det innan men nu när jag förstår var för så känns det bara som…jag vet inte en hyllning eller något! Jag har inga småsyskon men jag har en storasyster (hon går inte på Hogwarts) som jag inte skulle klara mig utan!”

Efter ett tag kom jag på att jag skulle hälsa på Zoé och Macy.
”Oj, jag måste gå nu!” Jag vinkade till Toby, som vi det här laget ätit upp halva kakan, rusade ut ur köket och upp i sjukhusflygeln. Jag skyndade mig fram till Zoé och Macy's sängar.
”Hej, var har du varigt?” Frågade Zoé matt. Jag berättade för dom om köket, Toby och hanns lillasyster. Macy's ögon fylldes av tårar.
”Stackars Toby!” Mumlade hon matt.