Arvtagaren privat

Jag såg Enya sjunka ihop i sadel när något träffade mig i bakhuvudet och det svartnade för ögonen.

Allt var svart, men jag kunde inte vara död, för jag kände smärta i bröstet. Det kändes som om något hade försvunnit från mig, som om halva jag var död.
Jag förstod inte vad det innebar, men plötsligt blev jag förskräckt.
Sayn! viskade jag med sinnet.
Han svarade inte.
-Jag skrev, jag skrek så högt att jag kom tillbaka och kunde se, jag skrek en besvärjelse,
-Naise ella drorum setrana!(påhittad), som betydde: Ta sayn till mig eller mig till honom!

Jag vaknade med en otrolig smärta i bakhuvudet. Sayn låg stilla på marken var han död?
- Enya han går inte att rädda det skulle du i alla fall inte klara av. Eragon och de andra drakarna kanske kan hjälpa till!
Han var inte död jag märkde det just, han är inte död men svårt skadad. Jag försökte resa mig upp men jag tog i för mycket igen och föll tillbaka mot marken.
- ERAGON, skrek jag. Jag såg något stort grönt sänka sig ner mot oss.
- Arya, visskade jag.
-Ja, visskade hon tillbaka

Jag kände kraften sugas ur mig, jag kände hur nära jag var att svimma, men jag ville dö, eftersom Sayn var död.
men så hörde jag sayns röst:
-nej, jag lever..,. sluta.
Men precis då blev allt svart.
Så hörde jag ett ord, ett ord som gav mig kraft, ett ord som fick mig att förstå vad livet verkligen betydde.
Och jag viskade:
-saye nar sara.låt mig leva

Jag fick energi av Dimond så jag kunde sätta mig upp. Där stod mycket riktigt Arya drottning av alverna. Även dotter till islanzadi och syster till mig, vilket inte är allmänt känt. Enya började röra på sig så jag gick fram till henne.

Jag öppnade ögonen, och förstod att det var Arya som hade uttalat Ordet.
Jag såg också Aryana, stå ovanför henne, och då såg jag också att hon var väldigt lik Arya

- Mår du bra nu, frågade jag Enya. Hon var blek och kallsvätades men Sayn verkade må bra, bara lite ommtumlad. Vi borde gå tillbaka tilllägret, de andra är nog tillräkligt oroliga redan .

Jag nickade, Sen vågade jag ställa en fråga:
-Varför är ni två så lika?
De tittade på varandra, så sa Arya
-Nån annan gång, kom nu
När de kom til lägret stod Eragon ovh Murtagh och väntade på de.
-Arya! ropade Eragon förvånat och sprang fram till dom.
Plötsligt förvånade Murtagh de med att säga
- Vet någon av er om Nasuada är gift?

- Nej det är hon inte , sa Arya
- Är du kär i Nasuada!
- Nej , sa han men såg att han rodnade .
- Nu vill magistern ställa en fråga,sa Eragon
- Vad?
- Är du och Arya systrar
- Det kan hända.

-Är det sant? frågade jag
-Ja, sa Arya.
Sedan skrattade jag
-Murtagh är kär i Nasuada, Murtagh är kär i Nasuada, sjöng jag och hoppade upp på Sayn
-flyg, sayn! ropade jag och han lyfte skrattande.
Sedan flydde vi medans vi gapskrattade. Vi såg Murtagh och Törne komma efter, men det var ingen fara, Murtagh skrattade också.