Zayven (PRS)

Raven tar sin tillflykt till taket igen. Vandrar på bjälkarna och har slukats av mörkret. Hon hör när stegen kommer närmare, men det bryr hon sig inte om utan fortsätter bara hoppa mellan bjälkarna och leta efter ett bra fönster, eller en simpel dörrspringa hon kan ta sig igenom.

Zyne skrattar hest och smiter in genom en liten dörr.
Han ser sig omkring i den nya korridoren och planerar genast en flyktväg.
Korridorens väggar täcktes av målningar av solar, regn, fåglar och träd i olika former.
Han tittade närmare på en, den föreställde en dimma som brede ut sig över hela duken. Men vid den högra ramkanten stod en svart skugga grät en pöl omkring.
Han såg lealöst på den, innan han fortsatte genom korridoren.

Raven följer ungefär hans exempel, men hon har hittat en taklucka som hon tar sig in igenom istället. Precis när hon kommit igenom ekar stegen genom korridoren under henne, rytande röster och oroligt tjatter fyller hennes öron och det avtar sakta men säkert när hon rör sig genom den nattsvarta gången som gömt sig bakom luckan. Hon tvingas krypa genom gången när den är alldeles för liten för att gå i när den snart breder ut sig och hon kan iallafall gå halvdant nu.

Zyne smet i sista sekund in bakom en tavla, som visade sig även vara en lönndörr.
Han hade alltid varit duktig på att hitta saker, saker som han egentligen i slutändan behövde göra sig av med.
Men lönndörrar var varmt välkomna.
Han såg sig omkring i rummet. En bokhylla täckte en av väggarna och resten täcktes av ritningar och skisser av underliga varelser, de liknade i viss mån varelser som levde här. Bara en ny art han aldrig sätt.

Raven letar sig fram i mörkret och innan hon visste ordet av såg hon smala, smala ljusstrimmor och eftersom de inte bränner henne kan det inte vara alltför farligt. Hon knuffar upp luckan, men det verkar inte bara vara det som faller när hon kommer ut ur tunneln.

Zyne såg tyst på alla saker som stod uppradade på bordet i mitten av rummet.
Han såg nyfiket på en glasbägare, en liten anteckningsbok och några skisser av vackra fåglar.
Han slog upp den lilla boken och läste den prydliga handstilen.
Kungen tror att han vet vad han gör. Men kungen har då ice rätt. Jag ligger två steg före honom i jakten på evig rikedom och- Zyne smälde igen boken. Han ville inte läsa det här, han visste ändå alldeles för väl vem det var.
Han såg upprört på boken och klev rakt ut ur rummet.

Raven tittar förvirrat uppåt och ser... träd. Allvarligt talat, har de här slottet en egen skog? Må så vara att kungen hade pengar men en egen privat skog var väl ändå för mycket? Inte för att Subete hade mycket skogar... det var Dokushas jobb men för tillfället hade Raven varit mycket gladare om skogen hade varit äkta och inte omringad av glasväggar.

(( Och nu händer.. O.o))

(( Vakterna kan hitta dem. XD ELLER så tar han fel väg ut och dyker upp i skogen. ))

((Raven får sällskap ))

Zyne skyndade sig att smita om genom en ny dörr. En alldeles mörkbrun med silverhandtag.
Han stirrade in i en ny korridor, en finare utsmyckat med rustningar och vackra masker med pärlor och sidentyg.
Han såg sog kvickt omkring när han hörde steg, och skymtade rörliga skuggor.
Han slog upp en lucka och hoppade ned, och lät locket falla ned efter honom.
Han såg nedni gräset och reste sig trött upp, gräs?
Zyne böjde sig ned och kände på grästet, en skog bredde sig ut framför honom. Men han var inte fri, glasväggar omringade skogen, och Zyne höjde på ögonbrynen.
En privat skog?
Han gick ett varv och stelnade till.
Blekansiktet?