PRS Elma00

Vi sprang till mataffären. Inte många brukade handla så här dags en måndag så det var rätt fritt fram. Våran hemlighet skulle hållas mellan oss tills döden inträffar. Men hittills har den inte inträffat på 150 år.

En stor man kom ut ur affären, som alltid skulle jag springa fram och be att hjälpa till att bära en kasse, sedan attackerar Linds offret.
- Vi tar kroppen till skogen, sa Will med en låg röst.
Vi sprang på rad efter Will till skogen, utanför huset.
- Maten är serverad.
Linds plockade upp en gammal Iphone 3 med en spricka i högra hörnet. Hon låste upp den och hittade en kontakt som hette "frugan". Jag såg att hon skrev "Jag sticker och kommer inte tillbaka".

Efter middagen låste jag in mig i mitt rum. Jag ropade till mina föräldrar att jag skulle göra läxan (som jag inte hade) och satte igång datorn.

Jag loggade genast in på Facebook, och kollade Kathrine Pearce profil. Jag märkte att hon hade bytt profilbild för ett par dagar sen, men hittade inget annat intressant.

- Maria! hjälper du Anna och Annie med läxan? frågade pappa och knackade på dörren.
- Okej, ropade jag tillbaka och loggade ut från Facebook och stängde av datorn.

Efter en "underbar" middag gick vi in. Klockan var bara 20.00 så det var 12 timmar kvar tills skolan börja. Läxorna var gjorda och det var inget intressant på Tv... Jo förresten, nyheterna började. Will satte sig i soffan, medan Linds tvättade sig från blodet som var ut smetat runt munnen, själv satt jag vid köksbordet och såg tv:n därifrån.
- Två mördade 36 km utanför London igår kväll kl.21.37. Offrena hittades utanför en skogsled och kropparna var tömda på blod.

Min väckarklocka ringde. klockan var 06.30. Jag gäspade och resta mig upp för att ta på mig mina kläder, ett par svart,a tajta jeans och ett vitt linne.

- God Morgon, sa pappa och ställde fram en talrik fil till mig.
- God morgon, svarade jag och tog en sked.

Jag skyndade mg att borsta tändna och locka håret, innan jag tog på mig minsvarta ytterjca för att gå t. När jag öppnade dörren märke jag att de regnade. Snabbt stängde jag dörren så att jag inte skulle bli blött.

- Pappa! ropade jag
- Ja, jag vet. Jag skjutsar dig idag, ta med ett paraply, sa han

Jag hade inte bytt kläder sedan igår och jag ides inte göra det. Så jag hade ett par svarta jeans som satt tajt efter mina ben, ett rött linne och en svart tubhalsduk. Jag hade fortfarande styrka i kroppen sedan gårdagens måltid. Tog väskan och packade ner en pappersmugg med blod i som lunch och gick sedan till toaletten för att platta om mitt nattsvarta hår.

Vi närmade oss skolan. Pappa stannade alldeles intill ingången, så att jag skulle slippa gå så långt.

- Jag hämtar dig efter skolan, sa han och vinkade hej då, när jag klev ut genom bildörrarna.

Jag var inte den enda med paraply, så jag stack int ut så mycket.

Jag skyndade mig så fort som möjligt, utan att få något vatten på mig. Väl inne vecklade jag försiktigt ihop paraplyet.

Jag var inte den första på skolan, men jag var inte den sista heller. Maria hade precis hunnit komma. Jag hörde hennes gångstil. Som en lunkande fisk. Det var något med henne som skilde sig från alla andra.

Första lektionen var Historia med Mr Goldsmith. Han var en kort och bred man i 50 år åldern.

Jag hade alltid tyckt att Historia var intressant, men idag kunde jag inte riktigt koncentrera sig ordenligt. Vem kan det om det sitter en vrålsnygg kille bredvid sig?

Jag försökte att inte titta på honom, men det var svårt. Han hade vackert, gyllenbrunt hår, svarta ögon och en muskelös kropp, vilket fick mig att tro att han spelade i någon sport.

Jag satt och iakttog Maria, hon stirrade på Andrew, man såg att hon försökte att dölja det, men det var hon inte bra på. Det var något konstigt med henne och Andrew med. Jag hade grubblat över Andrew länge.

- Miss Pearse? sa plötsligt en stark röst.

Det var Mr Goldsmith.

- År 1939 startade andra världskriget, svarade jag som att jag varit med i hela lektionen.

Lektionen tog snabbt slut, och jag skyndade mig för att komma ut ur klassrummet, vilket självklart fick mig att tappa min SO-bok.

Jag suckade, och skulle precis ta upp den igen, då någon räckte mig boken. Det var Kilen som hade suttit bredvid mig.

- Tack, mummlade jag. dödligt generad och tog emot boken.
- Visst är du den nya tjejen? frågade han
- Ja, svarade jag utan att titta upp
- MAria Smith, va? frågade han och jag nickade.
- Jag heter Andrew Henry, sa han