The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

((Sorry xD))

Amy skrattar lite och tittar på honom.
"Ja, det tror jag. Hurså?"

"Tänk om man kunde studsa upp igen om man ramlade ned härifrån, skulle inte det vara rätt fräckt?" Svarar Robin och tittar ned mot marken som är svagt upplyst av några lyktor.

Amy tittar också ner. Hon föreställer sig hur det skulle kännas.
"Ja, faktiskt..." svarar hon tillslut, drömmande.

Robin minns lekarna de lekt förut, när de varit mindre. På senare tid hade han och Amy inte snackat så mycket. Men det var den gamla goda tiden, gissar han på. Han håller sig tyst innan han för skojs skull klättrar över räcket.

Amy ler och svingar sina ben över räcket så att hon sitter på det, precis som hon gjorde tidigare.
Nu när hon sitter där bredvid Robin kommer hon ihåg hur de lekte när de var små. Hon saknar det lite, då allt inte kändes lika hopplöst då som det gör nu.

Robin tittar upp i himlen och betraktar de miljontals små ljusen som pryder himlavalvet, det är inte ofta man ser dem så klart - stjärnorna alltså. Det är vackert. Fruktansvärt vackert.

Amy följer Robins blick upp mot stjärnorna. Hon älskar att titta på dem. Bara drömma sig bort...

(*sabbar hela stunden ftw*)

"Vad gör ni två härute?" En röst rycker upp Robin till verkligheten. Det är en i personalen som dessutom får hon ramla bakåt och slå i golvet, bättre inåt än utåt.

Det plötsliga uttalandet får Amy att falla handlöst ner på balkongens golv. Stönande sätter hon sig upp och gnider sig i bakhuvudet.

(honom* ... hur kunde jag missa att skriva det? >_<'' Okej, sorry. Behövde bara poängtera det för mig själv.)

"In med er och i säng, spelar ingen roll vad ni har för ursäkter!" Fortsätter kvinnan, Robin reser sig med en suck och lägger händerna i fickorna innan han går in.