Susan Bones och den oskyldiga (?) Kendra Smith

Här kommer kapitel 8!
Jag gillar korta kapitel, det är skönt att läsa. Iallafall i böcker. I ff;s är det lite jobbigt. Säg till ifall ni vill ha längre kapitel.


Kapitel åtta
Samtal vid sjön
Susan satte sig ner bredvid Dumbledore. ”God morgon, sir.” sa hon.
”God morgon, Susan. Hur var din första dag tillbaka i skolan?”
”Jättebra, sir.”
”Du behöver inte kalla mig det, säg Albus eller ingenting.”
”Okej... Albus.”
”Du undrar nog varför jag ville att du skulle komma hit så hastigt?”
”Ja”
”Tänkte väl det. Nåja, den första rättegången är på Torsdag nästa vecka, och jag har meddelat Wizengamot att du ska försvara Kendra. Det betyder att du måste ha bra koll på den gamla rättegången och vad det fanns för bevis då. Jag föreslår att du reser med flampulver till Kendras kontor där hon, om jag inte misstar mig, har flera mappar som innehåller material från den förra rättegången. Jag har samtalat med Kendra och hon säger att du gärna får kolla igenom dokumenten, även om 'de är så tråkiga att man somnar'. Går du med på mitt förslag?”
”Öh... Ja, det gör jag väl.”
”Så bra, då behöver vi inte oroa oss för det. Är det någonting du undrar?”
”Från vilken spis ska jag resa?”
”Sprouts, du ska möta henne på hennes kontor klockan 6 ikväll. Och du måste vara tillbaka på Hogwarts innan Midnatt. Annars blir inte skolledningen så glad. Nu föreslår jag att du går till din första lektion, som visst är... Öh... Örtlära!”
”Okej, tack för intstruktionerna!” ropade Susan över ryggen när hon gick mot växthusen.

Resten av klassen var redan där och Sprout såg lite otålig ut när Susan kom. ”Växthus 8 idag.”, sa hon och gick före dem till ett runt växthus med flera krossade rutor. Utanför växthuset stannade hon.
”Härinne finns ytterst farliga växter, därför måste ni vara på er vakt. Vi ska den här terminen bland annat arbeta med giftiga tentaculor. Vi börjar med dem den här lektionen. Giftet används i mediciner mot bett. Forskare har precis kommit på det. Idag ska vi bara beskära växten. Grenarna som är gula ska bort. På bordet ligger det sekatörer. Nu går vi in.” Sprout gick in i växthuset. Elverna följde hennes exempel. Susan tog upp en sekatör och skulle just ta och klippa av en fruktansvärt gul gren när hon kände en hand på sin axel. Hon vände sig om och stirrade rakt in i HarryPotters ansikte. Hon sa ingenting men såg ut som ett mänskligt frågetecken.
”Jag hörde om din faster, det var tråkigt att höra, hon frigav mig på mitt förhör.” ,sa han. Susan slutade inte att se ut som ett frågetecken. Hade Harry inte sett Amelia i Stora Salen?
”Ja, hon var min sista släkting. Jag saknar henne.”, sa Susan.
”Nog med prat! Nu börjar vi!” sa professor Sprout. Harry gick tillbaka till sina kompisar och Susan klippte av den gula kvisten.

”Vad ville Harry då?” frågade Hannah när de var på väg till lektionen i trollformellära.
”Han 'beklagade' att Amelia har dött, som om han bryr sig det minsta! Jag slär vad om att Hermione sa åt honom att göra det för att jag 'ser ledsen ut', eller nåt liknande.”, sa Susan ganska surt.
”Typiskt dem. Kommer du ihåg förra året i DA när Inkvisitorspatrullen fick tag i den där listan som vi skrev upp oss på? Det var hemskt, Filch gick omkring och snokade runt alla som hade skrivit upp sig.”
”Det var verkligen hemskt”
De hade kommit fram till klassrummet och satte sig längst bak.
Flitwick kom in allra sist i klassrummet.
”Idag ska vi se hur långt ni har kommit i erat arbete med greppbesvärjelsen. Nästa vecka börjar vi arbeta med Aguamentibesvärjelsen, ni ska kunna behärska båda innan Halloween. Ta varsin låda och försök att öppna dem” han trollade fram ett par lådor ” och när ni tror att ni kan det tillräckligt bra, kommer ni fram hit så att jag får bedöma erat test. Och jag vill att ni tänker på detta, greppbesvärjelsen är mycket svårare att använda på till exempel burkar, eftersom man måste använda två händer. Lådor är det enklaste, men även det är ganska svårt.”
Susan kunde besvärjelsen och rörelsen, men lådan ville ändå inte öppna sig. Hannah lyckades inte heller särskilt bra, hennes låda ville inte öppna sig, däremot vill lamporna i taket släcka sig.
”Jag fattar det inte”, mumlade hon för sig själv.

När lektionen var slut myllrade eleverna ut ur klassrummet. Susan, Wayne och Hannah gick mot lektionen i forntida runskrift. När de svängde runt ett hörn fick de en obehaglig överraskning. På golvet låg en blodig människa. Professor Babbings.

Jättebra, både detta kapitel och det förra! Jag gillar att du alltid avslutar kapitlena spännande, det gör att man bara vill fortsätta läsa!

Författareknep, hehe

Tillägg 9 januari 2013:
Lite info om några av karaktärerna:

Hannah Abbott

Hon var med i DA. Under fjärde året stödde hon Cedric Diggory. Bästa ämne: Örtlära. Hannah är en ganska lättpåverkad person som typ 'stoppar i sig allt som folk säger', fast hon är väldigt lojal mot sina närmsta vänner, inte lika lojal mot den 'yttre' kretsen. Blont hår, ganska lång, gröna ögon. Renblodig.

Wayne Hopkins
Finns inget att ta från wikin, får hitta på lite själv, okej; ärlig, lojal, modig. Ljust brunhårig, som kaffe med mjölk! Halvblod. Bästa ämne: Trollformellära. Ganska kort.

Justin Finch-Fletchley

Ärlig, men inte särskilt lojal. Blev förstenad under andra året (mugglarfödd). Medellång. Brunt hår. Utomhusmänniska. Bästa ämne: Talmagi.

Ernie Macmillan

Kan var ganska taskig, men lojal mot de närmsta. Gillar Harry Potter mer än både Wayne, Susan, Hannah och Justin. Ganska lång.
Smart. Klarar de flesta ämnena. Bästa ämne: Förvandlingskonst. Renblodig.

Susan Bones

Rödhårig. Inte så jättebra i skolan. Väldigt lojal och ärlig, även mot de som inte är det mot henne. Lite besserwizzer när det gäller Astronomi, eftersom det är hennes bästa ämne. Ganska lång. Halvblod.

Kendra Smith
Väldigt trött. Brunt hår med några gråa strån. Stora ögon. Blir sällan förvånad. Renblod.

Ja, jag vet. Jag är USEL på att beskriva personer. Säg till ifall ni vill ha bättre beskrivningar eller fler bilder. Och kom ihåg att ni måste kommentera det här inlägget innan nästa kapitel kommer.

Hinner tyvärr inte läsa fortsättningen idag, men jag LÄÄNGTAR tills i morgon då jag förhoppningsvis hinner.

Nu kommer ett till författare knep, nämligen...




Kapitel nio
Dumbledores gissning
”Hon är död”, sa Wayne.
”Ser så ut iallafall.”, sa Hannah. ”Vänta här så hämtar jag en lärare.” Hannah sprang iväg och lämnade Susan och Wayne ensamma med den döda kroppen.
”Undra vem som dödade henne”, sa Wayne.
”Eller vad.”, sa Susan och satte sig ner på golvet.
”Du menar som basilisken?”
”Ja, inte nödvändigtvis så stor.”
”Du kanske har rätt, hon ser ganska skrämd ut.”
”Flytta på er”, sa en röst bakom dem. ”Rektorn kommer!”
”De kan stå kvar, Argus.”, Susan vände sig om. Där stod Dumbledore med en snopen Filch bakom sig. Dumbledore gick fram till kroppen. ”Hon är död. Ta med henne till Madam Pomfrey så att hon kan undersöka henne, Minerva. Jag vill att ni tre” han pekade på Hannah, Susan och Wayne. ”följer med mig till mitt kontor med en gång tillsammans med Pomona. Filius, kan du informera eleverna om att lektionen har blivit inställd?”
”Självklart Albus. Jag ska göra det nu.” Flitwick pilade iväg genom korridoren.
”Nu går vi upp till mitt kontor, kom.”, sa Dumbledore och började gå. Sprout, Hannah, Wayne och Susan följde efter. Det kändes som de gick genom hela slottet innan de kom fram till en ful stenfigur.
”Chokladkaka”, sa Dumbledore och gick in. De andra följde efter. ”Varsågod och sitt”, sa Dumbledore och viftade mot några stolar. Själv satte han sig bakom skrivbordet. Kontoret var lätt ovalformat. På väggarna hängde porträtt på tidigare rektorer. Susan såg att Hannah, Wayne och Sprout hade satt sig och följde deras exempel.
”Kan ni berätta för mig exakt vad som hände efter att ni hade lämnat Pomonas lektion.”, bad Dumbledore.
”Vi började gå till lektionen i forntida runskrift. Vi gick över gräsmattan utanför Stora Salen, in i entréhallen. Sen tar vi korridoren till förvandlingskonstavdelningen och sen vänster. Där låg professor Babbings.”, sa Hannah.
”Och ni rörde aldrig vid henne, eller hur?”
”Nej, det gjorde vi inte.”, sa Wayne.
”Vad tror du har hänt Albus?” frågade Sprout.
”Det är sammanlänkat”, muttrade Dumbledore för sig själv.
”Med vad?”
”Kendra. Jag gissar att Bathsheda visste något som kunde hjälpa henne, och därför blev hon mördad. Och det betyder att vi har en mördare ibland oss. Alla ska samlas i Stora Salen om en kvart. Hämta dina elever från sällskapsrummet, jag ska se till att de är där, Pomona.” Sprout skyndade ut ur rummet. ”Och jag vill att ni tre går till Stora Salen”, forsatte Dumbledore och tittade på Wayne, Hannah och Susan. De skyndade efter Sprout men gick in i Stora Salen istället för att gå till Hufflepuffs sällskapsrum. De satte sig vid hufflepuffbordet. Salen var nästan tom, det var bara några elever som satt och gjorde sina läxor där.
”Alla elever ombeds gå till sina respektive elevhems sällskapsrum, förutom miss Bones, miss Abbott och mr Hopkins som ska stanna i Stora Salen. I era uppehållsrum får ni mer information av era elevhemsföreståndare.”, ekade Dumbledores röst runtom i slottet. Eleverna som gjort sina läxor tog med sig sina läxor och gick.
”Vad tror ni ska hända?” frågade Wayne.
”Dumbledore ska väl säga att Babbings har dött, eller så gör elevhemsföreståndarna det.”, svarade Hannah.

Efter ett tag kom alla elever in i Stora Salen, åtföljda av lärarna. När eleverna hade satt sig vid elevhemsborden och lärarna vid honnörsbordet ställde sig Dumbledore vid talarstolen.
”En lärare har blivit mördad”, sa han med en röst som ekade in i allas öron. Mördad, mördad, mördad.





Ni vet att jag behöver kommentarer, de ger mig lust att skriva!

Bra!

Så, nu har jag läst ikapp. Superbra som vanligt.

Åh, jag älskar den här ff.en! Jag gillar att det är ganska korta kapitel, trots att jag gillar långa också, haha. De gör att jag hinner läsa även fast jag inte har så mycket tid på mig.

Fast de här kapitlen är nog bland de längsta av olika ffs som jag har läst här på mugglis. Så det ärlite kul att det kan uppfattas så olika.

Ja, jag har läst en del med längre kapitel, och en del med kortare.