Delena [Privat rollspel]

Elena tittade undrande på Damon och vände sig sedan på Stefan som flinade mot Damon.
"Visst. Elena jag följer med dig till skolan.." sa Stefan och log mot henne. Elena log och nickade, satte på sig sina skor, vilket även Stefan gjorde. Elena öppnade ytterdörren och tittade på Damon.
"Hejdå, Damon" sa hon kort.

Damon klappade Stefan hårt på axeln då han gick förbi. "Vi ses snart, Elena. Och så kommer ni ihåg att sköta er i skolan!", sade Damon och blinkade diskret mot Elena. Han hade ingen aning om vad han skulle göra resten av dagen, men något hittade han förstås alltid på i slutändan.

Elena och Stefan gick ut ur huset och gick mot Jennas bil. Elena vände sig om och log. Hon tog upp bilnycklarna och gav dom till Stefan.
"Du kör" sa hon och kysste honom innan hon satte sig i bilen. Stefan grymtade och satte sig i förarsätet. Han startade motorn och började köra mot skolan

Damon visslade muntert på vägen mot sitt blodförråd, men halvägs nerför trappan ekade hans telefonsignaler genom det nermörkta källarrummet, han tände strålkastaren i taket och drog slött upp telefonen ur den svarta jeansfickan.
"Yes, Damon.", svarade han frånvarande samtidigt som han öppnade luckan till blodkylskåpet. "Hej Damon, det är Carole.", svarade en glättig kvinnoröst. Han höll kvar luckan öppen när han svarade med ett påklistrat leende på hennes tilltal "Carole, trevligt! Något ni behöver mig till?". "Ja, tyvärr måste jag säga. Har du något för dig idag?", sade Carole med en lite dämpad ton. Anledningen till att Damon tillhörde rådet varv enkel, ingen skulle misstänka Salvatores som vampyrer och han fick reda på viktiga nyheter i förväg. "Inget planerat i alla fall, du kanske skulle föreslå att vi skulle prata personligen?", svarade Damon formellt. "Gärna, kom till mig snarast, det är tur att vi har dig Damon.", sade Carole återigen överdrivet glatt. "Jag är redan på väg du sköna.", avslutade han charmigt och började gå uppför trappan mot ytterdörren.

Stefan svängde in på skolparkeringen och parkerade den. Han gick ur bilen och höll upp dörren till Elena.
Elena log mot honom och steg ur bilen.
Hon tittade sig omkring, och fattade tag om Stefans hand. Tillsammans gick dom mot klassrummet.
"Elena?" Elena vände sig om och fick syn på Bonnie, det var ett tag sedan hon träffade henne. Hon gick fram till Bonnie och kramade henne.
"Hej, Bonnie" sa Elena glatt.
"Ska du till skolan nu?" frågade hon och sneglade mot Stefan. Elena nickade.
"Ja.. typ." sa hon och vände blicken mot Stefan.
"mhm" mumlade Bonnie.

Damon hade tagit bilen till Lockwoods, och var nu framme. Han stängde av motorna och började promenera mot ingången, han funderade över vad som hade hänt, det fick inte vara ännu ett vampyrproblem.
Ringklockssignalen utförde sin melodi och ett par klackar smattrade mot golvet och kom närmre. Dörren öppnades av en kvinna som gjorde allt för att dölja sin ålder, och lyckades någorlunda väl. "Damon, stig in!", sade hon och log ett stort felfritt leende. Han log snett och gick in i hallen, där han hängde av sig sina ytterkläder. "Du får ursäkta röran, dessa dagars städare gör verkligen inte något bra jobb.", sade Carole medan de gick genom korridoren, Damon såg inte ett enda tecken på röra men log ändå medlidsamt. Carole öppnade glasdörrarna till ett kontor designat i rött, och bad honom slå sig ner i en av de två sofforna.

Elena och Bonnie gick tillsammans in i klassrummet, satte sig på sina platser, följt av Stefan. Alaric, kom in i klassrummet och log mot Elena, som besvarade leendet. Snart fylldes klassrummet på av elever.
"Godmorgon elever, hoppas ni sovit gott. Och gjort era hemläxor" sa Alaric och en kör av suckande elever hördes i rummet. Elena tittade ned på skrivbordet, hon hade fullkomligt glömt att göra sina läxor.
Förmodligen hade inte Stefan gjort dom han häller. Elena vände blicken mot honom och fick ett leende av honom. Har du gjort dina hemläxor? mimade hon leende mot Stefan som skakade på huvudet. Elena gjorde tummen upp och log stelt.

Damon satte sig i soffan och såg på medan Carole hällde upp te i två porslinskoppar som såg väldigt värdefulla ut. "Tack", sade Damondå Carole räckte honom koppen. Carole satte sig försiktigt ner i soffan bredvid Damon och rätade ut den svarta klänningen hon bar. "Jo, rådet har åkt på ett bekymmer som du kanske redan räknat ut.", sade Carole bekymrat och tog en liten klunk av teet, hon torkade sedan av kanten där hon druckit med en bit av servetten hon även lagt fram. Damon drack också en klunk av det heta teet som smakade blåbär och nickade åt Carole att fortsätta. "På den senaste tiden har många invånare fått minnesluckor, dessutom efter en olycka, vad som innefattar alla olyckor är två bitmärken på halsen. Vi har alla insett det, vi har inte utrotat alla...", sade Carole dröjande och osäkert, "de är tillbaka igen."

"Nu kan ni lämna lektionen" sa Alaric, då dom äntligen slutat. Alla elever gick ut ur klassrummet inklusiv Elena och Stefan.
Stefan kramade Elena och mumlade snabbt hejdå.
"Vart ska du?" frågade Elena.
"Jag ska till mitt hem, jag borde inte vara här.." mumlade han. Elena suckade tog hans hand och log.
"Säkert?" frågade hon. Stefan nickade och log.
"Då följer jag med" Elena vände sig mot Bonnie.
"Följer du med?" sa hon och Bonnie skakade på huvudet.
"Jag vill inte skolka" mumlade hon bara.
"Okej.." Elena vände sig återigen mot Stefan.
"Elena, du borde vara i skolan" sa Stefan menande.
"Nejdå." muttrade Elena och satte fart mot Jennas bil. Hon stannade snabbt vände sig om och sa:
"Vi kan väll besöka Caroline på sjukhuset först?"
Stefan grymtade och nickade.
"Visst" sa han kort och dom gick arm i arm till bilen.

Damon svor inombords, men försökte kontrollerade den ilska han egentligen ville släppa ut. "Men vi har ju utrotat alla, eller hur?", sade Damon så förvånat han kunde förmå sig. Det hade inte varit Damon, han hade alltid dolt sina spår, och inte gjort någon 'illa' på länge. Det var heller inte möjligt att nya vampyrer lagt beslag på staden, han skulle ha märkt dem denna gång så lyhörd han uppmanats att vara. "Jag är rädd att fallet är så, en ny 'klan' eller vad man nu kallar det måste vilja hota oss igen.", sade Carole en aning uppgivet och drog fingret över bordet av marmor som stod mellan de två sofforna.