Murderous private roleplay.

Det är tryckande tyst i hissen, ärligt talat så liknar den tystnaden som blir precis när offret har upptäckt att Kazou ska döda dem. Han har aldrig förstått hur folk kan upptäcka det, som om de hade en förnimmelse om att deras liv snart skulle ta slut. Kazou har aldrig låtit dem leva så länge att han haft tillfälle att fråga om det, dessutom vad skulle han få för svar? Tanken får honom skratta till och så ser han något i ögonvrån när kvinnan vänder sig mot honom och Kazou drar upp kniven han haft i fickan precis i tid för att blockera kvinnans näve.
"Jag vet vem du är." Säger kvinnan iskallt.
"Önskar jag kunde säga detsamma." Svarar Kazou med samma ton.

Azura gick ut i köket och bestämde sig för att lägga undan papperna i kassaskåpet, där skulle de vara säkra. Hon slängde en blick på klockan, hon skulle vara på grand hotell om en halvtimme. Hon gick in i sovrummet och drog fram en massa klänningar. Den här mannen var yngre, han gillade inte när man såg för sofistikerad ut. Hon drog på sig en svart cocktailklänning utan några axelband. Hon borstade håret och bestämde sig för att låta det hänga fritt ner längs ryggen. Hon drog på sig ett par svarta stövlar och sminkade sig lätt. Hon slängde en blick i spegeln, hon stack ut, men inte så mycket att det såg misstänksamt ut. Hon visste att den här mannen hade pengar och det var hennes uppdrag att ta reda på hur mycket. David var den som hade bett henne. Vad han skulle göra med kunskapen frågade hon inte. Hon tog pengarna och gjorde som han sa. Pengarna hade gått åt till att köpa lägenheten. Hon slängde på sig en skinjacka och tog upp kuverthandväslan och gick sedan ut ur lägenheten. Hon låste dörren och tryckte på knappen till hissen och väntade på att den skulle anlända.

"Se upp, nu." Kazou knuffar in kvinnan i hissväggen och struntar blankt i att hon börjar hosta av stöten, hade hon inte hört plinget? Det betyder ju att hissen stannat. Kniven glider snabbt ned i fickan och han trycker på entrévåningen. Kvinnan tycks precis vilja hoppa på honom igen när hissdörren så lägligt glider upp och där står Azura. Trevligt, trevligt. Nu kan han faktiskt inte döda henne när hissen är kamerabevakad.

Azura står still en stund och tittar på främlingarna i hissen. Det var något med dem som gjorde henne vaksam. Hon visste inte vad men de oroade henne.
"Öh skall ni inte av här?" frågade hon.
"Nej" svarade kvinnan och Azura tittade undrande på dem. Hissen hade kommit nerifrån, den brukade inte stanna och plocka upp människor fören på vägen ner.
"Jag tar nog trapporna" sa hon och log svagt mot dem och gick sedan bort från hissen och började gå ner för trapporna. Det var en bit ner men det kändes säkrare än att åka med de två människorna.

Kazou nickar kort, stänger hissdörren innan kvinnan hinner ut och vänder blicken mot henne.
"Mitt uppdrag." Säger Kazou irriterat till henne.
"Knappast." Svarar hon envist och Kazou letar med blicken efter kameran - alla hissar är kamerabevakade, det är något måste från bostadsföreningar och sådant tjafs. Ett förjäkligt irritationsmoment i hans vardag. Han hittar den och kvinnans blick söker sig dit. Kazou har, på något sätt, lyckats placera sig precis under kameran vilket betyder att den inte ser honom. Men den har sett honom, och kvinnan.
"Ingen idé att försöka med något, den ser." Konstaterar Kazou och kvinnan fnyser ilsket.

Azura kom ut i entréhallen och stängde dörren bakom sig. De två människorna i hissen hade skrämt henne. Hon gick ut på trottoaren och beställde en taxi, hon var sen. Hon bad honom köra henne till Grand Hotell. Hon var tvungen att vara där när mannen kom dit. Hon steg strax ut ur taxin och in på festen

Kazou är ute ur hissen, men det verkar som att de båda två tappat kornet på den de jagat.
"Synd och skam, visst?" Skrattar Kazou taktlöst nog innan han börjar vandra iväg. Kvinnan stirrar mordiskt efter honom. Kazou är inte orolig, för kvinnan tycks veta lika lite som han om var Azura varit på väg.

"Teddy?" frågade Azura och log mot mannen framför henne. Han granskade henne.
"Vem har jag den äran att tala med?" frågade han och Azura log.
"Azura" sa hon och han nickade.
"Du får göra mig sällskap i kväll" sa han och hon log.
"Det kommer bli mitt nöje" sa hon och de gick fram till baren och beställde varsin drink. Azura glömde av de två människorna i hissen.

Kazou haffar en taxi när han gått en bit och just som han stiger in i taxin börjar hans telefon ringa och vibrera. Han svarar utan att se vem som ringer. Det är oftast bara ett nummer som ringer till honom i vilket fall som helst - och det brukar trots allt vara dolt.
"Ändrade planer." Så var det alltid, ingen hälsning, inget nummer, inga namn. Allt var kort, koncist och alltid innanför linjen där polisen inte kunde spåra samtalet. "En ny på banan, röj undan hotet innan det egentliga offret. Det är ett hot mot organisationen." Kazou antar att rösten i telefonen talar om kvinnan han träffat i hissen.
"Ska jag alltså skydda om den tredje parten lägger sig i?" Frågar Kazou kritiskt.
"Ditt eget beslut." Säger rösten och så är samtalet över. Kazou suckar och lägger ned telefonen i fickan igen, det här blev just så mycket mer komplicerat.

Azura smuttade på drinken och de gick till ett privatrum och hon visste vad som förväntades av henne. Han la en hand på hennes lår och hon särade lät på benen och han log nöjt. Hon tänkte starta en relation med honom. Hon kunde inte tvinga ur honom information, inte här i alla fall. Hon log bara och han la henne ner på rygg. Som vanligt när detta hände kopplade Azura bara bort allt