Drakryttare

"Det är inget man kan, det är något man är född till, något som finns i blodet. De föds två per århundrande en kvinnlig och en manlig och det är ni två." förklarar Halt som om de var små oförstående barn."Ni är här, ni har nya ideer och alla folk litar mer på några som inte har något alls med kriget att göra än någon som har det." fortsätter Halt förklarande för att de skulle förstå deras roll i det hela.

Zyne förstod, och han bestämde sig för att gå med på det. Han såg på Halt, kanske var han knäpp, eller så var han själv det.
Men en liten del av honom började ifrågasätta om det här verkligen var någon dröm eller liknande.
Han såg på flickan, som tydligen hette Helira, sedan såg han tillbaka på Halt och sade med allvarlig röst "När börjar vi?"

Helira ser förvånat på killen som tydligen gick med på detta, men hon tänkte inte vara sämre vare sig hon trodde på det eller ej. "Ja, när?" frågar hon och Halt ser på dem som om de hade gett honom en ofantligt stor gåva. Han ler som om solen hade kommit, "Härligt, nu genast." log han och tänkte ta dem ut men stoppade dem sedan. "Ni kan inte gå klädda sådär, och var är era vapen?" frågade han förvånat som om han kommit på det nu.

Zyne såg skeptiskt på Halt.
"Vi är ju aliens, kommer du ihåg?" han viftade med handen framför ansiktet på honom och Halt skrattade lätt.
"Ja just det ja! Vi får gå till.. ja, en av mina kärast vänner helt enkelt." log han och blev lite skär om kinderna. Zyne gav Helira ett roat ögonkast och tänkte förvånat att även gamla gubbar från rymden kunde bli kära.
"Ta mina händer barn!" sade han glatt och höll ut händerna.

Helira utbyter den roade blicken med killen och såg sedan på Halt. "Va? ärligt. Först ska vi leda er i strid och nu skall vi ta din hand? Vi är inte precis småungar." säger hon och drar undan sin hand, hon tänkte inte gå och hålla någon gammal gubbe i handen.

"För tio år sedan kanske." sade Zyne och vägrade. Halt såg irriterat på dem.
"Jaja, ta vart ni vill!" han suckade och blängde på dem.
"Misstolk." sade Zyne med ett leende men gick inte närmar. "Okej då, men ta tag i min arm då, det viktigaste är att ni rör mig." sade han lugnt och försökte tvinga dem med blicken.

Helira frustade till av skratt vis Zynes ord men gjorde som Halt sa om det nu var så viktigt för honom. Hon tog tag om hans arm och höll ett undertryckt skratt om vart hon annars skulle ha tagit.

Zyne tar leende Halts arm och ser uppfodrande på honom. Irriterat skakar Halt på sig och muttrar någonting om dagens ungdomar igen.
Han knäpper med fingrarna och världen runt omkring dem bleknar. Genast slår Zyne upp ögonen, nu i ett annat rum.

"Wow, magiskt" utbrister Helira och Halt ser på henne, "Och vad trodde du? Jag är ju magiker." flinar han men ser upp då en rundlätt moderlig kvinna med rutig klänning och förkläde kommer mot dem. "Halt" utbrister hon glatt mot honom och ser frugande på hans sällskap.

Zyne släpper Halts arm och ser sig nyfiket omkring. En kvinna, en såda där typisk gammeldags mamma som finns i alla böcker oh filmer.
Han kände sig genast lite illa till mods. Vad skulle hända härnäst?