Mordet - Dramione

Bra

MER!!!!!

Awsome!!!!!!!!!!!!!!

Bra

Jättebra!

Jättttttebrrrra!!!

När kommer nästa kapitel?

jättebra!

bra!

Kapitel 5:

Hermione:

Jag satt kvar en stund vid trädet innan jag reste mig, tog väskan och började med tunga steg gå hemåt. Halvvägs hem tittat jag på klockan, som satt runt min handled. Kvart i sex. Jag började gå med snabbare steg, Ron skulle komma hem kvart över sex hade han sagt, och då skulle jag vara klar med maten. Solen höll på att gå ner i väst, och färgade London gul, och rosa. Det var mycket vackert i London när det skymde, men nu hann jag inte tänka på det. När jag kom fram till porten utanför vårt höghus, hade de hunnit bli mörkt. Trots det knappade jag lätt in vår port-kod utan att tveka. 5624, porten öppnades, och jag smet snabbt in och stängde porten snabbt. Inner-gården vid vårt hus, var inte mycket att skryta med. Till höger stod det en gammal ställningen med en rostig gunga som såg ut att vara minst 50 år. Färgen hade sedan länge försvunnit, och den såg ut att när som helst rasa ihop. Bredvid gungan var en liten sandlåda. På min högra sida reste sig ett jättestort träd, en kastanj trodde jag, men var inte säker. Jag gick in i höghuset där jag bodde på tredje våningen. Jag tog trapporna upp, hissen hade sedan länge inte fungerat och ingen hade kommit för att fixa den. Vid nummer 364 på tredje våningen stannade jag, och fiskade fram en nyckel ur väskan. Jag låste upp alla våra tre lås, och steg in i lägenheten. Skorna ställde jag i ett litet skoställ och vi hade köpt på marknaden och jag hängde upp min jacka på en krok. Innan jag gick in i lägenheten låste jag noga dörren. I min och Rons lägenhet fanns det ett litet kök, ett sovrum och ett vardags rum med en soffa, som kunde användas som säng när vi hade besök av någon. Jag steg in i köket. Klockan på väggen visade att den var 5 över 6, och tio minuter skulle Ron vara hemma.
Jag rörde ihop en pastasallad, som jag slängde i lite olika grönsaker. Jag dukade och satte fram allt på bordet. Klockan var halv sju nu och Ron hade fortfarande inte kommit. Efter ytterliga en kvart bestämde mig för att börja äta. När jag var klar, tog jag min tallrik, diskade den, gjorde fint. Ron visade fortfarande inga som helst tecken på att komma. Tillslut hällde jag ner den sista pastasalladen i en burk och satte in den i kylen.

När allt var klart satte jag mig i soffan, och tänkte över dagen. Jag tänkte speciellt hur jag hade reagerat när Harry hade sagt att han skulle få ett barn. Jag hade nästan glömt bort det, mitt miss fall som jag hade fått för ett halvår sedan.Jag trodde inte att jag skulle reagera så kraftigt nu i efter hand. Jag hade aldrig berättat för någon om det, det var förutom jag bara Ron som visste det.