Det sjunde året

Om det nu var Lucius, vilket han sannerligen trodde, skulle han hämnas genom att skada hans lilla iller till son så svårt att hans far verkligen skulle få höra om det.
Han öppnade chokladgrodekorten, men fick inga nya. Men han fick ett nytt Harry Potter, och kastade ut det genom tågfönstret. Den äckliga lilla ärrpannan vågade sig inte ens tillbaks till Hogwarts, och han skulle rädda trollkarlarna från Voldemort? Visst.

Cara visste inte om hon skulle känna sig lättad över att vara tillbaka på Hogwarts eller inte? En sak visste hon, dödsätarna skulle göra det jobbigare för henne. Ibland undrade hon hur hennes far kunde vara så blind? trodde han verkligen att hon fortfarande var en liten flicka? och efter alla timmar han och Severus tränat henne i alla dess möjliga saker borde han ha lite mer tilltro till henne. Hon reste sig upp och klev av tåget. Genast kände hon att vädret var ruggigare än det varit London, men nu var det ju ändå i Skottland. Hon gick mot vagnarna och såg på testeralerna. Hon kunde inte låta bli att klappa dem, de hade alltid fascinerat henne. Hon satte sig i vagnen och väntade på att den skulle börja åka

Vildvittra går laura i geiffindor nu....??

(Vet inte, men kanske Gryffindor?)

James vaknade till från sin matkoma av att tåget plötsligt stannade och steg upp för att göra samma anti-besvärjelser igen. Sedan gick han ut till perrongen vid Hogsmead station och såg på de förvirrade och rädda förstaårseleverna. Självklart var de färre än de brukade vara, eftersom deras föräldrar var för rädda för att släppa iväg dem. James trodde dock att de skulle vara mycket säkrare på Hogwarts, eftersom de antagligen skulle bli straffade för att ha trotsat den nya obligatoriska lagen. Han flinade och letade upp en tom vagn, bärandes på sin trollstav och sin favoritbok.

Cara tittade på regnet som började falla och log stort. Regn var något av det bästa hon visste, och vad fanns det att inte gilla? Vagnen stannade mjukt och hon klev enkelt ut. Men att kliva ut ur en vagn var inget svårt. Hon såg på killarna som stod en bit bort, men hon tänkte inte prata med dem! Hon ville inte umgås med människor som var slavar åt hennes far. Hon steg in genom entrén och stora salen. Hon var nyfiken på hur de andra skulle ställa sig till Sev som rektor. Och allt annat som var nytt. Hon satte sig vid Slytherinbordet och som vanligt höll människor lite avstånd till henne. Något som ibland kunde irritera henne, men inte idag.

(Hufflepuff )

Laura satte sig i en vagn full med ett par Claware, andra året gissade hon för de var väldigt så. De blickade nervöst ut och Laura funderase på vad de hade att vara nervösa för? Hogwarts var ändå säkert en säker plats trotts alla nya regler, dödsätare och Snape som rektor. Laura rynkade på pannan, hon gillade inte Snape eller ja hon gillade inte trolldryckskonst och då inte Snape. Plus att han behandlade hufflare som en skock fårskallar vilket hon deffenitivt inte var.
Vagnen stannade och hon hoppade ur, hon tänkte på allt på allt och kriget som skulle komma. Ja på sätt och vis kunde hon ha det bra, familjen fanns inte mer och vänner hade hon aldrig haft, nu hade hon bara sig själv att bekyra sig över, tänkte hon dystert då hon satte sig vid hufflarnas mycket folktomma bord.

Måntass vi är fortfarande på sorteringen

( xD *lite röd i ansiktet* )

Katherine ser på rätt utråkad men klappade glatt när dom ända fullblodiga kom ner hon tittade dystert på

Cara följde första årseleverna med blicken. De flesta av dem såg sig nervöst omkring och hon antog att det här inte var vad de hade väntat sig. Andra såg sig stolt omkring och hon förstod att det var barn till dödsätare eller renblodiga. Hon tittade på McGonagall när hon gick ner och började ropa upp dem. Cara tyckte hon såg ut att vara mer sliten än innan. Hon undrade hur mycket kriget som nalkades egentligen tog ut sin rätt på människor? Cara lekte uttråkat med kniven, hon hade svårt att förstå vad människor var rädda för? Var de rädda för att hennes far skulle vinna? Hon hade väl lika mycket att frukta? om Harry vann så skulle hela hennes värld rasera, trotts det oroade hon sig inte, det tjänade inget till. Hon såg hur den sista eleven sorterades till Hufflepuff och hon tittade upp mot Severus som ställt sig upp.
"Det är nya tider, något som ni redan vet om! Gör det enkelt för er och se vad ni har framför er. Ni har två val, byta sida eller bli straffade för det" började han. Cara hörde att det inte var hans ord, det var något hennes far bett Sev säga. överallt fanns hennes far och styrde allt runt henne. "Välkomna tillbaka och jag hoppas ni fattar det rätta beslutet" avslutade Severus och Cara insåg att hon missat vad han sagt i mitten, inte för att det bekymrade henne direkt. Hon såg på maten framför sig och började äta