Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Han såg henne bli taggen av rådet och han följde med ner till orderns kammaren. Han sprang fram till henne och sa.
''Det är okej. Det är okej. Vi kommer inte skada dig. Vi är inte onda. Ta det bara lungt.''
Han tittade på orderns medlemarna och bad dem att ta det lungt med henne. Hon är ju ändå prinsessan. Han tog hennes händer. Dem var riktigt kalla. Han viskade till henne.
''Vi är vänliga. Vi vill inte skada. Du måste känna igen dig här. Från drömar om du haft några.''
Han släpte sedan hennes händer bakade och lät orderns bröderna komma fram.

Hon såg på mannen och hon vred sig lite desperat för att komma loss. Men vart skulle hon springa då? Hon såg på Johannes och såg sedan bort. Hon var röd i ansiktet och hon kände hans kalla händer.
"Men vad kommer de göra med mig?" Hon såg på bröderna och svalde hårt och önskade hon hade en filt att dölja sin kropp med.

Innan han gick så sa han lungt till prinsessan.
''Det är en kort liten ritual. Den är helt smärtfri och den kommer att göra så att du kan ta din plats på tronen här. Lugn bara.''
Han gick sedan iväg. Tittade inte på henne och ställde sig vid kanten av dörröppningen.

Hon såg på honom och reste sig från stolen hon blivit nertryckt i och såg på honom. Sedan såg hon på männen. "Vadå för ritual? Jag tänker inte göra det." Hon var väldigt sträng och lade armarna i kors.
"Och jag är inte er prinsessa."

Johannes hörde vad hon sa. Han blev bådde glad och ledsen. Glad för hon ville inte gå igenom denna galenskap. Hon ville inte göra det som ordern bad henne. Men ledsen för om hon inte tackade ja skulle ordern straffa honom och kanske också döda honom. Han var tvungen att tänka. Antingen stannade han här och levde ut sitt långa liv. Eller så tog han prinsessan tillbaka till jorden och blev efterlyst. Vad skulle han göra.

En man såg på henne och satte henne i stolen igen och spände fast henne i stolen och såg på bröderna och bugade sig.
Alice såg på mannen och vred sig från honom.
"Vad gör du?" Hon började gråta igen och snyffningarna gjorde det svårare att andas för henne.

((Tog bort en grej för att jag ändrade mig om det.))

Johannes stod och såg på när ritualen hölls. Men när han hörde prinsessan vägra och såg orderns medlemarna vända sig mot honom gick han fram till henne och frågade.
''Varför vill du inte ta din plats på tronen?''

HOn kände remmarna borra sig in och blodet droppade ner på golvet och hon såg upp. Hon såg bort. "Varför ska jag? Vem är jag då?" Hon såg på en av männen som verkade bestämma och skulle kanske börja med ritualen. ör allt de hade gjort var att prata med henne.

Han stod på knäna och tittade på henne.
''Du kommer att bli våran prinsessa, vår ledare. Och tillslut vår drottning.''
Han såg henne i ögonen. Han märkte hennes känsla att slippa bli bitten och slippa bli prinsessa. an märkte klart att hon bara ville hem, hem till sin jord. Men det var att hon var glad och han dog eller båda levande men att hon skulle vara olycklig.

Hon såg på honom och mörkret fördunklade hans ansikte och hon såg på männen bakom honom. "Kan du lossa på hennes band runt händerna? Jag vill att hon är stående när jag låter hennes krafter löda inom henne." Mannen log och blottade ett par sylvassa tänder.