Next Generation.

vet inte men dom som är släkt måste ju känna varandra ^^

Jag bara undrade hur ni tänkte.
Och det kan jag göra
Men vem börjar?

Inte jag >.<

Dominique satt på sitt rum i Kråkboet. Hon läste en bok av hennes favoritförfattare, Karolyn Jones. Hennes katt Altaïr hoppade runt på möblerna och rev ned lampor, kläder och bläckhorn. Till slut var hon tvungen att sätta in honom i sin bur. Hon plockade ned de sista sakerna i kofferten och stängde den.
"Dominique? Vi måste åka nu!" Ropade Fleur från nedervåningen.

Dominique satt på sin koffert. Hogwartsexpressens vissla tjöt öronbedövande och folk pratade, skrattade och skrek. Hon väntade på sina vänner, men brydde sig inte om att titta efter dem. Hon var trött efter en natt av grubblanden huruvida hon skulle dumpa sin nuvarande pojkvän och flyga solo eller om hon skulle hålla fast vid honom. Båda alternativen verkade elaka och hon hade svårt att bestämma sig. Just vid detta tillfälle var hon faktiskt otroligt ytlig.
"Dom?! Wow, det var så länge sen!" Dominique tittade upp och såg in i ett par hasselnötsbruna ögon som vänligt tittade på henne.
"Hej Reed! Ja, det är väl tre år sen nu? Var det din tur att åka den här gången?" Frågade hon. Hon kom ihåg åren då hon varit utbytesstudent. Hon hade tillbringat två och ett halvt år i Frankrike på Beuxbatons, och hon tyckte det var oändligt skönt att komma tillbaka till Hogwarts, de som tyckte att hon var dryg skulle ta en semester till Rivieran och hälsa på eleverna på den franska skolan. De var de otrevligaste människorna hon någonsin träffat.
"Ja, jag har längtat hem så mycket, men jag har lärt mig många saker som jag tror att jag kommer att ha nytta av." Sa Reed, "jag måste gå nu, men vi ses till sorteringen!" Dominique nickade och kramade om sin vän innan hon satte sig ned igen.

((Jag skrev ett lite märkligt inlägg, är trött, mycket ledsen för detta))

Roxanne tog sig fram genom strömmen av elever på perongen, eller snarare hon och Fred. Hennes älskade tvillingbror, den enda som hon skulle kunna gå i döden för att rädda. Han som ärvt sin fars tvillingbrors namn, hon hoppades att det inte skulle betyda att hon skulle mista honom, det skulle hon aldrig klara av. De var lika i så mycket, båda duktiga Quidditchspelare, båda slagmän, båda till utseendet så lika en kille och tjej kunde vara, samma intressen men det enda, det enda var elevhemmen, hon Slytherin och han Gryffindor. Hur kunde det gå till? själv hatade hon inte Slytherin, hon älskade det. Men tidningar, pressen ja alla tyckte att hon med sitt icke typiska Weasleyutseende och framförallt sitt elevhem inte var en Weasley.

Rose tittade runt på perrongen, genom massan av elever, föräldrar och för små syskon som inte fick börja på Hogwarts än. Hon letade efter sina bästa kompisar, men än kunde hon inte se dem.
Hon började bli ganska trött på dem flesta i sin släkt.
Speciellt James och hans kompanion Fred, som envisades med att retas med Rose. Hon visste inerst inne att det var bara för att hon reagerade som hon gjorde att de fortsatte.

"Hejdå mamma" säger hon och kramar sin mamma hejdå och sedan säger hejdå också till sin pappa.
"Jag går och letar rätt på..." men längre kommer inte Rose förren ett ganska tjejigt skrik avbryter henne. En tjej med blont hår med en röd klänning kommer rusandes mot henne.

Lily står på perrongen och kramar sin pappa och mamma hej då. När hon gjort det så har både Albus och James försvunnit in i folkmassan. Typiskt de. Hon får väl gå själv då.
Hon drar sin vagn framför sig och säger ursäkta till höger och vänster. När hon äntligen når fram till Hogwarts expressen så hittar hon ingen ledig kupé så hon går in i närmaste kupé och frågar om hon kan få sitta där.
---------------------------------
((Förlåt att det blev så kort, men är väldigt trött just nu. Är det någon som vill vara den som sitter i kupén?))

( jag kan )
Jacqueline tittar upp när någon frågar om den får sitta i kupén, hon nickar och ser sen att det är potters dotter men hon bryr sig inte om det utan tar upp en bok ur sin lilla väska hon hade just för att ha boken i.
(kortkort jag vet men jag ska sova nu )

Rose vänder sig om när hon hör skriket. Det var Claire, Rose allra bästa kompis.

"Har du haft en bra sommar?" Frågar Claire när dem börjar gå in i Hogwartsexpressen.

"Jag antar det, Fred och James börjar gå mig på nerverna som vanligt. Men annars har det varit bra" Svarar Rose och kollar efter sina andra kompisar eller en tom kupé. "Du då?"

"Jo, den har varit intressant." säger Claire mystiskt.
"Intressant?"
"Du vet att min styvmamma?"
"Aa, Sophia eller hur?" säger Rose och Claire nickar.

"Jo, hennes syster har en ny pojkvän, vars son är riktigt söt. Han ska tydligen gå året över oss på Hogwarts i Ravenclaw" säger Claire och ler, medan Rose suckar.

Det är så Claire att gilla sin typ kusin. Claire skulle man kunna säga är killtokig och riktigt dramatiskt. Hon överdriver ganska ofta, men det är ibland rätt så kul.

Roxanne drar in sin koffert i en tom kupe och lägger den på bagagehyllan. Hon sätter sig på ett av säterna och lägger upp benen och tar en bok och försjunker snart i boken, i bokens värld. Snart skulle hon säkert ändå bli avbryten och hon ville avsluta sitt kapittel.