Vill någon rolla?

Brian skrattar åt något Nathan sa. Innan alla tystnar, något då Charlie tystat dem.
"Prefektjäkeln till Zack verkar förbannad." Svarar Charlie på deras frågande blickar.
"Jasså?" Frågar Brian. "Fortsätt lyssna du." Fortsätter Brian och Charlie lyder honom flinande.

"Whaa!"
Jag hoppar till och ramlar på ena benet.
Aj. Det gör riktigt ont. Det känns som jag typ brutit något i benet.
Jag tittar upp på Zack och frågar om jag kan få hjälp upp.
"Nej, det är rätt åt dig."
"Men..."
Zack har redan gått. Alla stirrar på mig. Men jag kan inte resa på mig.
Det gör så ont, tänker jag och en tår rinner ner för min kind.

"Ouch, Zack är en riktig jäkel. Han blir mål nummer 1 i år, va? Grabbar?" Skrattar Charlie efter att ha berättat lite småförkortat vad som hänt för de som inte hört ordentligt. Men Brian själv lyssnar knappt, utan öppnar bara kupédörren och gör ett försök till att hjälpa henne upp.
"Ja, Charlie, det blir han definitivt." Säger Max ovanligt bestämt, men i ett dåligt försök till att hålla sig tyst.
"Hur gick det?" Frågar Brian ärligt orolig.

Åh, nej. Brian kom. Jag torkar snabbt bort tåren.
"Äh, det gick bra."
Jag känner hur det bara gör ondare och ondare.
En tår till rinner ner för min kind.
"Eller, nej. Det gick inte alls bra.", säger jag med gråten i halsen.

"Här." Säger Brian och sträcker fram ena handen för att hjälpa henne upp. Men han bryr sig inte tillräckligt mycket för att vara en gentleman och ge henne ett val när han tar ett försök till mjukt tag om hennes högra handled och ett om hennes vänstra överarm innan han drar upp henne på fötter. Nathan tittar ut och kommer sedan för att hjälpa till.

"Tack.", säger jag hulkande.
"Vart ska vi nu då?", frågar jag, som nu slutat gråta.
Fast det gör ju fortfarande ont.

"In i vår kupé, vi fixar ditt ben." Svarar Pender och Nathan som inte är precis känd för att vara finkänslig lyfter upp hennes båda ben när de ska bära in henne. Max flyttar på sig och sätter sig på den andra bänken för att göra plats och Charlie pressar in sig mot sitt hörn. Pender och Nathan sätter ned henne bredvid Charlie.

Jag rodnar. Här sitter jag fast jag borde vara i prefektvagnen.
Men det var ju faktiskt Zacks fel. Åååh. När jag får tag i honom...
"Tack igen.", säger jag tyst.

"Inget att tacka för, men av oss allihopa är Max bäst på att fixa skador." Säger Brian och vänder huvudet mot Max som genast fattar vinken om att han ska hjälpa till lite och han, alltså Max, som ändå studerar till botare försöker genast ordna till det med de många formler han kan som tydligen ska göra massor med saker för att ordna till skadan. Som förhoppningsvis inte är så himla stor.

Jag tittar upp på Max. Han ser väldigt trevlig ut.
Han mumlar formler dit och formler hit. Lite bättre blir det.
Fast, jag vill inte säga det till honom, men det gör fortfarande väldigt ont.
Men det har ju blivit lite bättre...