~Privat rollspel mellan EmppuXD och AlexZz~

"Du, Aron. Du ska dra den över nu." Säger Adam plötsligt, lite utom ämnet. Aron ser förvånat på den.
"Ska den?" Säger Aron och drar in slipsen under och drar åt. Nu sitter den som den ska. "Yes!" Skrattar han sedan som om det var en extrem triumf eller något sådant.

Maxine småskrattade lite Och tog fram spöt ur ärmen. Hon fingrade på det utan anledning.
Hon mumlade någonting otydlig för sig själv och tittade då och då upp.

"Du kommer inte attackera oss va?" Säger Jake vars blick skiftar från Maxines ansikte till hennes trollstav. Aron förstår varför han är lite paranoid, de flesta brukar attackera dem när de får reda på vilka de är. Men Maxine kanske bara väntar på att få dem trygga med henne, eller något.

-Va? Nej, det kommer jag inte!, sa Maxine snabbt då hon vakna ut sina dagdrömmar. hon hade ett lite flin på läpparna men dolde det.

"Okej." Svarar Aron nonchalant, nej, han är inte övertygad. Vilket är varför han lägger ned handen i fickan och håller hårt i fickspegeln som alltid ligger där, han har märkt att de flesta speglar kan spegla tillbaka större delen av alla formler. Men vissa går inte att spegla.

Maxine tänkte ut noga formler, men inte för att attackera dem. Hon höjde blicken ut mot fönstret och värmde hennes frusna händer i kappan. Hon märker att mörkret redan har fallit utanför.

Aron blickar ut genom fönstret, det har blivit mörkare nu än tidigare. Det kanske är dags att kliva av tåget snart då, ja, när de är framme vid Hogwarts såklart. Det är alltid den sista biten som är den värsta. När man fått första glimten av skolan, då är man fast.

Maxine såg ut i mörkret och Log en aning. Hon lag undan staven i ärmen. Hon kunde minnas hennes första dag på Hogwarts som om det vore igår. Spänningen vid sorteringen hade nog varit mest spännande och heftigaste.

Aron sluter ögonen och lutar pannan mot det nu kalla glaset. Iskallt. Fast det hade inte varit det. Men nu börjar det regna vilket troligen är en del av det hela.

Maxine lutade sig bakåt och blundade hon med. Hon hörde på regndropparna som lät då de krockade med takt. Hon blev konstigt nog trött och lugnare av regnet. Som om det rensade hela hennes själ från all irritation och stress.