Mentors childhood. (PRS)

((Nah, det går lite omlott. ))

Ariana erkänner, hon är inte i stånd att rusa efter honom just nu. Men hon kan inte låta bli. Hon sätter iväg efter att ha tittar bakåt mot där mannen varit förut, men han är borta och Ariana tänker inte mer på det men bromsar in när hon får syn på de andra barnen, de var väldigt många. Ariana har aldrig sett så många barn på en plats, eller så kanske hon inte varit tillräckligt uppmärksam. Men rädd för att bli avdankad så håller hon sig borta nu i början.

Felix når fram till skolgården ungefär samtidigt som Ariana. Mannen har han slagit ur hågen, det är bäst att inte tänka för mycket på sådant, han vill inte få sin första skoldag förstörd. Hela skolgården kryllar av barn, och de flesta verkar redan bekanta med varandra. Han har såklart sett barn i området där han bor, men han brukar mest leka med Ari, så ingen av dem ringer några klockor för honom.
Han vänder sig mot sin syster och ser frågande på henne, "Ska vi gå fram till några och prata?". Han är väldigt nyfiken på alla möjliga vänner som kan gömma sig på den här skolgården.

Ariana mumlar nästan ohörbart:
"Helst inte." Men det gör hon innan hon tittar upp och nickar svagt. "Okej." Ler hon mot honom och försöker hålla det tillräckligt övertygande och går fram till honom. Egentligen är hon inte den sociala typen men kanske kan det ändras nu. Men för henne eller Felix vet hon inte, men blir nog gladare om Felix får några bra vänner. Ariana är bara glad om hon slipper få värsta mobbaren på halsen.

Felix nickar och pekar mot några grupper med barn som verkar vara i deras ålder. Han siktar in sig på en som verkar innehålla både pojkar och flickor, eftersom han växt upp med Ari tycker han inte att sådant spelar någon större roll, men han vet inte vad Ari tycker, dessutom verkar den gruppen störst.
Han slätar till håret som rufsat till sig när de sprungit och börjar gå mot gruppen.
"De är säkert jättesnälla" säger han muntert, till både sig själv och Ari, och han hoppas verkligen att han har rätt.

"Mm..." Mumlar Ariana till svar och följer efter Felix under tiden som hon drar i det håret som fallit ur hennes förut så perfekta hästsvans. Hon drar ett ögonkast över hela gruppen och ser att det är flera olika personer, en del i flera olika åldrar. En kille med mörkt hår fångar hennes blick och Ariana tittar kvickt ned.
"Tja, vilka är ni?" Säger en pojkröst med en trevlig ton och Ariana vet inte vem som hälsar.

Snart har Felix nått fram till gruppen med Ari vid sin sida. Han ser sig omkring lite på de ansikten som möter honom, de flesta är vänliga, men vissa är en aning fientliga. Några verkar gå en årskurs eller två över honom, det är mest de som står för de otrevliga blickarna. Slutligen bestämmer sig ändå en killarna för att hälsa, en kille med mörkgrå bestämda ögon.
"Jag är Felix, och det här är min syster Ariana" säger han kvickt. Han tänker inte kalla henne Ari för risken att det skulle skämma ut henne för de här människorna, och det vill han inte. "Vi ska börja här. Och själv är du?".

"Namnet är Warren, trevligt att träffa ett nytt ansikte." Säger Warren och Ariana tittar upp när Warren går mot dem, och det är en lättnad för den blyga flickan när han sträcker fram handen mot Felix. "Jag går i årskursen över, men er har jag aldrig sett häromkring, bor ni långt bort?" Undrar Warren nyfiket.

Warren verkar vara trevlig, men det märks att han går året över Felix, han är verkligen stor. Därför känner sig Felix lättad när Warren räcker fram handen, det är som ett erkännande.
"Vi bor faktiskt i närheten, men vi har bara inte varit runt så mycket i området" svarar Felix. Han vet inte varför, det har bara varit så, han och Ari på sin egen kant. Men nu är det dags att även dem får lite nya bekantskaper. Han ser sig omkring på de andra i Warrens grupp och vinkar lite vagt med handen åt dem.
Han avbryts i sina tankegångar av ett fnitter till vänster om honom. Eller ja, inte ett fnitter då, utan en massa små hysteriska fnitter tillsammans.
Han ser undrande bort mot gruppen som är fnittrens källa. Den är lite avsides, och består bara av tjejer, och allas ögon verkar vara som limmade på Felix och Ari, nykomlingarna.
"Vilka är de där?" frågar Felix och rynkar ögonbrynen. Varför vill de inte stå här med Warren och dem andra?
Warren rycker på axlarna och himlar lite med ögonen, "Åh, det där är Selena och hennes vänner". Han verkar tycka att den förklaringen räcker gott och väl, och Felix känner inte för att fortsätta fråga. Han får ju inte verka som om han inte förstår något.

Ariana betraktar flickan i mitten, hon står ut. Hon är i Arianas ålder och står där ändå med smink och visar upp sig med allt hon har, hon kanske är äldre ändå. Det skulle inte förvåna henne speciellt om det var så, att Selena var äldre. Men när Selena tittar åt Arianas håll känns det som tusen knivar riktas mot henne när den andra flickans ögon är rent av hatiska, hur kan man titta så på en främling? Det är helkonstigt. Ariana viker dock inte med blicken, hon är för dum för att inte göra det och det blir Selena som viker undan.

Felix fortsätter att titta åt Selenas håll, inte öppet såklart, för det är inte fint att stirra, men tillräckligt för att Selena ska märka som hon stirrar själv. Blickarna verkar dock inte besvära Selena det minsta, hon ser snarare ut som om hon försöker kalla åt sig dem som hon fnittrar och viftar med händerna.
Han suckar lite lätt och tänker att tjejer är ett mysterium. Förutom Ari då såklart.
Precis när han börjat tycka att han borde komma på något att säga prasslar det till i en mikrofon, och en röst säger "Kan alla vara snälla och titta hit ett ögonblick?".