Bakom lås bom. [Privat mellan Måntass & AlexZz]

Jack sitter lydigt kvar pä bänken en stund innan han vågar sig tillbaka till gallret.
Han skakade på dem. Han mindes inte längre hur många nätter och dagar han stått där och skakar dem i frustration. Men det skedde varje gång han kom låss, varje dag varje natt.
Han försökte böja på de rostfria gallren, utan resultat. Men han gav inte upp utan pressade ut huvudet gebom två av dem och suckade belåtet. Det spelade ingen roll att luften fanns inne också, den bar kvävd av all rost och fukt tillsammans med mögel.
Han blundade och trog några djupa andetag. Syre, luft, för att leva.

Hon märker inget, han halvt om halvt släpar, halvt om halvt lyfter ned henne för trapporna. Men Christina skrattar inte längre, utan gråter, skriker, stretar emot och försöker intensivt hålla fast i räcken och bromsa honom. Hon sparkar och slår, försöker ta sig därifrån. Till slut får mannen nog och slänger ned henne på golvet och binder fast hennes händer och fötter Hon försöker fortfarande ta sig bort, men varför har hon ingen aning om. Kanske någonstans i bakhuvudet vet hon att det är hennes dödsdag, eller så vill hon bara inte sitta i den elaka stolen. Men hon får hårda slag när hon fortsätter göra det svårt för mannen, hon vill inte ned. Inte alls.

Ashton drog in huvudet i precis samma ögonblick som en man vid namn Versu kom in. Han gick med bestämda steg ini rummet men stängde försiktigt dörren efter sig.
"Du ska ned nu." sade han med mörk röst och satte handbojar på honom.
"Vart ned?" frågade han nyfiket och skrattade. Det svarade han inte på.
Ashton tänkte precis fråga igen när Versu ryckte iväg och Ashton blev dragen på golvet genom korridoren.

"Släpp mig!" Två ord, de första orden som lyckats komma ur Chrissies strupe sedan de tagit sig nedför första trappan och hon börjat skrika och gråta. Mannen som nu faktiskt släpar henne stannar chockat upp, men släpper inte taget, vad nu då? Han visste väl att hon kunde tala. Repen runt benen har gått sönder, inte det bästa materialen till rep, och hon tar chansen att försöka sparka mannen. Som struntar i det och släpar henne vidare.

Ashton började skratta. Det var rätt roligt att skumpa nednför den ringliga trappan. Han landade plötsligt på en spik och tårarna trängde fram ur han ögon. Han grät och skrattade samtidigt, hade så ont. Samtidigt som han tyckte att det var fantastiskt rolig.
Hans blick drogs mot en skylt med en stol på. Han gjorde stora ögon och stirrade på skylten, han visste vad det vad. En liten vrå av hans undermedvetna kom ihåg en bok där en pojke blivit dödad i elektriska stolen. En likadan som denna.

När de kommer in i rummet ser man i princip bara mörker innan en flimrande lampa tänds och en kvinna dyker upp.
"Hej Christina. Vi ska göra dig en stor tjänst." Säger kvinnan och Chrissie betraktar henne med stora ögon. En tjänst? Henne? Vad ska det betyda? Kvinnan står vid stolen. Som om den inte var farlig, är den inte det? Mannen tar loss hennes rep om händerna. Kvinnan ler svalt och vinkar bort mannen, som går sin väg. När dörren stängs knäpper något till och Chrissie ser hur kvinnan ställer sig framför henne, precis bakom finns stolen.
"Så. Jag tycker om att jobba ensam. Vet du vad vi ska göra idag?" Frågar hon leende, med vaket intresse. Chrissie ser på henne med barnslig min. "Antog det." Svarar kvinnan med en suck och sätter sig i stolen, varför sitter hon där?

Ashton började streta emot och tog tag i allt han fick tag i.
Ville. Inte. Dö. Inte än. Han knep ihop ögonen och tog tag i en stolpe som han klängde sig fast vid. Mannen var nu rasande och drog så att han genast fick släppa samrodigt som han ramlade ned på golvet. Han kände blodsmaken i munnen och hörde ljudet av hur hans näsa krossades.
Han skrek och efter det blev han omöjlig. Han gät som ett abrn, skrek som en galning och blödde i munnen och ur näsan.
Om en vanlig människa sätt det kunde han svära på att denna någon sprungit sin väg. Utan att tveka.

"Så, saken är den. Snart kommer nästa och du måste vara klar till dess, så kommer du vara snäll eller elak?" Frågar kvinnan vänligt och Chrissie betraktar de bältliknande sakerna som hon spänts fast med förut.
"Snäll." Säger Christina simpelt och kvinnan ler mot henne.
"Trevligt." Christina tar några steg framåt och spänner fast kvinnan i ena armen innan hon springer runt hörnet, där spaken ska vara. Kvinnan... får panik. där hon sitter och försöker komma upp därifrån. Men för sent när Christina omedvetet drar på fullt och drar i spaken. Sedan kommer det fina ljuset igen, och ett högt skrik...

Ashton skrek tills han inte orkade mer. Det brände i halsen och magen sved av hunger.
Han slutade tvärt och mannen ställde ned honom mitt på golvet. Han harklade sig och sade stolt "Jag tog hit honom kä-" han tystnade och stirrade med stora ögon på liket
Ash stirrade också, men intenpå liket. Utan på flickan som dragit i spaken.

"Hon sa att hon skulle göra mig en tjänst." Säger Chrissie enkelt och stirrar mannen med det ljusa håret, som i sin tur stirrar på henne med så gott som vakna ögon. Ett väldigt sällsynt tillfälle när hon inte skrattar, eller beter sig som ett fån. Men dessa väldigt få stunder stannar inte länge. Mannen som kommit in med den ljushåriga rusar fram till stolen, troligen för att försöka få bort liket. Chrissie... drar bara i spaken igen. Men den här gången kommer det nog inte ha dödlig utgång.