Älskar du honom, Dominique?

extremt bra

Att det tog en sådan här lång tid med att skriva ett kapitel som jag inte ens är i närheten av nöjd med är helt otroligt. Lovar att jag ska skriva bättre i framtiden, detta är helt klart bland de sämre sakerna jag skrivit...

Ni är bäst! Tack för alla fina ord, värmer verkligen!

_______________________________
Kapitel 6:

Jag steg in i sovsalen för att byta om till middagen.
På mitt sängbord såg jag en drös med brev. Det var mest ”Hoppas du mår bra”- brev. Alla hade förstås sina avsändares namn skrivet. Förutom ett. Jag läste det om och om men kunde inte komma på vem ”S.M” var.
Jag bestämde mig för att strunta i vem det var, och istället fokusera på det jag skulle göra – byta kläder.
”Dominique, är du klar?” frågade Georgina som nu hade kommit in i sovsalen .
”Japp” svarade jag och hon nickade.
”Dags för middag då!” log hon.

Vi satte oss på våra vanliga platser.
”Helvete vad alla kollar på oss” sa Georgina.
”Tja, klart de är nyfikna” sa Lysander.
”Vadå nyfikna?” frågade Georgina helt oförståeligt.
”Georgina, vännen, vi har legat på sjukhusflygeln, de kanske undrar hur vi mår?” svarade jag med ett leende.
”Jaha. Åh gud, känner mig verkligen trög just nu” mumlade Georgina.
”Du är trög” flinade jag.
”Du kan hålla käften, Dom”
Jag skakade på huvudet och åt upp köttbullarna som fanns på tallriken.
”Ska du inte äta mer?” frågade Lorcan.
”Eh nej?” svarade jag med munnen full av köttbullar.
”Dominique! Prata inte med mat i munnen!” utbrast Georgina.
”Herregud…” mumlade Lysander. ”Du måste äta mer, Dominique, och du, Georgina, låt henne prata med mat i munnen om hon vill”
Jag suckade. Ibland kändes de som om de var mina extra föräldrar. ”Jag är inte hungrig”
”Dominique, du kommer inte klara dig på typ 5st köttbullar”
”Men snälla nån, jag får väl be husalferna om mat om jag blir hungrig” sa jag och reste mig upp och gick därifrån. Jag orkade inte med dem just nu.

Jag gick ner till sjön och såg att det redan satt någon vid bryggan.
”Hej James” sa jag. Min kusin vände sig om och log.
”Hej Domi” svarade han.
Jag satte mig bredvid honom och tittade ut mot sjön. ”Varför sitter du här?”
”Behövde tänka” sa han och tittade på mig. ”Själv då?”
”Samma. Har hänt så mycket på så kort tid att jag inte riktigt har kunnat tänka, och att sitta här på bryggan är ett perfekt sätt att få tänka i ro” sa jag med ett stort leende.
”Ja, vet du vem som förgiftade dig och Georgina ännu?” frågade James.
”Nej, för varken jag eller Georgina minns något…”
”Det förstår jag” skrattade han.
”Vadårå?” frågade jag, en aning oförståeligt.
”Du var rätt packad i slutet, du skulle följa med Malfoy till hans rum”

Omgggggggggg awesome!!!!!! Undrar vem "S. M" är ♥

Jättebra =D

Oh, den här tråden måste jag ju bevaka. 8D Jättebra!

Bra.

Bara så bäst, S.M = scprpius malfoy ^^
Tror jag iallafall

Åh, att jag äntligen hann och orkade läsa kapitlet.

Men det var jättebra!

Ny läsare! *bevakar*

Och jag tror jag vet vem S.M. är...

Jättebra, fortsätt skriva!