Allt för dig

Superdupermegabra
Det var helt underbart

taaack

Det var bara sanningen

Nytt kapitel igen. JAg fick en helt grazy tanke när jag började skriva, och det märks i det här kapitlet. Vi får se hur det blir.

James skickade iväg sig uggla genom det öppna fönstret, samtidigt som han hörde dörren slås igen.

- Vem är det du skickar brev till hela tiden? Frågade Sirius och dunsar ner på James säng mednas han drar av sig en av sina skor.
- Ingen speciel, muttrade James medans han stängde fönstret.
- Visst vet du att man märker at du ljuger när du muttrar? Frågade Sirius glatt.

James svarade inte, utan blängde bara surt på sin bästa vän.

- Är det en tjej? Eller är det ett av dina bortkastade försök att ragga upp Lily? Frågade Sirius.
- Jag kommer inte berätta vem det är! Fräser James

Sirius tittar stor ögt på James, som om han inte trodde på vad James sa.

- Du dejtar väll inte Lily? Frågade han med förvånat.

De stirrade på varandra. Hur kunnde Sirius ha kommit på det?

- Var har du fått det ifrån, muttrade James, men ångrade sig genast. Han hade muttrat.
- Du har alltså fått henne till slut? Hur? Vad använde du för trollforlem? Frågade Sirius och reste sig upp från sängen medans han stirrade på honom.
- Jag har inte ”fått” henne, försvarar sig James, men vet att det är försent nu.
- Vänta bara tills Måntand och Slingersvans får veta, tjöt Sirius glatt och skuttade iväg mott dörren.
- Du säger inget till någon! Skrek james och kastade sig efter sin vän.

Han grep tag om Sirius midja, och de tummlade omkring på golvet. James hamnade slutligen ovanför Sirius och stirrar honom stint i ögonen.

- Du, säger igenting, flämtar han argt.
- Jag skulle kunna kyssa dig nu om jag ville, kan du akta ditt ansikte? Frågade Sirius oberört.

James rulade av Sirius och blängde argt på den flinande Sirius. Han hade en stark känsla av att Sirius bara skulle ”säga till några stycken” och plötsligt skulle hela skolan få veta det.

- Sirius, Tramptass, om du säger någonting, kommer Lily aldrig vilja träffa mig igen, och då kommer jag offentligt döda dig! Varnade James.
- Visst. Allt för dig, gammle vän, sa Sirius glatt.
- Visst vet du att jag kommer bevaka dig tills Lily går med på att berätta att vi träffas? Frågar James.
- Du, jag kommer smitta undan dina klor, muttrar Sirius, men James försåtr att det betyder ”Jag ska faktiskt inte säga någonting!”

Sirius lämnade rummet, och James sjönk ner på sin säng. Det hade alltid var någonting med Sirius, någonting specielt. Han blev alltid annorlunda när han var med Sirius.

Ibland undrade James om han egentligen bara var kär i Liy för att försöka glömma sannigen om Sirius. Och nu när Lily hade börjat gilla honom med, känndes det inte rätt. Det blev helt enkelt fel. Men hur skull han kunna vara kär i sin bästa vän? Det gick inte, speciellt inte nu när han och Lily hade börjat dejta. Det gick bara inte. Men han kunne inte fly från sannigen länge till, det hade aldrig varit Lily för honom, det fanns bara en person för honom, och det var Sirius han älskade.

Varför hade han skickar det där idiotiska brevet? Varför hade det varit till Lily, och inte till Sirius? Han var förvirrad, han villa ha Sirius, men det hade som alltid varit Lily och James, trots att Lily hade hatat honom. James skulle hur osm helst aldrig kunna vara tillsamans med en kille, så James blev ”kär” i Lily för att glömma Sirius, men det funkade inte.

Dörren öppnades och Sirius kom in igen. Han dunstade ner bredvid James och log mott honom.

- Du är väldigt dålig på att bevaka mig, sa han och knuffade James lätt i sidan.

James tittade på honom, och försökte kasta av sig sin tankarna om Sirius. Sirius log mott honom igen och drog upp honom på fötter.

- Du missar middagen om du tänker sitta här hal dagen, sa han och drog ut James ur rummet.
- Jag är inte hungrig mummlar James.
- Då får du hålla mig sällskap, muttrar Sirius tillbaka. De hade haft den disskutionen många gånger.
- Jag kan inte bärga mig att se dig gluffsa i sig matt, säger James ironiskt.
- Jag förbjuder dig inte att inte äta, säger Sirius och vänder sig om.

Han stirrar James rakt in i ögonen, så där som han helt plötsligt kan göra, utan att man riktigt har gjort något.

- Du kan inte låta en tjej göra att du inte äter, säger han allvarligt.
- Det har inte med en tjej att göra, viskar James.
- Vad är det då? Du har inte ätit på flera dagar? Frågar Sirius.

”Det har med dig att göra”

- Det är inte sant, att jag inte orkar äta matt hela tiden är inte så kosntigt! Jag är inte som då! Säger James och börjar åg igen.
- Du var inte så här förut, säger Sirius, men låter ämnet falla.

”Sirius, jag älskar dig!”



Gott nytt år på er!

wow kan knappt vänta till nästa kapitel

Tack HÅller på med det just nu

Super!! Gott nytt år på dig med

Jag komme inte sluta med den här ff:en, bara ta en liten paus. Det är så mycket som händer just nu, att jag inte alltid orkar skriva, och känner mig ofta pressad att skriva. Jag kommer förmodligen skriva ett kapitlet då och då.

okii, synd

Synd men det gör inget