I want to live

Sakura Ställde ifrån sig skålen och slog armarna runt benen. Hon vilade huvudet. Hon visste inte vart hon var eller varför hon var där. Mannen hade sagt något om arbete. Men hon förstod inte vad hon skulle arbeta med. Hon kunde göra lättare saker det kunde hon, men om han skulle be henne göra något som krävde hennes syn. Hon suckade, hon hade för länge sedan lärt sig att leva utan att se men ibland kände hon sig så hjälplös utan den. De fanns stunder då hon hatade att inte kunna se. Hon önskade att Rickard varit där, han brukade hjälpa henne i sådana här situationer. han var hennes ögon.

Rosuto vaknar upp, helt snurrig och ska till att vända sig om när han slår huvudet i någonting hårt och kallt, försöker komma undan från det. Smärtan skär genom huvudet, sedan faller han ned och slår i armbåge, knän och foten följer med, strax efter resten av kroppen. Turligt nog tar den ingen större stöt när han tydligen fallit från något. När det slutar snurra, hans ögon har vant sig vid mörkret och smärtan slutat dunka i hans armbåge och knän så ser han att det är en säng, en ytterst enkel säng också. Rosuto reser sig och känner lite i sitt ömmande bakhuvud. Det hade blivit svart efter en skarp smärta. Så vad har hänt honom? Vad gör han här?

Sakura hörde hur dörren öppnades.
"Dags att träffa chefen och dem andra" sa han och drog upp henne på fötter. Mannen höll hårt i hennes arm. Han drog ut henne ur rummet och hon höll på att snubbla över dörrtröskeln. Hon hörde att stegen dämpades och förstod att de gick på en matta.
"Han kommer bli nöjd" sa mannen och Sakura undrade vem som skulle bli nöjd? vart skulle hon någonstans? Hon önskade att hon visste vad mannen pratade om. Hon ryckte till när hon kände hans händer på sina bröst. hon försökte putta bort honom. Mannen skrattade.
"Ja väldigt nöjd" sa hon när de klev in i ett rum och stannade

Alex rycker till då dörren öppnas och en storväxt grov man står i dörröppningen. "Vad vill du?" säger hon argt, "Släpp ut mig, jag vill inte vara här." säger hon och försöker tränga sig förbi honom. "Åh, nej du unga dam." säger han smått roat och med ett enkelt grepp låser han fast hennes armar bakom henne och smeker hennes kropp med blicken. "Glöm det." säger hon argt och han slår till henne över kinden då hon sparkar till honom, "Det där låter du bli, jag vill bara säkra mig om att du är god handelsvara." flinar han och klämmer till, "Jag varnade dig, låt dem vara." skriker hon och biter honom i handen och får ett hårt slag och han släpper henne så hon far rakt in i väggen. Alex kvider till och känner något varmt rinna från pannan, blod. Han drog henne bestämt upp på fötter och släpade in henne i ett rum där det redan stod en man och en tjej.

Plötsligt, utan förvarning och det överrumplar Rosuto som drar sig bakåt så hastigt han kan, rakt in i sängen. Han får en hastig glimt av rummet. Vilket faktiskt såg mycket mer deprimerande ut än vad Rosuto föreställt och sett i mörkret. Ljuset blockeras dock, nästintill snabbare än det kommit försvinner det och den bländade Rosuto måste blinka igen innan stora händer tar tag i hans överarmar och drar upp honom på benen. Rosuto sparkar snabbt personen ifråga någonstans, han vet inte var men han vet snart att det är en man när han böjer sig och stönar av smärta. Träffade han skrevet? Snyggt. Rosuto försöker genast ta sig ut genom dörren, kanske inte genast nu då men så gott som, när hans chock lagt sig. Tyvärr är mannen snabbare och får fatt om hans vrist. I nästa stund är han på fötter, armarna tvingade bakom ryggen och han har fått flera hårda slag över ansiktet och fortare än Rosuto uppfattat är de i ett rum med andra människor också. Fast tyvärr är Rosuto upptagen med att försöka kämpa sig loss.

Sakura vred sig om när hon hörde att människor kom in i rummet.
"Nej men är det inte två av våra andra gäster" skrattade en man och Sakura riktade huvudet åt hållet hans röst kommit. Hon önskade att hon kunde se hur allt såg ut. "Vi väntar på den fjärde gästen. Under tiden kan ni känna er som hemma. Ja det vill säga stå där och vänta utan att göra motstånd"
Sakura undrade vem mannen riktade det mot. Gjorde en av dem motstånd? Hon ville bara veta varför hon var där och hur hon kunde få komma hem

"I helvette heller." fräser Alex som redan är yr av smällen hon fick när han hade gjort så hon slog skallen i väggen. Hon försöker komma sig loss liksom killen vid henne försökte. Tjejen var däremot ovanligt stilla. Med baklåsta armar var det inte mycket hon kunde göra men hon försökte allt. Mannen som slutligen tröttnat på henne och de sparkar han fick slog till henne över käken och bara detta fick henne att tappa balansen yr som hon var. Han släppte henne och hon föll handlöst ner på golvet. Mannen vid skrivbordet verkade ha kul åt allt detta och den kvidande Alex som låg ihopkuren på golvet.

Sakura ryckte till när hon hörde någon höja rösten och sedan hur någon föll ihop. Hon undrade vilka de andra två var och vem den tredje de väntade på var.
"Ja om ni nu vill kämpa emot så får ni ta smärtan" sa mannen och Sakura stod stilla, att försöka slå någon när man inte såg vart personen stod var slöseri med tid. Mannen som höll i henne tryckte ner henne på golvet och hon satte sig lydigt ner. Hon korsade benen och stirrade tomt rakt fram. För henne var allt svart. Hon virade fingrarna runt en hårslinga och väntade på att någon skulle förklara för henne

Medans Seth vankade runt i rummet öppnades dörren bakom honom utan att han märkte någonting, men manen som hade öppnat tog plötsligt tag i hanns armar vilket fick honom att sparka hårt med foten rakt mott manens lår och sen få ner honom på golvet. När han såg att mannen inte reste på sig sprang han ut ur rummet och genom korridoren och sparkade mott en mans arm när han försökte ta honom. Seth tittade inte ens bakåt efter det vilket han snart ångrade för tre män kom mott honom bakifrån , han slog en av dom i pannan så att det började blöda, men dom två andra männen hade redan låst fast hans armar när han tänkte börja springa igen. Den tredje tog tag i hans huvud och drag med sig honom till ett rum där det redan fanns två tjejer och en kille i hanns egen ålder. Han försökte bita manen i armen men misslyckades och gav upp sina försök att komma los.  

"Nej men nu när vår sista gäst har anlänt så kan jag tala om varför ni är här" sa den obekanta mannen. "Ni är alla här av olika anledningar. Ni kommer längre fram få reda på varför just ni är här" sa han. Sakura hörde hur mannen reste sig upp och började gå. Sakura hörde hur han cirkulerade runt i rummet. "Under tiden ni är här skall ni läras upp till ert arbete. Ni kommer få jobba tillsammans med vissa uppgifter, andra kommer ni få särskild...låt oss kalla det undervisning" sa han och skrattade åt sitt egna skämt.
"Jag vill att ni tar dem till ett rum, de kan lära känna varandra. De skall ändå leva ihop ett tag" sa mannen ointressant. Sakura kände hur någon drog upp henne på fötter och hur de började gå