Vänner för evigt[SV]

yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes

nu kommer lite! : )
_____________________________________

Jag tittar efter Vio och den där killen som hon har börjat umgås med. Två smutskallar, det passar bra. Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite avundsjuk.
Det är nästan ingen renblodig i Ravenclaw, och den som är i min ålder är Luise Hornby, en blodsförädare som inte alls vekar bry sig om blodstatus.
Nu när jag ser Vio och pojken, så känner jag mig plötsligt ensam. Han försöker övertala Vio att stoppa ner sina fötter i vattnet, men hon verkar väldigt motvillig. Jag rynkar pannan.
Jag försöker inte låtsas om dem, och går fram till stranden och sätter mig under ett stort träd. Jag tar fram en bok och börjar läsa. Jag hör hur smutsskallarna samtalar en bit ifrån mig.
”Kom igen! Det är varmt och skönt.”
”Nä, alltså... jag vet inte”, säger Vio och jag hör att hon låter osäker.
”Varför inte?”
”Jag... gillar inte vatten.”
”Varför?”
”Jag gillar det inte bara...”
Jag försöker låta bli att lyssna på deras prat, så jag försöker koncentrera mig på min bok. Boken om vilies har jag läst ut, nu håller jag på men en om animagusar.
”Jag kommer strax, ska bara gå på toa”, hör jag pojken mumla och han reser sig och försvinner.
Det går ett tag, sedan så hör jag ett plask. Jag tittar upp, och ser hur Vio kämpar i vattnet. Hon har ramlat i!
Hon försöker skrika på hjälp, men hon får bara vatten i munnen. Hon sjunker, försvinner under ytan. Jag tänker mindre än en sekund. Och bestämmer mig för vad jag ska göra.

Meer! <-- det räknas väl inte som spam? D:

Elina sprang emot mig. Jag sparkade med benen och paniken hade redan stigit mig över huvudet. Eftersom jag var nära kanten var det lätt för henne att dra upp mig. När jag satt på land igen var jag skräckslagen. Jag tänker aldrig någonsin bada igen.
"Tack.", min röst var hes och jag tittade skamset ned i marken.
"Det är okej. Men nu glömmer vi det här." sa hon och gick iväg när jag hade nickat. Efter en stund skrämdes jag av två armar runt mina axlar.
"Vad hände? Är du okej?", sa Seamus skärrat. Jag nickade och hade satte sig bredvid mig med ena handen över min axlar.
Jag vilade huvudet på hans axel och suckade tungt.
"Jag gillar inte vatten."

Jättebra, meer!

Mean vi satt och värmde oss efter den hemska upplevelsen så kom en kort Ravenclawflicka i vår ålder till oss. Hon var lätt rund och hon var väldigt gullig.
"Hejsan! Jag heter Luise Hornby! Jag går i samma klass som Elina Snowe. Hon pratar väldigt ofta om er.", skrattade hon och henner bruna vänliga ögon glittrade.
"Gör hon? Skumt...", sa jag, inte fullt lika glatt som Luise. Hon tittade konstigt på mig.
"Jo, vi har inte det bästa relationen. Du vet... Mugglarfödd" jag gjorde en gest mot min mage. "och renblod." jag gjorde ännu en gest mot slottet, där jag förmodade att Elina var.
Luise nickade.
"Jag heter Seamus! Det här är Vio.", log Seamus och skakade hand.
"Hon är inte den trevligaste jag har mött... Hon diskriminerade mig för att jag är mugglarfödd!2, viskade Luise sorgset. "Jag har aldrig haft en riktig vän."
Jag och Seamus sträckte fram händerna.
"Välkommen!"

Meer ^^

meeeeer!

Hela dagen var vi med Luise. Hon är väldigt smart. När man pratar med henne är det omöjligt att inte fnittra när hon rättar någon.
"Pfft! Tjockis!", sa en flicka i Slytherin med ett hånleende mot Luise. På en sekund stod både jag och Seamus med trollstavarna riktade mot henne.
"Vad har hon gjort dig?", frågade Seamus. När Slytherinflickan såg honom mjuknade hennes hånflin och förvandlades till ett "docksött" leende.
"Oj, jag såg fel... Jag menade en annan...", sa hon med blicken på Seamus spända ansikte.
"Säg förlåt." se Seamus surt. Hon sa förlåt, men tittade fortfarande bara på Seamus.
"Hejdå!", sa vi och hon gick motvilligt iväg.

mermermermermermermermermermermermermermermermermermemrmermermermermermermemremremrmememrmemremmemre <-- fail...