Privat roll mellan Stevie Rae och Shaunee

"Gitarr! Alla gånger!" svarar jag med pipig röst.
"Hallå! Jag låter inte alls sådär!" påpekar Levina och blänger på mig.
Jag skrattar och skriver upp mig på gitarrraden, som än sålänge är tom.
"Undrar vem min "partner" blir" mumlar jag för mig själv.
"Ursäkta, kan jag få pappret" säger en snygg brunhårig kille och ser menande på pappret som jag fortfarande håller i handen.
"Åh, självklart" hasplar jag ur mig och räcker generat pappret till mig.
Nyfiktet kikar jag över hans axel och ser honom skriva någonting på raden för gitarr.
Sedan lämnar han vidare pappret, blinkar mot mig och lämnar klassrummet.
"Vilken snygging!" säger Levina menande och puffar till mig.
"Äh, lägg av! Kom så går vi."

''Aaaaah! Du gillar honom!'' skriker jag.
''Men nej, knäppo!'' säger hon trumpet.
''hahaaaa! Du gillar honom visst!'' fortsätter jag glatt, ''Förnekelse bekräftar.''
''Kom så går vi.''
''Så kan du gå och drömma om din nya pojkvän - Aj! Slå mig inte!'' skrattar jag.
''Jag slår dig om jag vill.''
''Artemis ♥ snyggingen!'' småsjunger jag.
''Håll tyst, stördo.''
''Artemis äääälskar snyggingen! Hon vill giiiifta sig med snyggingen! Hon vill...'' längre hinner jag inte innan Artemis slår handen för munnen på mig.
''Håll. Tyst. Nu.'' säger hon hotfullt.
''Mmmff! MmmMM ff!'' försöker jag.

''Vad gör ni?'' frågar en röst plötsligt.
Det är Thomas. Min snyggingpojke.
''Jag hindrar mig själv från att begå mord.'' förklarar Artemis.
''Mef hallåååf!'' fnyser jag genom hennes hand.
''Det är oartigt att bära hand på en dam.'' påpekar Thomas.
Artemis släpper taget så att jag en kort stund störtar mot golvet innan jag får tag i en hand.
''Akta dig. Du vill väl inte slå sönder ditt söta ansikte?'' flinar Thomas.
Sedan hjälper han mig upp, säger hejdå till Artemis,blinkar till mig och går.
''Levina äääälskar sötispojken! Hon vill giiiiifta sig med sötispojken!'' retas Artemis.
''Menar du Thomas? Så söt var han väl inte? Mer snygg, tycker jag.''
''Så du erkänner!'' skriker Artemis.
''Jag har Taekwondo i morgon också, jag tror att jag snart kommer att kunna kicka dig så hårt i baken att du går sönder.'' ler jag.
''Jag vill se dig försöka'' fnyser Artemis.

Levina fortsätter att flina och jag blänger på henne, vilket bara får henne att flina ännu mer.
Sedan kommer Sandra och Sanna fram till oss.
"Jaha, vad tycker ni om det här samarbetet?" frågar Sandra oss.
"Åh, det kommer bli helt underbart!" utropar Levina direkt.
"Jag ska spela piano, och Artemis ska spela gitarr!"
Sandra skrattar åt hennes upphetsning.
"Vi är med i drama-gruppen" säger hon nonchalant.
"Åh, just det" säger Sanna plötsligt.
"Vad var det med den där tjejen från Olivia Beck's gäng? Vi såg henne springa ut från ert klassrum - gråtandes"
Båda ser frågande på oss.
"Äh" svarar Levina och rycker på axlarna.
"Hon ställde bara till en scen"
Jag flinar.
"Hon skrek någonting om att hon inte skulle kunna bli känd och liknande"
"Seriöst?" säger Sandra och skrattar.
Sanna skakar bara på huvudet och suckar djupt.
Sedan slänger Sandra en blick på klockan och utropar:
"Åh, nu börjar Project Runway snart!"
Hon tittar hastigt på oss.
"Ska vi titta?"

''Sisten till teven får inga popcorn!'' skriker jag och rusar iväg.
Bakom mig hör jag de andra skratta medan de springer efter.
Skulle den tjejen inte kunna bli känd? Grät hon för det?
Jag börjar nästan undra om det är något med vampyrer och extrema personligheter.
Inte för att den tjejen hade någon, då. Det är säkert Olivia som har tvingat henne till att tro att hon verkligen vill bli känd. Fast...
*PANG!*
''Aoow!'' gnäller jag och tittar upp på vad jag sprungit in i. En nyöppnad dörr.
''Ojmenherremingudinna! Förlåt! Förlååååt! Det var inte meningen! Jag såg dig inte! Ursäkta mig!'' ropar eleven som öppnat dörren. Jag gnider den blivande bulan jag kommer att få i pannan och ler.
''Det gör inget, det var jag som inte såg mig för. Men varför är du suddig?'' säger jag.
''Suddig?'' svarar hon.
''Jaa, du har inga kanter. Kan du hjälpa mig upp?'' frågar jag.
Tjejen hjälper mig upp, men jag känner att något är konstigt med mina ben. De vill inte stå åt mig.
''Kan du gå?'' frågar den suddiga tjejen.
''Vad är det för dum fråga? Klart att jag kan gå!'' fräser jag och snubblar till.
''Nej det kan du inte.'' avgör hon. Dumma hon.
''Artemiis! Artemis, hon vill inte låta mig gå!'' gnäller jag när Sanna, Sandra och Artemis hinner fram till oss.
''Programmet börjar om fem minuter. Ska vi spela in det åt dig så kan du gå till sjukhusflygeln?'' säger Sanna, eller var det Sandra?
''Nej, det behövs inte... Om vi skyndar oss hinner vi poppa popcorn.'',''Jag kan gå själv!'' tillägger jag när tjejen gör en ansats att försöka ta tag i min arm.
''Kom Artemis så går vi.'' säger jag och tar tag i Artemis arm. ''Mitt huvud börjar kännas lite bättre nu.'' säger jag, sedan räcker jag ut tungan mot tjejen med dörren och drar i Artemis arm.
jag ser att Sanna och Sandra ger tjejen en ursäktande blick innan vi går.
Som om det skulle behövas, tjejen var ju suddig i kanterna i alla fall.
Den skummisen.

Levina drar med mig till tv-soffan där hon genast slänger sig på soffan.
"Ni får poppa popcorn" säger hon bestämt och sätter på tv:en.
"Jag lovar att säga till om det börjar!"
Sandra, Sanna och jag går mot köket.
När vi är utom hörhåll frågar Sandra:
"Är hon okej?"
Jag rycker på axlarna.
"Antagligen"
"Hon sprang rakt in i dörren" påpekar Sanna och båda stirrar envist på mig.
"Jaja, vi går väl till sjukhusflygeln efter programmet" svarar jag och sätter in popcornen i micron.
"Hur länge ska de här vara på?"
Innan de hinner svara kommer en bekant figur fram till oss.
"Dom är mina!" säger Olivia Beck kallt och knuffar undan mig från micron.
"Jag ser inget namn" svarar jag lika kyligt.
Hon och hennes gäng ärr som en svärm jobbiga myggor, som hela tiden surrar omkring en och inte låter en vara ifred!
"Just det, du är ju ny" säger hon hånfullt och betonar ordet "ny".
"Ja?" svarar jag irriterat. Vad har det med saken att göra?
"Alla vet att snacksen tillhör Olivia!" Hennes kompisar har kommit fram och tjejen från musiken ser mordiskt på oss.
Seriöst, vi pratar om ett paket popcorn.
"Vi tog dem först!" utropar Sanna ilsket, men de bryr sig inte om oss utan föser ut oss från köket.
Snopna går vi mot tv-soffan där Levina ligger och tittar på reklam.
Hon tittar upp när vi kommer fram.
"Var är popcornen?"

''Olivia Beck tog dem'' säger Artemis, och hennes röst dryper av sarkasm.
Såklart blir jag förbannad. Alltså, vem skulle inte bli förbannad om en bitch stal ens popcorn?
''Tog hon dem? Seriöst, tog hon dem typ och sprang eller nåt? Hade hon typ rånarluva och handskar?'' säger jag, och en bild börjar ta form i mitt huvud.

''Olivia Beck, den ökända popcorntjuven smyger längs en mörk gränd. Den intet onte anande Artemis Halion står med ryggen mot Olivia. Blicken är riktad mot mikron. Där inne poppas popcorn för fullt. Ingen hör Olivia över det höga ljudet av poppande popcorn när hon smyger närmare. Hon drar ner sin mörka rånarluva och förbereder sig på en strid på liv och död om popcornen. När popcornen är klara kastar hon sig fram. 'Ge mig popcornen!' väser hon. 'Aldrig!' skriker Artemis och sliter åt sig popcornskålen. Olivia kastar sig mot skålen och drar för allt vad hon är värd. Läget är desperat. Till sist får hon tag i popcornen och flyr för glatta livet. Hon klarade sig undan. Men nästa gång kommer hon inte ha en sådan tur. '' säger jag med spöklik röst.
De andra skrattar och sätter sig ner.
''En liten fråga bara. Varför hade hon en rånarluva?'' frågar Artemis.
''För att ni inte skulle känna igen henne, dummer!'' säger jag glatt.
''Du borde skriva ner den'' säger Sanna.
''Ja verkligen!'' flikar Sandra in.
''Tyyyyyyyyst! Nu börjar det!''
***
När project runway är slut säger Artemis att vi tydligen ska gå till sjukstugan.
''Nej! Jag mår bra!'' protesterar jag.
''Du ska till sjukstugan om det så är det sista jag gör!'' skriker Artemis och drar med mig mot dörren.
Det sista jag ser innan min kidnappare drar ut mig genom dörren är en hånflinande Olivia Beck.
Usch.

Jag släpar med Levina till sjukhusflygeln. Sandra och Sanna följer med och håller upp dörrar och så åt oss.
Levina sprattlar för glatta livet och skriker att hon mår bra. Vi bara flinar åt henne.
De elever som fortfarande är i korridorerna stirrar efter oss, men vi bryr oss inte.
"Det här är min hämnd för att du alltid släpar runt på mig" skojar jag och drar in henne i sjukhusflygeln.
En sjuksköterska tittar upp från desken och ser förvånat på oss.
Det är inte varje dag några tjejer släpar in en sprattlande tjej på mottagningen.
"Hon sprang rakt in i en dörr" förklarar jag sakligt och sköterskan ser lite misstroget men kallar ändå på doktorn.
Doktorn är en ganska lång, brunett.
Hon granskar oss över sitt block med papper.
Jag säger samma sak till henne som jag sa till sköterskan alldeles nyss.
Hon nickar förstående och ler mot oss.
"Kom in"
Vi går in i ett sjukhusrum och doktorn lägger Levina på undersökningsbordet.
Jag flinar åt henne och hon räcker ut tungan.
Doktorn undersöker hennes huvud och efter en kort stund reser hon sig och hjälper Levina upp från bordet.
"Du har fått en lätt hjärnskakning, du kan tillbringa natten i ditt eget rum, men jag skulle råda dig att ta det lite lugnt den närmaste tiden"

Förlåt för att jag inte har skrivit på så länge! Förlåååååt!
Och kort blev det oxå... T_T
_______________________________________

''Hjärnskakning!?!?'' skriker jag, precis sådär som jag inte får.
''Man kan väl inte få en hjärnskakning av en dörr heller!!'' fortsätter jag.
''Men lugna ner dig!'' utbrister Artemis.
''Lägg av! Jag har inte hjärnskakning! Man kan inte lita på doktorer!'' tjuter jag.
Sandra kastar en blick på doktorn, men hon bara ler och ser ut som 'det gör ingenting, hon är bara lite omtöcknad och det är väl trevligt med lite stark personlighet'. Suck.
''Okej, jag ger mig. Jag har hjärnskakning, jag dog nästan och ni får bära mig ut för att jag inte orkar gå.'' säger jag trött. Fast det där sista är bara min lilla hämnd för att de släpade hit mig. Jag orkar visst gå, hihi.
De suckar och stönar, men till sist gör de en sån där ''kungastol'' eller vad det nu heter med sina armar så att jag kan sitta där medan de bär mig.
''Seså undersåtar. Framåt för att skydda er drottning!'' ropar jag med min så kallade 'drottningröst''.
Jag hör doktorn skratta på vägen ut.

Det gör inget
__________________________________________

Vi bär henne den långa vägen till vårt rum. Där dumpar vi henne på hennes säng.
"Åh, äntligen blev vi av med drottningen av 'tjockis'" skojar Sandra och masserar sina armar.
Levina ser surt på henne.
"Hallå! Jag är inte tjock! Det är ni som är svaga!" utropar hon trompt.
Vi bara skrattar åt henne.
Jag slänger mig på min säng.
"Ni har ett mysigt rum" påpekar Sanna och ser sig omkring.
Jag sätter mig upp och ser på henne.
"Har inte ni ett likadant?" frågar jag förvånat.
"Neej" svarar hon sakta.
"Vårt är mycket mindre och fulare" inflikar Sandra.
Levina och jag flinar.
"Det bästa rummet till de bästa personerna, eller hur Artemis?"
Sandra suckar och himlar med ögonen.
Sedan slänger hon en blick på klockan.
"Jag tror det är dags för middag" konstaterar hon.
Levina och jag reser oss från sängarna.
Sedan går vi ut ur rummet för att gå mot matsalen.

''Bär mig! Bär mig!'' skriker jag.
Ingen gör en ansats att lyfta upp mig, så jag gör det enda rätta.
''Men vad gör du!?'' skriker Artemis när jag plötsligt hoppar upp på hennes rygg.
''Framåt. March!'' ropar jag i örat på henne och klänger mig fast.
''Är ni alltid så här?'' frågar Sanna.
''Hallå! Det är ju inte jag som är knäpp här!'' protesterar Artemis.
''Schysch!! Du har bara glömt att ta dina piller idag'' viskar jag högt till Artemis.
Sandra och Sanna skrattar.
''Nu är vi framme!''
''Tjohoo! Mat!''
''Vet någon vad det blir?''
''Det blir alltid god mat i alla fall''
''Jaa, de kan verkligen laga mat!''
''Nu går vi in! Jag är hungrig.'' avbryter jag.
***
''Du kommer att bli till ett troll så mycket som du äter.'' säger Artemis när jag ätit upp min andra portion.
''Men hallå! Man blir väl inte ett troll om man äter!?'' säger jag tjurigt.
''Klockan är inte så jättemycket. Ska vi börja se på en film innan vi lägger oss?'' frågar Sandra.
''Vad finns det för filmer?'' frågar Artemis medan vi går tillbaka.
''Skräckfilmer, romantiska filmer, komedier, dokumentärer, disneyfilmer, anime och...'' längre hinner hon inte innan jag börjar hoppa upp och ner.
''Anime! Anime!'' utbrister jag.
''Hon älskar anime'' förklarar Artemis.
''Nu ser vi Totoro!''
Men när vi precis kommit in genom dörren står tre tjejer och blockerar vägen.
''Vad tänkte ni göra då?'' säger Olivia Beck.