Roll mellan Shaana och Stevie Rae ^^

Jag kände Mörkret och Neferet dra mig upp mot himlen. Det enda som for genom mitt huvud var att jag bara ville få sitta hemma och se en film eller vad som helst. Med en film, lite popcorn och Darius. vad som helst utom detta.
Jag började se dåligt, som att det flöt ut svart bläck i mitt synfält. Mitt huvud höll på att sprängas av smärta och blodförlusten gjorde inte det hela bättre.
Bläcket trängde bort allt annat och kastade mig ner in i ett minne. Det var ett vackert minne.
Jag, Zoey och resten av gänget gömmer oss undan stormen utanför. Vi är hos nunnorna, nere i källaren. Det borde kännas läskigt att det nyss varit en massa korphärmare utanför, men det är bara mysigt. För första gången känner jag att jag har en plats där jag hör hemma. Jag hör Stevie Rae fråga Jack och vi ska hämta chips eller popcorn. En bit bort hörs Zoey tjafsa med Heath och Erik. Det är hemtrevligt. Alla de röda eleverna gäspar och ser ut att kunna slockna när som helst, men ändå sitter de allihop kvar och tittar på filmen. Det känns som att de är syskonen som jag aldrig fick. Självklart skulle jag hellre dö än att erkänna det för någon, men det är så jag känner. Allt känns bara varmt och mjukt och mysigt.
Sedan förlorar jag medvetandet.

När Shaunee äntligen kom fram, med håll i sidan, dåligt humör och en bultande huvudvärk på topp av allting så stod Darius där omgiven av mörkret. Det slet sönder hans kläder och slickade i sig hans blod.
Shaunee framanade eld och slungade in det på måfå i mörkret. Det hördes ett svagt "Uff" och sedan en duns. Mörkrets skingrade sig genast, föreföll dra sig tillbaka. Det såg ut som om det var bort suget som av en dammsugare.
Darius ramlade ner på ena knäet men reste sig sedan snabbt som om han hade ramlat ner på en spikmatta. Fast, tänkte Shaunee, då kanske han inte hade rest sig så fort.
Hon såg vaksamt på Darius som hade rusat fram mot Zoeys gravsten där... Afrodite låg.
Darius lyfte snabbt upp henne, hon hade tappat medvetandet och hennes kläder hängde i trasor och djupröda blod fläckar spred sig redan under kläderna.
"Jag tar henne till sjukstugan" sade han och var sekunden senare försvunnen.
Shaunee såg sig omkring. Allt såg ut som vanligt igen.

Ljust. Det är det första jag tänker. Ljust.
Sedan känner jag hur ont jag har i kroppen.
Jag skakar till. Då gör det ännu ondare.
Jag måste ha gjort ett ljud för jag hör oroliga mumlanden. Jag har en molande värk i hela kroppen som inte vill ge med sig. Och mitt i alltihop hör jag ett ljud. Jag stönar. Jag vill verkligen inte prata i telefon just nu. Och en räddande ängel svarar min telefon och jag hör ett:
''Shaunee.''
---
''Hon kan inte svara, jag tror inte ens att hon är vid medvetande.''
---
''Mörker. Jag kastade eld på det så att det försvann, men hon hann förlora ganska mycket blod innan dess.''
---
''Visst. Men då får du komma hit.''
---
''Hejdå.''

''Jag vill se en film.'' gnäller jag plötsligt. Så plötsligt att jag hör Shaunee hoppa till och tappa något.
''Jag hoppas att det där inte var min telefon.'' säger jag surt med ihopknipna ögon. Jag kan inte se, men jag känner att Shaunee rodnar.
''Vart tog Neferet vägen?'' frågar jag när tystnaden blir för lång.
''Ehm... Jag vet inte. Vi vet inte.''
Nyx hjälp mig, tänker jag innan jag ser en blodfläck slå ut på bandaget på min arm och jag tuppar av igen.

Shaunee ser bekymrat på Afrodite, typiskt henne att bara, av allt, anmärka på att hon hade tappat Afrodites telefon.
Hon såg på Afrodites alla bandage som redan hade börjat läcka igenom blod.
Afrodites blod började lukta normalt igen, började bli fritt från mörker och mögel.
Shaunee försökte fortfarande smälta allt som hänt.
Först korphärmaren och nu detta. Det kändes som om Neferet försökte utrota cirkeln.
Shaunee stelnade till. Kanske var det precis vad hon tänkte göra.
Shaunee vände sig häftigt om samtidigt som Erin kom in. Så fort Erin fick syn på Shaunee så kastade hon sig i hennes famn.
Även om dem hade bråkat så var dem trotts allt tvillingar.
"Jag är så himla glad att du är okej" hon hejdade sig "Vad är det?" Hon svepte med blicken över scenen som utspelade sig i rummet.
Darius satt på en säng och en av de känslokalla sköterskorna lade om hans sår. Afrodite låg avsvimmad på sängen. Men det var allt.
"Erin du måste hitta Karmisha och ta med henne hit, jag ska ringa Stevie Rae."

Innan jag var helt vaken så såg jag olika färger som dansade runt i rummet. Blått, lila, gult, grönt och cerise. De snurrande färgerna gav mig huvudvärk direkt. Fast jag hade redan huvudvärk så den gamla huvudvärken övergick bara i den nya.
Jag satte mig långsamt upp.
Shaunee satt och såg ut som om jorden skulle gå under.
''Har det hänt något? Vad är klockan?'' frågade jag henne.
''Neferet tänker utplåna vår cirkel.'' svarade Shaunee.
''Skitsnack!'' fräser jag för att dölja rädslan som kommer krypande.
''Varför skulle hon ge sig på mig om hon ville skada cirkeln? Min teori är att hon bara vill skada den snyggaste i vårt gäng, nämnligen moi.'' fortsätter jag.
''Så du menar att jag är snygg? Hon attackerade faktiskt mig också.'' sa Shaunee.
''Tillfällig sinnesförvirring.'' jag viftar avvärjande med handen.
Men den spända stämningen har lättat lite.
Plötsligt öppnas dörren och både jag, Shaunee och Darius rycker till som om någon hade skjutit på oss.
Men in kommer bara Stevie Rae, Erin och Kramisha.
''Jag har dåliga nyheter.'' är det första Kramisha säger.

Haha du är för rolig du ^^

---------------------------------------------
Shaunee vände sig leende om när dörren svängde upp på vid gavel och avslöjade en Stevie Rae med bekymmers rynkor i sitt annars så sorglösa ansikte (eller så sorglöst det kunde bli med allt som hon gått igenom), en Karmisha som såg tämligen sur ut med sina påsar under ögonen och en Erin som kom in och för en gång skull såg ganska nere ut.
Även om Afrodite hade förolämpat hennes så var hon bara glad att hon mådde bra och var sitt eget irriterande och tämligen otrevliga men en aning humoristiska jag, ja det plus att hon faktiskt var rolig. Fast det skulle hon givetvis inte medge.
Stevie Rae kollade på Shaunee och svepte med blicken över Afrodite med ett ansiktsuttryck som talade om för Shaunee att det som skulle komma härnäst inte skulle vara kul.

Tack! xD
______________________

''Här har ni det bra, ser jag.'' säger Erin lite surt. Jag hinner precis se ett leénde på Shaunees läppar innan hon rättar till ansiktsdragen och snarare ser ut som om någon har dött.
''Ja, vi diskuterade min oemotståndliga snygghet.'' förklarar jag för dem.
''Då kan ni ju inte ha mycket att prata om.'' svarar Kramisha.
''Du hade dåliga nyheter.'' sufflerar Stevie Rae och petar till Kramisha.
''Just det. Jag skrev ner en dikt nyss. Och jag tror att den handlar om någon av er.'' berättar Kramisha.
''Visa då.'' säger jag surt. ''Har jag sagt att jag hatar dikter?'' fortsätter jag.
''Nejdå, inte alls!'' säger Erin sarkastiskt.
''Kanske en gång.'' fortsätter Shaunee hennes mening.
''En minut...''
''Hela året...''
''Jaja! Jag gillar inte dikter. Nu har vi konstaterat det, så nu går vi vidare. Punkt.'' fräser jag.
''Det är en haiku.'' säger Kramisha tyst.
Dikten går från person till person, och när jag får den läser jag högt.
''Cirkeln samlas här
Blodet offras här och nu
Färgar marken röd' Det rimmar ju inte ens.'' säger jag sedan.
''Haikus ska inte rimma.'' säger Stevie Rae otåligt.
''Så vad betyder det då?'' hörs en röst säga.

En fråga bara, kör vi med att kalona fortfarande är på neferets sida ?

Vi behöver inte om du inte vill ^^

Det spelar ingen roll för mig ^^