Prs mellan mums och Hermione:D

Det står dukat med läckra rätter som väntar på att bli uppätna.
Våra handledare hälsar vänligt på oss och vi sätter oss vid bordet.
Jag hugger in på en gudomligt god kalvgryta med potatis och rårörda lingon.

Jag har aldrig ätit så mycket i hela mitt liv. I distrikt 11 livnärde jag mig nästan bara på brödet vi fick när jag och Julie skrev in oss för att tesseras.
När vi är så mätta att vi inte kan få i oss en bit till av den underbart goda maten går vi in i en annan kupé för att se på repriserna från slåtterdagen.

Efter maten går vi in i kupèn bakom för att se repriserna från slåttern.
Distrikt 1 börjar och en flicka vid namn Alicia O'sha och en pojke som heter Leroy Nacie ska vara med.
Nästa distrikt 2-mitt distrikt.
Ruth letar ivrigt i kupolen och ropar ett namn.
"Pomona Ricklending!"
Jag anmäler mig som frivillig och pojkarnas lott dras.
Eric anmäler sig som frivillig och vi väntar på distrikt 3.

Det känns väldigt nervöst att sitta och titta på sina motståndare, som både ser starkare och skickligare ut än mig och Joseph.
I distrikt 1 är det två artonåringar som dras, Alicia och Leroy. I distrikt två anmäler sig två frivilliga, Ellie och Eric, också runt arton, som ler mot varandra när de står på scenen. Båda ser faktiskt så pass schysta ut att jag undrar om de verkligen är skoningslösa mördare som de från tvåan brukar vara. Jag hoppas inte det.

I distrikt 3 är det en trettonåring och en sjuttonåring. De heter Patricia Cramer och Mark Sunburg. I distrikt 4 är det en artonåring och en femtonåring. Woody Alaner och Therees Rottningboyle.
Ingen av dem ser särskilt farliga ut, så det blir en lätt match. Undrar bara hur de andra deltagarna ser ut...

I distrikten 3 - 10 noterar jag bara vissa ungdomar. En trettonårig flicka med flätor, Patricia Cramer, från distrikt 3. En pojke från distrikt 6, William Newton, som ser ut som en mördarmaskin. Två syskon från distrikt 8, Phil och Isabelle Thorne. En pojke med Downs syndrom, Steve Carmichael, från distrikt 10.
Snart är det vi.

I distrikt 11 är det någon tjej som heter Zara Donner och en kille som heter Joseph Bright. Två personer som ser ganska starka ut, mycket starkare än vad ytterdistriktens spelare brukar vara.
I distrikt 12 är det en tjej som heter Melissa Hemswart och en kille som heter Bryan Thraang. Några ganska klena spelare.

Jag får från kamerornas perspektiv se hela slåttern i mitt distrikt, och de lyckades fånga upp varenda ord jag sa till Julie och till och med Joseph tysta "hej". Vi kommer tydligen aldrig kunna få vara ifred mer i resten av våra korta liv.
De visar slåttern i distrikt 12 också, där två magra sextonåringar lottas ut. Sedan visas Panems vapen, nationalsången spelas upp och sedan är det slut.

"Jag går och lägger mig.", säger jag.
"Jag följer med dig.", säger Eric och jsg tar hans hand.
Vi går till mitt rum där jag ska byta om till nattlinne.
"Nu får du titta bort.", säger jag till honom.
"Men Ellie..."
"Titta bort!"
Han tittar mot badrummet och jag greppar snart ett blått spettsnattlinne och trär det över huvudet.
"Så, nu är jag klar."

Joseph och jag går under tystnad bort till våra rum. När vi äntligen är framme och jag ska gå in stannar han.
"Zara? Kan vi inte bara glömma att jag sa det, då?"
"Du menar att vi bara skulle vara vänner igen och glömma allt, eller?"
"Just det."
"Men det går inte, Joseph. Vi ska börja mörda varandra inom en vecka. Bara en av oss kan vinna."
"Ja, jag vet. Men bara resten av livet, då?"
Jag kan inte låta bli att dra på munnen. Det är så typiskt Joseph.